REMONTERA.

Vi vet, vet hur en brusten tanke bet:

Att till livet draget blir här sönderslaget.

(Äger nu den sista nedslitna livlinan.)

Veknar ner, trotsande att vekhet är döden.

 

Innästlade åren

där önskan inte når ner till materian;

sönderfrusna karten

där behov inte klarar nå fram till viljan

från trädan; grogrunden,

där lust sällan listar sig växt över äcklet.

(Inför smärtsamt öppnade ögons verklighet

brinner en kall likgiltighet ner inom oss:

Världarnas dumhet i all sin svärtande helhet.)

 

Viet, den nya tiden, tar år efter år,

där slag efter slag sätter hjälplösas gränser

och hårdhänt slår överlevnad skår efter skår

 

(Denna värld där tänkandet stannat i döden

och helhetens ruttnade delar ska botas;

lämnande en ny helhet värdig våra liv.)

 

Rättar här denna världs nattståndna åsikter.

 

Livet, väckt till att vaket levas med Rätten,

lär att all inre ruttenhet är från yttre ovett

och finner föga värde i dödad tillräcklighet

 

Formar Midgårds fästen och lämnar all tomhet.

bild-003