Unknown's avatar

ÄR

Ville slumra nere i dalen

invid mandelträdens värdiga blom

Klinga den alltid längtade harpans toner

Men, blev någon annan

Önskade stå fri i mörkgrön höstmark,
renad från alla levnadsårens grin
Leva och dö fagert som ett höstlöv

Men, är vid misstagen vigd

Blev regnfall,
kalla, kallande Vindar, liten till Ödet,
en kort väldoft innan döden,
likt slaget nässel,
brutna citrusblad,
höstmarken efter nattregnen

Men, kan onekligen älska

när något finns att älska

Det vill brista här
mellan gruset och lövverket

Finner sämst kärlek

Den, vilken inte kan hittas

Här duger mig icke svek,

renaste Kärleken kränkt,
ruinernas kläder
eller egna viljans strävan dräpt

Är lagd öppnad, en ensamt oruttnad,
i äppelkorgen lämnad fram till sorgerna
Är sällsamt hårt, så sällsamt mjölnad,
att bäras iväg från övergivna kvarnarna

Känner alla vajande sipporna Sol kysste
De fagert sloknande, redan slocknade,
ställda, där hjärtat buret nästan räckte
och till er vägran aldrig varit saknade

Är snärjd,
slagen ner i släckande futtighet

Är gömd,
med en onåbar kallhamrad nöd

Är grämd,
fylld med alla dagarnas intighet

Är dimma höjd,
omsvept, täckt under svagad vilja

Är lysande snön på frusna stammar
i minnets nedbrända skogar

Är ett stilla nattmoln, en upprest lövdoft,
vilken aldrig finner Världarna igen

Är inlåst,
kvarad där blemmor lämnas

Är min vinst bortöst,
ryckt och svept i en klunk

Håll i Trädet ni vet bär era blad
medan vi bryter av grenarna

Är detta.

Är det ni aldrig kan känna

TWILIGHT SKY IIII

TWILIGHT SKY ÄR 1 SIGFRIDSSON

Unknown's avatar

ATT TILL LIVET TIGGA

Kvar vid en längtan stannades våra famntag kvar,

 i döda ord, tryckta mot åkervätan att vägras gro

(Ta vår kärlek ur irrgarnets svar på nattsvärtad mo)

 

Våra ljuvhetsstunder sökte förgäves efter sina fästen
ty hårt vid ruelsen tänker hoppet oss här ensamäga

(Solkat och färdigtärt hjärtan i torften tvingats ligga)

 

Det är mig ett okärat hån att återspegla:

Att till Livet tigga

 

 

Har väntat,

skimrat oss fast i stoftets hjälplöshet,

vägrat ointagliga murarna, ställt livlek,

befallt oårens ovisa olust en ändlighet:

Att brytas hårt och gravas

 

 

Dröjer här

 

Lärd Död:

Livet smittat genom sitt tärande

 

Har talat ljuvat ― Rört ett nära skimmer,

samt; Värdigt hatat

 

 

Köld,

älska vårt avsked

 

 

Värm upp marken.

ATT TILL LIVET TIGGA

ATT TILL LIVET TIGGA

Unknown's avatar

MIDVINTERNS ÄNDESTEN

Mörkret har gömt mina stigar

 

Finner inte Verkligheten vid liv här

 

Ärren, mycket nämnt, alltför väl inne är

 

(Tänder nattlyktan och trampar ovan skaren)

 

 

Betalade långt mer än Livets värden

och är driven tusentals år in i Döden

 

Mitt namn: Makternas första resta ändesten

 

Kalken hämtade mig åter lämnad ur Källan

hit sorg och flykt ensamt fann mig att levas

 

Satta tryggbänkade glor lömskt denna väntan itu,

tigga kärt allt vad redbart varit till Världarna värt

och önskar min närvaro att bitas löst och futtigt,

kärvt och slutligt spotta smittorna in efter betten

 

Tjänta smädare sena till nyttiga gravfamningarna 

glädjas över sin stulna, oförtjänta åldrade storhet

och klungande uppå vageln sitter tallriksslickarna 

medan Midgård ruttnat, stelnat, till meningslöshet

 

Vallas genom framställda misslyckanden att timra,

fastvärkta minnen där nekat Världarna blivit sakat

medan dagarnas bett räknar sig kvar sammanbitet

tills vägran tvingades hit; Till ett slutgiltigt rämnat

 

Ristar bergfast att gjort så blir Tiden.

 

Vet att Sanningen är min gravhög.

Vet nu eller aldrig.

 

(Släcker nattlyktan och kliver genom skaren)

 

MIDVINTERNS ÄNDESTEN

MIDVINTERNS ÄNDESTEN

 

(Väntan räckte mig inte fram, forna fränder,
till läkningen, nycklarna hamnade minnets hav,
ty Tidens brännhög är buren facklad i stilla grav)

 

Unknown's avatar

ALLODJORD

Ser

mull fylla tyg

 

Hör

diken stilla sippra

 

Hasar Ödet.

 

Väntar tre Soldagar

 

Bryter nästat dunkel ― Sprickor

Öppnar trumman ― Sprickor

Bottenfrusna källor ― Sprickor

Gör facklad nattstig där svartklädda fåglar dansar

medan månbetten smeker i en Vindkysst skörd

Lyfter,

trycker mark och berg hem till Gudablodet

ALLODJORD

ALLODJORD

 

 

Unknown's avatar

I NATTFROST DRAGET

Gömd i sista Vintervistet kom Döden

likt en späd och ursäktande gråterska

och satt sig i förnimman, i viskanden:

 

Sökte här själva Livet till frände,

i det sårbara, i ditt ensamt döende

 

Vi är en lämnad, skugglös storm,

trycker våra tärda ord mot mörkret,

pressar nattens timmar; lär oss frysa

 

(Blev dragen hit genom markerna i mörkret,

släpades över tidsavståndet, stenar och isar)

Och kölden, har blott min fagerhet i ordet,

men tomheten;

har sin tomhet fastnad Väven

I NATTFROST DRAGET

I NATTFROST DRAGET

Unknown's avatar

REGNAD

Skurar tätnar skyarna, träs landskapet

Ett slagregn väter skogen, dansar å,
böjer blåriset ställt uppå mossade stenar
och ränner ilar här intill genom snåren

Snavar rötter ―  Skingrar såren

Där!, solstrålefamnade vilda träd
gömda bergomkransad ödemark,
stärker vad minnet länge hägrat:

Gäckat Verkligheten varit grenat

Det ligger en pil i regnet, skjuten,
hitförd, fastnad ett försakat hjärta

Sänd tystad, bittrad och levad
Stannad.

Regnad i sjö

REGNAD

REGNAD

Unknown's avatar

1 SIGFRIDSSON ATT RISTA KÄRLEK RÄTT

 

Det har nu gått en tid sedan ATT RISTA KÄRLEK RÄTT släpptes lös till denna värld. Första upplagan var en billig upplaga att sprida runt och den är häftad med 80 grams papper i inlagan. Den andra upplagan är något förbättrad och har fyrfärg i inlagan. Dessa två första upplagor hade en miss med ordet “kärrdränkte”. Det markerades felaktigt när layouten gjordes på tryckeriet och blev omkastat där och då.

Hursomhelst så är det den tredje upplagan man i nuläget borde skaffa då den är limmad och poserar med glättat papper. Av de tre upplagorna så är den första och den tredje helt slutsålda. Några få ex. finns kvar lite här och var av den andra upplagan.

(På bilden just här nedan de tre upplagorna lagda från vänster till höger. Sic.)

ARKR 1 SIGFRIDSSON