Tag Archives: 1 SIGFRIDSSON

ATT HÄRDAS

by

Veknade. Stärktes.       Veknade. Stärktes.

 

Undkom mycket… Endast till onyttigheten

 att därmed ledas till mer oförglömlig bitterhet

när min kärlek skänktes bort för att få känna;

väl vetande att sorger leder fram till lidandet.

 

Påtvingad missklä livet grånat och gistet;

klart är att erinringarna mest blev hårda hjärtskrik

från upprivande flagnade minnesbilder

där den ärvda tidens vindkantringar ständigt kväst mig.

 

Veknar. Stärks. Veknar. Stärks.         (Fortfarande…)

*

Tar här det sorgfria, det livsdugliga, tillrätta:

 

Är stärkt till att infånga mitt sinnes medvetande,

inifrån ― med en kärkommen tankeklarhet ―

märkbart lättad har det nya sinnets renhet öppnats.

 

(Lugnet, Viljan, återvänder ― återställer glädjekällornas plats.)

 

Vägrar nu att härdas först när tjälen vägrar lossna;

närhelst en kall hjärtesuck blir till en hemmastadd vän.

 

Att härdas är att värna om det äkta i Livet.

 

FORDABLE PLACE

by

Blowing down powdersnow from a pine branch
onto cold, light grey shadows; in the wilderness

(The verge of the ground a reminder of Our gathering.)

Gently gave Water and Wind Life to the cloud
meanwhile snow journeyed in a concern to remain
upon forest hills stones; to be glanced towards the edge

(Finding Now in the stillness,
in a fleeing movement:
All gone and awaiting time.)

Somewhat hesitant break runnels through the ice,
somewhat insolent, asking: When do We reach Home?

This so grievously lovable clarity’s Winterglade
is surely leaving its Answers in the abstruse
alike streamcaressed stones over the creeks have stayed

in the frozen years

Demand our new freedom, as all other time is stricken.FORDABLE PLACE

FINISHED WITH DEATH IN LIFE

by

(A furtively insensible glance beneath the foliage:
The dawningmist caresses the stones.)

Striding hidden through (the belonging pondweed)

Climbing over a rained creek (inside a soft misty rain)

Reading in raindrops on rose-hip; (my property)

I am clear. Clearer than wellwaters megin
I am clear on what is dead with this life.

Clear. Harder than Sorrow’s first tears
Clear. Cleaner than sustenance of real gladness

Clear.

FINISHED WITH DEATH IN LIFE

MORE THAN LOVE

by

 

Seldom do futile words about love take on a living,

but leave in defiance its new ruins everywhere.

 

Listen in here carefully now, sneerlife;

Wrong in the head gives wrong in the eyes.

Right in nothing own rights to nothing.

Shut thereafter kindly your slow snout.

 

Advice on advice writes a starving harvest

wording a wisdom stolen from nonsense

wherein tiresome words are endowed pity

so like raisins showing the full grape vine

 

We know all too well that been and had are us a wretch to harvest

so keep all your filthy, wry-legged and weakmoulded words

where all regretted ”love” always takes its way home to be hated

 

Hear the laughter at your comparing of mutual infantilities to be sane

and find you thereafter that the will to your wrongs are missing here,

furthermore that more than love is not a mystery; The name remains.

 

Rip from its hold

that cleanest emotions have here too hard been used up,

that the fairest scum creeps in line before foulest!

 

Rip from its hold that suffering and death stand all near!

 

Take to its hold

that Honour will outshine petty survival,

that only Truth does own us in real Beauty!

MORE THAN LOVE

MORE THAN LOVE

TIDENS BLOD

by

SÄTTER RENT FRAM STEGET MED JÄRNET.

BINDER CIRKELN RUNT OM SOLENS MITT.

FÄSTER MIDGÅRDS FYRA RIKTNINGAR.

.

STORMEN SLITER I NIO VÄRLDAR.

.

TIDENS STEG: YGGDRASILS VERKLIGHET.

TIDENS BLOD: LAGEN, RÄTT OCH SEGER.

.

ÄRAN ÄR KÖTTET I VISHETEN:

MARKEN EDFÄST TILL ODENS VÄRLDAR;

ASGÅRDS VALDA ÄR LIVETS VAL.

TIDENS BLOD

ÖGONMÖTET (TILL EN VÄN.)

by

“Men säg, vill du inte låta dumhet roa,
luras till att sakna ansvar för dig själv
och vara slagen död i resten av ditt liv
som vi andra? Vi normala dårhushjon.”

 

Bänkar mig barskt ner och svarar:

Finn här ditt hårdaste ögonmöte.

Vilseledd, nere i kvalm och vånda vräkt,
trattar du trälbunden i dig allt oätligt.

Vet du att varje dumhet får ditt medhåll,
men slöddrets skräp är allt slödder blir i behåll?

Letas det inom efter något intetsägande att yttra?
Lindas lättsinne runtom störda och styrda åsikter?
Fånleende överseende när oegentligheter framträder?

Ditt grummel griper nu efter tvivel
i ett ansträngt leende lurat från vett,
så överväg att harhjärtat är fel
och smutsen alltid har härdat din fulhet.

Du har redan nog att lida med;
att tankar räknas dina gärningars frihet
och att nöd stärker eller nedbryter,
men blir till insikten om en inre oföränderlighet.

Fienden konstruerar hinder mot Livet vi äger,
sätter in och leder ovärdiga felstegen i dig,
knyter fast ruttet mjäk i din “fria vilja” som faller,
vrider önsketänkandet och gnager ner vilja och lust,
hugger fram ditt “självbedrägeri” till Livets kostnader
där “öppna sinnen” blir fortast möjligt rejält inskränkta
när “acceptans” betyder att täljas andras defekter.

Visst är att dina inre och yttre lyten är ett lagt murbruk.

Gråt mina tårar en stund,
men granska nu att du är orsaken.

ÖGONMÖTET (TILL EN VÄN.)