








I live in Scandinavia where the changes of the seasons are clearly felt and are very visible. All seasons here have their charm; we have all heard that said a few times. As well as the words about that the season we prefer mostly are the one we were born in, that could be for some… My seasons of choice, or choices, are the late autumn and the first half of winter. In general I like to overdress myself, cover myself a bit, and I like being active just a little bit to keep my temperature.
In my teens and a bit further on, I lived in the center of towns and very rarely went out to visit any forests. I found the seasons in the towns I lived in to be a nuisance and the summer was mostly too hot and dusty, all the winters were too cold and dark, ice annoyed me when it was hard to walk as it had been snowing and then frozen with hundreds of people walking it rough and rugged…
I always look at trees, any tree I will glance at with an aesthetic mind. The ugly buildings everywhere and all the sick people are painful to my eyes, but trees and their changing will always soothe me. It took some time to really get to know nature again, through the years after been cut off from being one with nature. I felt that nature was just not paying off any effort given in material goods, I pretended that I didn’t need any kind of spiritual connection in the pitiful life I had… I have since then lived secluded and very close to nature for many years, walking and taking photographs and enjoying the different seasons as they enter and leave; to the point that I actually got bored of it all. Still, it is in my senses and I live with the seasons.
LET ME SEARCH FOR FOUR-LEAF CLOVERS
Let me be in all the days
where wild strawberries are attached to straw,
where lilies of the valley gleam white in the glades
and my chanterelles glow yellow from the groves
Let me search for four-leaf clovers
Let me gladly drown the sorrow
and become the real in me
Let me inoculate a leaf on a three-leaf clover
Let me create four-leaf clovers!
LET ME!
Remaining here was this heart
in its anciently dormant well
to retrieve, open and carry
Raising myself
Letting me newkiss the wetlands’ sun-warmed cloudberries
in the wilderness where the deer’s dances nightly with elks
while these stars in this night are set guard over the sparks
and the rowan berries solemnly sail across the forest lakes
Raising myself
It takes a while before the veils bend down
Gone
are dusted membranes
*
In all my four poetry books I’ve had a theme that runs through all the seasons. And, I lived within the changes in the seasons for around twenty years. I needed to stand in; to live in each season to know it and then embrace it into myself for love, comfort and Knowledge. I truly did sense the nature and its seasons change: The flowering of the almond-trees and the taste of wild strawberries, the autumn-leaves falling beneath painted skies, all of life in its different shades and aspects, the gentle flower-filled meadow in the summer. Then again, the beauty in the seasons through nature is far from everything that holds value in Life, but in this world today, many minds clearly lack the ability to be one with nature.
WINDSIDES
Living merely in my autumn leaves, watercourses and clouds,
like a kissed harvest pulled by longings silenced promises
and as unwillingly begged, hard nightflowered and teared
The forest sun-striated (Dreamed in Life’s Windsnare)
meanwhile the raining leaned in slowly, hesitent steps
(Watching melting, hectically dripping under springsun’s might)
In stonelee will soon the violets be placed harrowed here again
and then fade, shyly slouch, under the night-time’s journey
(Enough about that.)
Stepping up a daily route and got beautiful together with dawning
and when later the rain carefully fell asleep weary beside the dusking
down under raking forest tree tops underneath the greyspeckled skies
was springs-ground seen turning home to barrenly (and slowly) thaw drinking
Gazing miles wide around over the halfway snow stained mounds
where furrowed fields stood silent as frozen, stopped sea waves,
while the Winds hit, took headway from all four sides, then suddenly!:
At precisely the right time beams of the Sun broke in over the district
The springtender light lit carefully (Warmed the last years grass)
and little shadows flickered themselves quickly over creek and river
I have eye-caressed the pinebedded grounds fairest days
before nocturnal fog arose around tender forestshadows
Beneath rainpines’ dripping greeted my sight modest flowering,
together with the rain teared down with most broken branches
Indulgent crop on sweet forest ploughed strips, stay here.
*
I know that the two poems above are quite loaded with imagery, and that was part of the point and perhaps their sole strength when I wrote them a few years back. It is a pressing on, a forcing down of an overload of images, to compress the beauty I saw and wanted and then stressing that very beauty against the senses. We all have to live without that much beauty being present in everything, and we also need to fill ourselves with a clear understanding of what beauty in nature through the seasons give to our lives. Or, we will have next to nothing in our life outside ourselves and egoism when we live in this world. Seasons? I’m all in for it.
1 S
SKRIVET OCH OSKRIVET ÄR SIAT, LÄNGE OSS VRIDET
DÄR DEN DEFEKTA SKRÄPKULTUREN ÄR NEGATIONEN
ATT STULET UR MIG STÄNDIGT PÅVERKA ILLUSIONEN.
VET, SÅ NI TAR LÄRA.
SÖRJ, SÅ NI FÅR INSIKTEN OM STRIDENS KRAFTER.
SÄLJ DIG ALDRIG. INTE ENS FÖR UNIVERSUM TILL LÖN.
VET, SÅ NI KAN LEVA.
VAKNA, SÅ NI BLIR GILTIGA, LAGLIGA LIV.
FORMA DITT LIV FULLVÄRDIGT, VÄLFÖRTJÄNT OCH LEVANDE.
VET, SÅ VI VILL SEGRA.
VET, SÅ VI NÅR TILL ATT BLI DEN ENDA MAKTEN.
SANNINGEN ÄR RÄTTAD VISHET ATT ÄGA OCH LEVA.
VALDA TILL VALHALL ÄR VI DE HÖGST VÄRDIGA LIVET;
VÄRNANDE GOTFADER ODENS ÄGOR FRÅN FIENDEN
STRIDER VI TILLSAMMANS MED GUDARNA OM VÄRLDARNA.
ÖVERBLICKA VERKAN I DE KOMMANDE TIDERNA:
ALLTET FÖRÄLSKADE OCH ALLT FÖR ÄLSKADE
KOMMER VIET ATT HAMNA DÄR RÄTTEN OCH ÄRAN ÄR LAGEN.
Insikten angående Makternas existens i Yggdrasil är den mest grundläggande och värdefullaste kunskapen för samtliga varelser i Universum.
Allt mänskligt medvetande i denna värld kommer att renas med Vetandet och åter uppnå ett liv med normal insikt, livsvilja och klarsyn.
Så länge vi lever är Vetandet; Gudarnas Svar och våra inre, fria och naturenliga lagar i blod och Önd, det vi alltid ska vårda och hägna; till vår enda tillgängliga makt, glädje och frihet, med Gudarna i Striden.
Verklighetens återkomst i Den Nya Tiden ger att vi kan uppfylla önskningar om vår egen tillräcklighet och uppnå att fria leva vidare i en normal värdighet.
SÖKANDET EFTER KULTUREN
De upphittade bitarna från Gudakulturens renhet i våra ruiner och skrifter; vilka har återfunnits i samtliga högkulturernas spår efter Gudarna och deras folkslags nya tider i samtliga våra världsdelar, är oss nu det enda denna värld äger i ett materiellt kulturvärde, med några få undantag.
(Att Arvet inte får vara ifred från fiendens smutsiga händer är välkänt, men det är nu viktigt att påpeka, och även hålla i minnet: All negativ påverkan med manipulationer har en fientlig orsak.)
Visst är att det har framställts mycket som hanterar Kulturen även i de hårdast drabbade delarna i denna värld, och att en del av det är så pass godkänt att man tvekar att kalla det för skräpkultur. I Den Nya Tiden kan Viet lämna fram äldre och nyare material från rena källor och i god tid kasta bort allt som har haft någon beröring med några felaktigheter. Alla dessa sedan länge spridda felaktiga inbillningar om vad Världarna, Gudarna och Livet innebär, har nu gjort att en stor del av mänskligheten en sista gång måste läras med normalt Vetande om Verkligheten.
Folkslagen är formade efter Gudarna med Kulturen till grund i allas vår existens. Så när klart och tydligt Vetande om Verkligheten blir misstrott så har detta, vilket tydligt kan synas i denna mellantid, lämnat stora delar av samtliga folkslag störda och döende. Viljan att vara sig själv och renad få leva efter sin egen anpassade och medfödda kultur är varje fri existens en gedigen självklarhet. Vet man inte var man har varit och vad man själv är så blir ens liv värt noll i ett sådant dödfött och innehållslöst tillstånd. Vill det påskinas att det handlar om en egoism att bli till sig själv och att önska alla Gudarnas folkslag fria till att bli sig själva, samt att motverka de vilka ständigt söker efter att deklassera och döda oss, så låt oss då samtliga vara djupt skyldiga till rättvist riktat hat och en sund egoism.
Vi äger rättigheterna till våra inre-yttre livsförmågor; vilka kan frigöra mänskligheten till att fullständigt återupprättas som fullvärdiga varelser.
Kulturen från Gudarna är allt i våra liv och vi ska nå vår slutgiltiga Seger i Livet.
DEN HÖGRE KONSTENS KÄRNA
Att samtliga större intelligenser har tillägnat sitt liv till att nå upp på trappstegen i Den Högre Konsten i årtusenden, säger oss onekligen en del om värdet och nyttan med att äga en egen kraft. I nuet möts självklarheter angående de två tillgängliga krafterna (Den egna kraften och Megin.) och de olikt ärvda förmågorna, med tvivel och ifrågasättanden, vilket skulle vara sunt och högst önskvärt om nu frågorna inte var ett uttryck för en påtvingad okunnighet och är en bidragande orsak till denna världs inre-yttre sjukdomar.
Att känna när man blir iakttagen är att ha tillräcklig perceptionsförmåga. Likaså, från det andra hållet; att kunna sända sin kraft så att den känns i andra. Detta omedvetet eller inte. Att se ljus eller mörker i andras ögon, eller i sina egna ögon via en spegel eller infångat på ett fotografi, handlar om att se en enkel tidsförflyttning vi alla kan göra genom att fästa minnet på den aktuella tidpunkten. Att spara energi i sig själv och att kunna orka arbeta, skydda sig, eller sända energier, är på denna låga nivå oss alla vardagligt. Att detta påvisar grunden i Den Högre Konsten är tydligt nog. Dessa förmågor har alla människor normalt och vi kan kalla detta för “verklig magi”, och vi har då rätt. Det är dags för denna värld att konstatera åtskilligt och enad gå vidare, oaktat att den ytliga “vetenskapen” nu inte kan nå till vad vi faktiskt vet.
Det är sant att Den Högre Konstens större förmågor och gåvor är till för oss vilka har och tar ett större betungande ansvar för andras liv och är godhjärtade hjälpare.
Sedan tusentals år är vi med de högre kunskaperna i Vetandet, och med normala insikter intakta, den enda hjälpen och livräddarna folkslagen i vår värld har närvarande. Utan oss så hade våra fiender tagit allt högre liv här för länge sedan.
MÅLSÄTTNINGAR
Självklart är att Verkligheten är överställd våra existensers enskilda önskningar och att Verkligheten finns i oss, och även utanför oss alla, i en tillfällig och påverkbar helhet och kan inläras till de friska och mogna.
Det har sagts tidigare: Den som är värdig inför Gudarna är alltid värdefull i Livet, då Seden och Sanningen är själva grunden och förutsättningen för mänskligt liv i denna vår värld; så även långt ute i andra delar av Universum.
Det är nu alltid en fråga om makt och status för att nå till, eller kvarhålla, vårt värde och vår frihet. Att vilja hävda någonting annat än Stridens realiteter är löjeväckande okunnigt och det gemensamma målet är att säkerställa vår rättvisa makt.
Slutmålet i denna vår existens är nu inriktad till att nå fram till Ragnarök.
Alla ska göra sin tillräckliga del för sin existens i Striden, eller gå under.
Våra liv handlar om vilka vi är i grunden och vad vi kan nå fram till att bli. Allt vi är och kan uppnå finns i vår tillhörighet med Gudarna och när detta är i Seden så är det värdefullt för Livets erfarenheter och blir ärat och kvar. Vi hyllar detta som Makternas och vår existens i Livets högsta lag;
Livet som är värdigt att leva.
ALL PROBLEMATIK HAR SIN GRUND I OKUNNIGHET
Att våra alltför orenade fiender, sedan deras oönskade blandning här för några tusen år sedan, har sina ogiltiga anledningar till att motverka våra värdefulla olikheter och identiteter inom alla Gudarnas rena folkslag; hindrande vårt världsarv och vår ärbara historia med syftet att nedslå allt säreget, värdefullt och älskvärt, ska synas noggrant och öppet i Den Nya Tiden för att därefter dömas.
Fienden följer en plan med skräpkulturen: Huvudsyftet är att hindra att Sanningen om Gudarna blir efterlevd i vår värld; vilket när Vetandet och Reningen väl är genomförd igen kommer orsaka att dessa har ingenting att leva på i vår värld och de få överlevande kommer att ivägsändas. Dessa varelser genomdriver, vilket de länge har gjort, sina illdåd med att få dessa att verka osannolika, eller alltför äcklande att vilja vidröra detaljerat; men sammanfattningsvis är det självfallet den värdelösa icke-Asatron, dvs. skräpkulturen, vilken har lämnat sin sorgliga påverkan, format identitetskriser och ständiga meningslösa konflikter bland folkslagen och utifrån detta styrs de skrämmande följdverkningarna fram. Fienden vill desperat synas vara oantastliga, vilket är varje frisk varelse en storartad komik, medan de ständigt utför det lägsta tänkbara mot de normalt rena och upphöjda folkslagen i vår värld, och detta måste för alltid hindras.
Att fienden vill påstå att det är godhet i att nedbryta all kunskap, heder och vett i folken; så att dessa blir passiva, smutsiga, lättkontrollerade och lättare att döda, är inte en godtagbar ursäkt.
DEN KOLLEKTIVA STATUSEN
Ett stärkande av den egna identitetens viktiga och ofrånkomliga kollektiva status ska aldrig ske med ett oskäligt och osant nedvärderande, eller övervärderande, av andras identiteter. Värderingarna för våra egna liv ställda i jämförelser med andra existenser är nonsens och leder fram till undermåliga jämställda prestationer vilken hindrar progression och ger en vriden och felaktig syn på den egna identitetens inre-yttre framtidsmöjligheter. Vi ska samtliga tillåta oss att vara fria och verkligt individuella varelser, vilket är möjligt först efter att ha funnit oss själva; vilket är mycket enkelt med Vetandet. Vi ska leva det rika innehållet i Arvet från Gudarna och de möjligheter vi har i Livet; i Midgård och hemma i det högsta i Asgård. Den överlevnadstaktik vilken i Mellantiden gjorde att många presterat vad som krävs för att högst skenbart kunna överleva sin existens i en meningslös vardag ligger döende på ett slagfält med alltför få vinnare i nuläget: Detta med att faktiskt leva och dö i ynklighet; vara ett meningslöst och okunnigt ingenting, räcker med insikt därom varken mig eller någon annan i längden. Det handlar inte endast om att utföra hjältedåd som den enda storslagna utvägen från sin värdelöshet: Allt i ett högre liv handlar, som sagt var och är; först om att ärligt bli till sig själv med allt vad detta kan innefatta.
Ingen kan undkomma att vi behöver Vetandet om Gudarna, Världarna och Livet, för att kunna bli fullvärdiga och fungerande varelser och leva i vad som krävs till vår överlevnad och seger.
ALLA MOT ALLA?
Att önska och göra vad andra säger och gör, eller bara vara en fåne som tror sig delta i “revolutioner” med ryggdunkandet från fienden i det veka nedbrytande samhället. Detta är oönskade missanpassade beteenden i dessa defekta, kontrollerande och splittrade icke-samhällen där flertalet saknar normalitet och Vetande, medan verklighetsanpassade normala värderingar ses som väldigt svårförståeliga och närmast ouppnåeliga… Som ett exempel har vi alla dessa vilka har lurats till att medverka i illusionen om ett slags; “alla mot alla”, inne i ett urskillningslöst och vettlöst tillstånd där utövaren själv hamnar högre upp om den inbillas psykiskt att den drar ner allt den kan komma åt… Vilket är ett felslut av stora och livshotande proportioner på flera sätt. Saken handlar uteslutande om ett missriktat hat från missnöje med individens egen och kollektiva avsaknad av status i det nuvarande kollapsade tillståndet i icke-samhället. Detta kommer från fiendens undergrävande falska hatspridning; att inte rikta äkta hat rätt mot våra fiender vilka har format dessa pinsamma och splittrande beteenden i alla dessa icke-samhällen är utan all mening.
Få har sett klarhet i alltför mycket när de är så nedslagna och bortkollrade att de har letat efter “sanningar” nere bland fiendens meningslösa skrifters ideologier vilka övertydligt är mordvapen mot att nå klarhet, insikter och överlevnad. När de drabbade av skräpkulturen har lurats till en inre-yttre vägran att nå fram till sina självklara och enda mål i Livet med Gudarna; som om att livet självt då skulle kunna bli statiskt och ointressant, då är detta en chockerande verklighetsfrånvänd okunnighet över vad som finns för oss att kunna nå till och ta del av.
Ta in och hem att verkligen leva medvetet med Gudarnas Svar om Verkligheten: Svaren vilka är grundläggande för allt i vårt liv i denna värld och långt mer.
SJÄLVKLARHETER FINNS!
Innan någon kan bli en människa ställd fri över okunnighetens lidande, vilket genant nog enligt fiendens fabler skulle ge en hånande tröstlön med “karma” i en slags stor gratis återbetalning med kunskap och glädje, så krävs det ett dömande och hindrande av fiendens ovärdiga normers stanker och giftspridning. Verkligheten gnager sig till sist in i de naiva, eller så går dessa under mot de kontrollerade kollektiva “värderingarna” och de drabbade får en livslång förnedring i en hopplös skenvärld och tror att allt som ger sorg ska löna sig i längden… Går det att bli dummare än att inbillas att om man beter sig gott mot våra fiender så kommer man att få en belöning av dessa?
De flesta vill innerst inne ha ett ärbart, rent, högt, rikt och intressant liv, vilket är dessa komplett omöjligt att nå med de felaktiga grunder vilka byggt fram den defekta och i allt frånstötande “normaliteten” i inre fattigdom och de ständigt ointressanta händelserna i Mellantiden; denna i stort sett väntande och värdelösa tid mellan Gudatiderna där de flesta tvingats anpassa sig till felaktigheter och ofta gömma sitt eget liv i ett trälande producerande åt fiendens illa dolda syften. Allt kan verka vara meningslöst i en tid då många länder deklasserats till att se ut som att dessa har för alltid fråntagits sina möjligheter till fortsatt högre liv och sina egna ägda och passande delar i Kulturen och vår värld. Dessa icke-samhällen har i stort endast olika ointressanta maträtter och klimatskillnader till olikheter i skräpkulturens löjliga mono-samhälle att diskutera och jämföra med varandra.
Världen blir ointressantare, fulare och fattigare, för varje dag som går nu.
SJÄLVKLARHETER SKA SEGRA!
Makten i denna värld ska naturligtvis vara där den tillhör och vara till glädje, nytta och självklart hägn för vår värld. Verkligt hög och ren bördsrätt från Asarna och verklig auktoritet ska regera i de som vill vår värld allt väl och har mest Vetande.
När identiteterna kommer att rättas och rättvändas i Den Nya Tiden blir vår medvetna frihet en självklar rättighet med insikten om att vi är levande med Gudarna; och att det är Viet som har en framtid i vår värld.
Det finns föga nytt att komma fram till annat än att vi i Striden omgående ska rena denna vår värld till Den Nya Tidens stora glädje.