Monthly Archives: October 2016
THUNDER
FIELD ISLANDS II
VADSTÄLLET
Blåser ner pudersnö från en grangren
till kalla, ljusgråa skuggor; i vildmarken
(Markens gräns minner om hur Vi samlats.)
Givmilt skänkte Vattnet och Vinden Livet till molnet
medan snön färdades till ärendet att kvardröjas
uppå skogsbackens stenar; att sneglas bort mot brynet
(Hittar Nuet i stillheten,
i en flyktig rörelse:
All lämnad och kommande tid.)
Något dröjande bryter rännilar genom isen,
något närgånget frågande: När når Vi Hem?
Denna så smärtsamt älskvärda klarhets Vinterglänta
lämnar säkerligen sina Svar i dunkelheten
likt strömsmekta stenar över bäckarna har stannat
i de isande åren
Kräv vår nya frihet, ty all annan tid är slagen.
KLAR MED DÖDEN I LIVET
(En omärklig skymt under lövvalvet: Gryningsimman rinner på stenarna.)
Skrider undanskymd genom (hithörande nategräs)
Kliver över en regnbäck (innanför ett mjukt dimregn)
Läser i regndroppar på nyponblom; (min egendom)
Är klar. Klarare än källvattens megin
Är klar över det döda med detta liv.
Klar. Hårdare än sorgens första tårar
Klar. Renare än äktad glädjes näring
Klar.