RECOVER LIFE’S HEART

Guarding the hours altering; their changes: My prey.

Fogcovered ― AWAKENED!, rising ― Dawning now lifts itself
swiftly roused, opened in the lightsoaked halls in the forest

and all night is missing ― for a moment, ― again.

(Worries bite ― a burden lingers on.)

Wandering up all the Path’s aged, burnt in, yearsteps,

standing upon flowering field islands,
leaving by my withering footprints

and catching torn thoughts ― when spoken my heart clears, ― to remain.

Life’s heart, our hearts; are born matured.

So return, come you who listened, know the qualm cleanhearted;
on hate’s and gladness terms here allowed to tenderly intertwine
with the lighthearted ― maybe sorrowfilled, enlightened Sun’s routes

I am proven ― when your shivers go cold, ― if you wake up.RECOVER LIFE_S HEART

FINISHED WITH DEATH IN LIFE

(A furtively insensible glance beneath the foliage:
The dawningmist caresses the stones.)

Striding hidden through (the belonging pondweed)

Climbing over a rained creek (inside a soft misty rain)

Reading in raindrops on rose-hip; (my property)

I am clear. Clearer than wellwaters megin
I am clear on what is dead with this life.

Clear. Harder than Sorrow’s first tears
Clear. Cleaner than sustenance of real gladness

Clear.

FINISHED WITH DEATH IN LIFE

ÖGONMÖTET (TILL EN VÄN.)

“Men säg, vill du inte låta dumhet roa,
luras till att sakna ansvar för dig själv
och vara slagen död i resten av ditt liv
som vi andra? Vi normala dårhushjon.”

 

Bänkar mig barskt ner och svarar:

Finn här ditt hårdaste ögonmöte.

Vilseledd, nere i kvalm och vånda vräkt,
trattar du trälbunden i dig allt oätligt.

Vet du att varje dumhet får ditt medhåll,
men slöddrets skräp är allt slödder blir i behåll?

Letas det inom efter något intetsägande att yttra?
Lindas lättsinne runtom störda och styrda åsikter?
Fånleende överseende när oegentligheter framträder?

Ditt grummel griper nu efter tvivel
i ett ansträngt leende lurat från vett,
så överväg att harhjärtat är fel
och smutsen alltid har härdat din fulhet.

Du har redan nog att lida med;
att tankar räknas dina gärningars frihet
och att nöd stärker eller nedbryter,
men blir till insikten om en inre oföränderlighet.

Fienden konstruerar hinder mot Livet vi äger,
sätter in och leder ovärdiga felstegen i dig,
knyter fast ruttet mjäk i din “fria vilja” som faller,
vrider önsketänkandet och gnager ner vilja och lust,
hugger fram ditt “självbedrägeri” till Livets kostnader
där “öppna sinnen” blir fortast möjligt rejält inskränkta
när “acceptans” betyder att täljas andras defekter.

Visst är att dina inre och yttre lyten är ett lagt murbruk.

Gråt mina tårar en stund,
men granska nu att du är orsaken.

ÖGONMÖTET (TILL EN VÄN.)

DE ANDRA VÄRLDARNA

I en del andra världar existerar ett för oss inte helt olikt; men ett långt högre arrangerat liv än i denna värld. Orsakerna därtill är åtskilliga: Vetandet om Makterna är en självklarhet. Äran är den ödmjuka lagen. Varelserna har upptränade högre förmågor. Verkligt goda olikheter finns tydligt att uppbringa, men det finns inga hotande och parasiterande olikheter inom de andra uppodlade planeterna. De flesta av dessa odlade världar i Universum är någorlunda “upplysta” och är i överflöd rika och intressanta. Därmed finns där föga anledningar till Striden, vilken för en kort tid finns kvar här i denna värld. Striden har sin grund i en vida spridd okunskap om äganderätten till vår värld och att fienden vill erövra den. (Vad det gäller de lägre stående världarna så har undertecknad varit där för lite för att kunna ge ett ansvarsfullt omdöme. Men, att de är lägre är tydligt.)
Midgård ska renas och höjas till en normalt högkulturell nivå. Mer än så krävs inte i denna värld att ske till en början.

I OTILLRÄCKLIGHETERNAS UNIVERSELLA HÅLRUM

Givetvis finns i en del världar varelser med ynkedom i karaktären. Dessa har lågheter i sig som en inbillad vilja att kunna tillägna sig högre status än vad som finns dem att tillgå, alltmedan känslorna av tomhet, falsk kärlek och meningslöshet närs fram till missunnsamhet och hat mot andras ägda glädje och frihet. Självinsikten över den egna otillräckligheten och det påfallande misslyckandet i det större Livet leder fram till en obotlig håglöshet. Dessa ynkliga när även en fruktlös längtan till något högre och söker efter att kunna utrota själva existensen av frihet, renhet, rättigheter, ära, skönhet och glädje. Värdelöshet, fulhet och smuts blir i deras ekvation till en likvärdighet gjord fri från medfödda eller uppövade skillnader i alla värden. (Givetvis är deras illusioner endast ett medel att bruka, så att de tydligt kan synas vara våra fiender. Att deras ideologier är fel och skadliga för oss bekommer dem naturligtvis inte.)
Självklart kan ingen per automatik bli högre och renad genom att endast komma till en högre värld då allt eget värde i sin enda form av kraft och Vetande måste uppbyggas egenhändigt. Men i de högre världarna finns däremot en direkt medvetenhet över Sanningen om Livet; om Världarna och Gudarna, som en ständigt vaken realitet att leva inom.
Livet i en verkligt högre värld liknar i seden, av högst naturliga anledningar, de Gudatider vilka har givits denna värld. Mycket Vetande och glädje finns att dela och länge kunna leva i och en samhörighet vilken är oslagbar i sak ger Livet sina fullvärdiga varelser.
(Det finns åtskilligt att kunna meddela om de andra världarna förutom detta. Men önskar mig inte på något vis motverka den upptäckarglädje en nyupptäckare, eller en hemkommen kan ta till sig där under flera år med kära återseenden. Man kan även ägna åtskillig tid till att endast se på de djur och växter som finns, liksom undertecknad gjort, och andra skillnader i naturlivet.)

STÖLDER, PARASITERING OCH RESURSER

Vad finns det mest värde i? En odlad värld, eller en ödelagd?
En hel del Vetande i kulturen i form av skrivtecken, hantverk, teknik och tankegods är lämnade av Asarna till sina egna barn; då mänskligheten annars ohjälpligt skulle gått under. Gudarna och några medlemmar ur mänskligheten har betalat med lidande och hårt arbetande intelligens för nya framsteg inom teknik och forskning under tusentals år i denna värld. I stort sett allting vilket denna värld nu lever på har ett fåtal välkända och timrande upphovsmän bland Asarna och deras ättlingar. Må vara att de mest avancerade gåvorna och upptäckterna inte cirkulerar runt i några av våra samhällen.
Sorgligen lever andra, oönskade existenser, alltför gott på att stjäla tankar och utnyttja resurser från vår gemensamma Gudakulturs högre produkter sedan länge. Detta Vetande har flyttats tillbaka i tiden till andra världar. Dessa stölder och det oönskade utnyttjandet har kunnat fortgå då denna värld är satt ur balans och delvis fångad nere i fiendens parasiterande händer. Lönen för ansträngningarna och innovationerna under tusentals år är att mänskligheten har intalats av fienden, genom deras dolda kanaler, att Viet inte själva kan eller har format någonting av eget värde. Vilket är fiendens intelligens kärna och höjdpunkt i sitt självförsvar; att endast vända med ord vad vi vet om deras “förmågor”. Men vi har tyvärr format mycket i deras teknik och annat, så dumheten är framtvingat vår egen.
Sant är att mycket här kommer från Gudarna; Asarna, men att några människor har format mycket nyttigt vilket var okänt i Universum innan är imponerande. (Att fienden i senare tid har manipulerat fram en skenbar välvilja till denna världs progression handlar om att den genom oss redan var oundviklig att kunna manifestera sig i vår värld. Detta ska inte kunna vara dem till någon fördel. Inte heller att den ständigt pågående historieförfalskningen ger fienden någon slags ära och rätt ska vidare kunna fortsätta spridas som om det kunde vara en realitet.)
Att denna värld har en “egen utveckling” är en lag vilken ofta bryts då gränserna är något suddiga mellan världarna. Tydligt nog?
Att “progressionen” här i Midgård varit, och är, hindrad av fienden bl.a. genom siande är mer än välkänt och detta ska inte längre kunna skyllas på en “ärvd och medfödd” låghet och dumhet i mänskligheten när detta i sak har handlat om att människors godhet och välvilja har grovt utnyttjats. Det är löjeväckande att vi kan möta dessa fiendevarelser till vår värld, oftast med en påmålad storhet och spelad överlägsenhet… Tro aldrig på er egen påtalade underlägsenhet från fienden, eller er egen överlägsenhet, utan några verkliga orsaker därtill: Var er själva och strid för er själva. Minns vad som hände med jättarna och notera vem och vilka som gjorde slut på deras tid här. Nu finns dessa endast kvar i decimerat antal i sin lägre värld. Det finns ännu några få oönskade varelser kvar i denna värld att ta bort, så tiden för älskade dåd och sund rättvisa är på ingång igen.

FEGHET ÄR DUMHET

Undvikandet av konflikter och problematik har blivit till en dödlig dumhet. Mänskligheten, åtminstone den vaknare och friskare delen, är närmast överlägsen i intellektuellt tänkande och har värdefulla känslomässiga erfarenheter när den är fri från yttre hotande påverkan; i jämförelse med många andra varelser i Universum vilka ofta är för stelbenta och kyliga. Däremot är mänskligheten lyckligtvis underlägsen i jämförelser med flera varelser vad det gäller kallt beräknande och hjärtlös intelligens. Vi behöver knappast oroa oss för att bli lika dessa djuriska automater när vi följer vad som är rätt och sedligt, eller att våra värdefulla inre egenheter kommer att forma någonting “fullkomligt” och därmed hindra mångas lust till vidare verksamhet i livet. Vårt inre är mycket olikt fiendens gapande tomhet, ty de lever på ord och att skapa känsloband likt utslagna tiggares spelade vänlighet; innan de fortsätter med att rånmörda.