VERKLIGHETENS ÅTERKOMST

Insikten angående Makternas existens i Yggdrasil är den mest grundläggande och värdefullaste kunskapen för samtliga varelser i Universum.
Allt mänskligt medvetande i denna värld kommer att renas med Vetandet och åter uppnå ett liv med normal insikt, livsvilja och klarsyn.

Så länge vi lever är Vetandet; Gudarnas Svar och våra inre, fria och naturenliga lagar i blod och Önd, det vi alltid ska vårda och hägna; till vår enda tillgängliga makt, glädje och frihet, med Gudarna i Striden.

Verklighetens återkomst i Den Nya Tiden ger att vi kan uppfylla önskningar om vår egen tillräcklighet och uppnå att fria leva vidare i en normal värdighet.

SÖKANDET EFTER KULTUREN
De upphittade bitarna från Gudakulturens renhet i våra ruiner och skrifter; vilka har återfunnits i samtliga högkulturernas spår efter Gudarna och deras folkslags nya tider i samtliga våra världsdelar, är oss nu det enda denna värld äger i ett materiellt kulturvärde, med några få undantag.
(Att Arvet inte får vara ifred från fiendens smutsiga händer är välkänt, men det är nu viktigt att påpeka, och även hålla i minnet: All negativ påverkan med manipulationer har en fientlig orsak.)

Visst är att det har framställts mycket som hanterar Kulturen även i de hårdast drabbade delarna i denna värld, och att en del av det är så pass godkänt att man tvekar att kalla det för skräpkultur. I Den Nya Tiden kan Viet lämna fram äldre och nyare material från rena källor och i god tid kasta bort allt som har haft någon beröring med några felaktigheter. Alla dessa sedan länge spridda felaktiga inbillningar om vad Världarna, Gudarna och Livet innebär, har nu gjort att en stor del av mänskligheten en sista gång måste läras med normalt Vetande om Verkligheten.

Folkslagen är formade efter Gudarna med Kulturen till grund i allas vår existens. Så när klart och tydligt Vetande om Verkligheten blir misstrott så har detta, vilket tydligt kan synas i denna mellantid, lämnat stora delar av samtliga folkslag störda och döende. Viljan att vara sig själv och renad få leva efter sin egen anpassade och medfödda kultur är varje fri existens en gedigen självklarhet. Vet man inte var man har varit och vad man själv är så blir ens liv värt noll i ett sådant dödfött och innehållslöst tillstånd. Vill det påskinas att det handlar om en egoism att bli till sig själv och att önska alla Gudarnas folkslag fria till att bli sig själva, samt att motverka de vilka ständigt söker efter att deklassera och döda oss, så låt oss då samtliga vara djupt skyldiga till rättvist riktat hat och en sund egoism.
Vi äger rättigheterna till våra inre-yttre livsförmågor; vilka kan frigöra mänskligheten till att fullständigt återupprättas som fullvärdiga varelser.
Kulturen från Gudarna är allt i våra liv och vi ska nå vår slutgiltiga Seger i Livet.

DEN HÖGRE KONSTENS KÄRNA
Att samtliga större intelligenser har tillägnat sitt liv till att nå upp på trappstegen i Den Högre Konsten i årtusenden, säger oss onekligen en del om värdet och nyttan med att äga en egen kraft. I nuet möts självklarheter angående de två tillgängliga krafterna (Den egna kraften och Megin.) och de olikt ärvda förmågorna, med tvivel och ifrågasättanden, vilket skulle vara sunt och högst önskvärt om nu frågorna inte var ett uttryck för en påtvingad okunnighet och är en bidragande orsak till denna världs inre-yttre sjukdomar.
Att känna när man blir iakttagen är att ha tillräcklig perceptionsförmåga. Likaså, från det andra hållet; att kunna sända sin kraft så att den känns i andra. Detta omedvetet eller inte. Att se ljus eller mörker i andras ögon, eller i sina egna ögon via en spegel eller infångat på ett fotografi, handlar om att se en enkel tidsförflyttning vi alla kan göra genom att fästa minnet på den aktuella tidpunkten. Att spara energi i sig själv och att kunna orka arbeta, skydda sig, eller sända energier, är på denna låga nivå oss alla vardagligt. Att detta påvisar grunden i Den Högre Konsten är tydligt nog. Dessa förmågor har alla människor normalt och vi kan kalla detta för “verklig magi”, och vi har då rätt. Det är dags för denna värld att konstatera åtskilligt och enad gå vidare, oaktat att den ytliga “vetenskapen” nu inte kan nå till vad vi faktiskt vet.

Det är sant att Den Högre Konstens större förmågor och gåvor är till för oss vilka har och tar ett större betungande ansvar för andras liv och är godhjärtade hjälpare.

Sedan tusentals år är vi med de högre kunskaperna i Vetandet, och med normala insikter intakta, den enda hjälpen och livräddarna folkslagen i vår värld har närvarande. Utan oss så hade våra fiender tagit allt högre liv här för länge sedan.

MÅLSÄTTNINGAR
Självklart är att Verkligheten är överställd våra existensers enskilda önskningar och att Verkligheten finns i oss, och även utanför oss alla, i en tillfällig och påverkbar helhet och kan inläras till de friska och mogna.
Det har sagts tidigare: Den som är värdig inför Gudarna är alltid värdefull i Livet, då Seden och Sanningen är själva grunden och förutsättningen för mänskligt liv i denna vår värld; så även långt ute i andra delar av Universum.

Det är nu alltid en fråga om makt och status för att nå till, eller kvarhålla, vårt värde och vår frihet. Att vilja hävda någonting annat än Stridens realiteter är löjeväckande okunnigt och det gemensamma målet är att säkerställa vår rättvisa makt.

Slutmålet i denna vår existens är nu inriktad till att nå fram till Ragnarök.

Alla ska göra sin tillräckliga del för sin existens i Striden, eller gå under.

TO ADJACENT MEMORY

The most obvious for the wolf will stun the sheep.

 

Watching a killed winter sprout frozen in crap

thus recognizing the directly born down to be grave embraced

 

The poor young woods, now be they thick or thinly grown,

in a dingbat condition turning to their defiance

wherein withering itself takes all time; their crown…

 

Vulnerable,

so enigmatically agreeing with hardest experiences,

grown upon a boulder with the roots visible all around

of false conclusions; doubt, aversion, sorrow, weakness and miseries,

therein words mostly can offer up some old half measures for pity,

barely just enough to flatter with;

weak in Reality

 

These fully daydreamed danced on a night old ice ―

grossly favoured products so freed from virtue,

hold freedom in hope

for pitiful saving after evil deeds,

for youth’s dumbness wastes youths fire away

 

Real friends! Wounds come to be before suffering

and is rarely covered by the fact that done is done

where it is fought after to eat the thistles

and being most qualming thrall-food rolled in dirt;

there death will never come too soon

 to-adjacent-memory

BY ROOTED MISTAKES

Now come near what it all means.

 

TURNED RIGHT IS OUR REALITY OWNED

WARMING EVERYTHING THAT IS US MISLED

AND THROWN IN HERE FOR RIGHT AND HOLY WISE

ARE WE HERE REALLY TURNING UNSURE SURE!

 

Know well the real righted cause and effect.

 

“Step down insane for all of the insane!

Stone all the shallow contemplations veils!

Stamp coins of all unsolvable blurred thoughts!”

 

If you beg here about getting killed,

you will never get to be denied.

 

Seldom manages the future enclosed be fulfilled when

selfish dumbness on its pasture, in its killed off gladness,

sells Fate to an almost unexplainable carelessness

 

Strengthened returned will be found again

standing among conditions many weeds,

steadily between rare and… Naught.

 

Good to clearly see what emptiness shows

from where least reluctance against is most will to.

 

 

You are now what it all means.

BY ROOTED MISTAKES

TRU KNOW TIME (E-BOOK)

TRU KNOW TIME – 1 SIGFRIDSSON

NEW TIME (THE SOLSTICE WELL) ISSUE II, 47

NEW TIME (THE SOLSTICE WELL) ISSUE II, 47 – 1 SIGFRIDSSON

THE UNTIMELY

Want to save this moment from escaping,

for it is irreplaceable ― irresistible ―

almost unsparingly fair ― undefiled

 

 

Calmed, by misplaced sun warmth

(the betraying), to take myself a freod filled moment

 

(Wholly and fully as a dumb animal who right away,

instantly forgets, when a little heat reaches to look in.)

 

 

Trees, continuing the raining, in a well-aimed loan

compounded with sighing, home to its certainty

 

Woods, slayed again on its leaves, on its flowers and straws,

molded to clouds and soils service in a secret

 

 

There was something well-known…

 

about all this helpless nuisance,

this here too barren established;

that Life become Death’s only joke

 

returning to soon be the lost

 

 

And while burdened steps cry away the dust of the road

the pouring rain fills an already overfilled water keg

THE UNTIMELY

AFORE BEAUTY DIES

Where fallow stayed accessible for years

gleaming in its coldest nightstones; calling

inside the forests snow-covered darkness

as night grew all its frost ready; to cling

 

Watching the remains sunken down in blood.

 

(My intensive double eyes

telling about my earlier lives,

remember now my clearest traces.)

 

 

Following my longings impossible demands,

 

That,

 

which never at any time will caress;

cutting a heart that thought too hard; My grave.

 

 

And all my beauty is now dead, as yours,

which in all of you so wrench and aggrieve

 

 

Missing me. My longing is cured.

FINDING. AM. BRED.

I am the new essence matured.

 

 

Extinguishing all my wounds suffering,

and awake, afore beauty dies, once more.

SPRING FLOWERS 1