FORCED WILL CHOSEN

Acknowledging my honour and sweetest high-lineage,
I stop smoothing over my well-deserved nuisance:

Scoffing at the revolting; useless to this world,
remaining in solved questions and hardened riddles.

Agreeing with truisms and people’s will,
when that fully and gratuitously has been attended.

Stabbing dead meaningless opinions!
Axing down bumptious pretences!
Leaving sense against wicked deeds!

Gather thoughtful goods:

Know that Truth, Honour and the Rights of Might,
don’t serve our foes as weaponry
as all here now is owned by Viet.

Reasons for an honourable Life is Life’s claim:

Remember that rich owns the Light:
Caring for Life’s Goodness;
path to insight and dearest life value.

Truth is our sufficient property.
FORCED WILL CHOSEN

WHERE THE DEW NEVER DRIES

It was in a time before silence was altered ―

just as daybreak came walking across the region
while cloudshadows swept onwards ― observing.

And the world set ― in Dumbness; uncountable scars
where excessive junk searched of ways to be charming…

(Myself? Wandered free there the dew never dries
and all of Life’s paths showed forward to Odin.)

We vaguely remembered safety and honestly owned excess,
real life in beauteous honour ― a longing home to Asgard;
to grow well rooted value only Goodness could bid Us.

(Obeying my steps. Leaving the bare ground opened traces
in time before the first snow will return as a threat.)

Skillfully, surely all too well, Truth answers:

“Tear down any seeming solace ― it is venality: Death.

We have foes to correct; to pay our plight, in our sight,
for naught stand more fairer grown than killed lies in life.

Let shatter the nightmareyears. Give Truth to hate and cure.

BE HONOURED! MIGHT AND GLADNESS! SET YOUR LIFE’S ROOT!”


THERE THE DEW NEVER DRIES

SUNBRANCHES

Firmly risted in hidden recess until Ragnarok.

Fetching yet another unlovable stretch to love:

Branches in wait here, all too dead calm
before, as foretold is; We can gather to the mould
as love’s owned and dying breed: Caught,
while sea mist rises inside the birchleafrains

The leaves down in the slush dampen hard steps.

The lacking; root to crown, severely drains this world.

But, wilted flowers recall that they won against darkness!

WE ARE HERE! CAN NOT LOVE OR BE LOVED ENOUGH!

Welcome, to our rich camp’s unity
there Sun will hand us his friendliest reverence
from forestkissed skies freed from uncertainty
inside of dusk and dawn, dear Light of excellence!

VALUABLE LIFE FINDS THE HIGHEST FUTURE,
SO HASTEN ― STRENGTHEN NEW DAYS ON THE PATH!

RIGHTS TO CLARITY ARE THE WORLDS’ SOLVED ANSWER:

THE GODS WILL REMAIN!
SUNBRANCHES

RECOVER LIFE’S HEART

Guarding the hours altering; their changes: My prey.

Fogcovered ― AWAKENED!, rising ― Dawning now lifts itself
swiftly roused, opened in the lightsoaked halls in the forest

and all night is missing ― for a moment, ― again.

(Worries bite ― a burden lingers on.)

Wandering up all the Path’s aged, burnt in, yearsteps,

standing upon flowering field islands,
leaving by my withering footprints

and catching torn thoughts ― when spoken my heart clears, ― to remain.

Life’s heart, our hearts; are born matured.

So return, come you who listened, know the qualm cleanhearted;
on hate’s and gladness terms here allowed to tenderly intertwine
with the lighthearted ― maybe sorrowfilled, enlightened Sun’s routes

I am proven ― when your shivers go cold, ― if you wake up.RECOVER LIFE_S HEART

FORDABLE PLACE

Blowing down powdersnow from a pine branch
onto cold, light grey shadows; in the wilderness

(The verge of the ground a reminder of Our gathering.)

Gently gave Water and Wind Life to the cloud
meanwhile snow journeyed in a concern to remain
upon forest hills stones; to be glanced towards the edge

(Finding Now in the stillness,
in a fleeing movement:
All gone and awaiting time.)

Somewhat hesitant break runnels through the ice,
somewhat insolent, asking: When do We reach Home?

This so grievously lovable clarity’s Winterglade
is surely leaving its Answers in the abstruse
alike streamcaressed stones over the creeks have stayed

in the frozen years

Demand our new freedom, as all other time is stricken.FORDABLE PLACE

FINISHED WITH DEATH IN LIFE

(A furtively insensible glance beneath the foliage:
The dawningmist caresses the stones.)

Striding hidden through (the belonging pondweed)

Climbing over a rained creek (inside a soft misty rain)

Reading in raindrops on rose-hip; (my property)

I am clear. Clearer than wellwaters megin
I am clear on what is dead with this life.

Clear. Harder than Sorrow’s first tears
Clear. Cleaner than sustenance of real gladness

Clear.

FINISHED WITH DEATH IN LIFE

VÅRA LIV, PROBLEMATIK OCH SJÄLVKLARHETER

Våra liv handlar om vilka vi är i grunden och vad vi kan nå fram till att bli. Allt vi är och kan uppnå finns i vår tillhörighet med Gudarna och när detta är i Seden så är det värdefullt för Livets erfarenheter och blir ärat och kvar. Vi hyllar detta som Makternas och vår existens i Livets högsta lag;
Livet som är värdigt att leva.

ALL PROBLEMATIK HAR SIN GRUND I OKUNNIGHET
Att våra alltför orenade fiender, sedan deras oönskade blandning här för några tusen år sedan, har sina ogiltiga anledningar till att motverka våra värdefulla olikheter och identiteter inom alla Gudarnas rena folkslag; hindrande vårt världsarv och vår ärbara historia med syftet att nedslå allt säreget, värdefullt och älskvärt, ska synas noggrant och öppet i Den Nya Tiden för att därefter dömas.
Fienden följer en plan med skräpkulturen: Huvudsyftet är att hindra att Sanningen om Gudarna blir efterlevd i vår värld; vilket när Vetandet och Reningen väl är genomförd igen kommer orsaka att dessa har ingenting att leva på i vår värld och de få överlevande kommer att ivägsändas. Dessa varelser genomdriver, vilket de länge har gjort, sina illdåd med att få dessa att verka osannolika, eller alltför äcklande att vilja vidröra detaljerat; men sammanfattningsvis är det självfallet den värdelösa icke-Asatron, dvs. skräpkulturen, vilken har lämnat sin sorgliga påverkan, format identitetskriser och ständiga meningslösa konflikter bland folkslagen och utifrån detta styrs de skrämmande följdverkningarna fram. Fienden vill desperat synas vara oantastliga, vilket är varje frisk varelse en storartad komik, medan de ständigt utför det lägsta tänkbara mot de normalt rena och upphöjda folkslagen i vår värld, och detta måste för alltid hindras.
Att fienden vill påstå att det är godhet i att nedbryta all kunskap, heder och vett i folken; så att dessa blir passiva, smutsiga, lättkontrollerade och lättare att döda, är inte en godtagbar ursäkt.

DEN KOLLEKTIVA STATUSEN
Ett stärkande av den egna identitetens viktiga och ofrånkomliga kollektiva status ska aldrig ske med ett oskäligt och osant nedvärderande, eller övervärderande, av andras identiteter. Värderingarna för våra egna liv ställda i jämförelser med andra existenser är nonsens och leder fram till undermåliga jämställda prestationer vilken hindrar progression och ger en vriden och felaktig syn på den egna identitetens inre-yttre framtidsmöjligheter. Vi ska samtliga tillåta oss att vara fria och verkligt individuella varelser, vilket är möjligt först efter att ha funnit oss själva; vilket är mycket enkelt med Vetandet. Vi ska leva det rika innehållet i Arvet från Gudarna och de möjligheter vi har i Livet; i Midgård och hemma i det högsta i Asgård. Den överlevnadstaktik vilken i Mellantiden gjorde att många presterat vad som krävs för att högst skenbart kunna överleva sin existens i en meningslös vardag ligger döende på ett slagfält med alltför få vinnare i nuläget: Detta med att faktiskt leva och dö i ynklighet; vara ett meningslöst och okunnigt ingenting, räcker med insikt därom varken mig eller någon annan i längden. Det handlar inte endast om att utföra hjältedåd som den enda storslagna utvägen från sin värdelöshet: Allt i ett högre liv handlar, som sagt var och är; först om att ärligt bli till sig själv med allt vad detta kan innefatta.
Ingen kan undkomma att vi behöver Vetandet om Gudarna, Världarna och Livet, för att kunna bli fullvärdiga och fungerande varelser och leva i vad som krävs till vår överlevnad och seger.

ALLA MOT ALLA?
Att önska och göra vad andra säger och gör, eller bara vara en fåne som tror sig delta i “revolutioner” med ryggdunkandet från fienden i det veka nedbrytande samhället. Detta är oönskade missanpassade beteenden i dessa defekta, kontrollerande och splittrade icke-samhällen där flertalet saknar normalitet och Vetande, medan verklighetsanpassade normala värderingar ses som väldigt svårförståeliga och närmast ouppnåeliga… Som ett exempel har vi alla dessa vilka har lurats till att medverka i illusionen om ett slags; “alla mot alla”, inne i ett urskillningslöst och vettlöst tillstånd där utövaren själv hamnar högre upp om den inbillas psykiskt att den drar ner allt den kan komma åt… Vilket är ett felslut av stora och livshotande proportioner på flera sätt. Saken handlar uteslutande om ett missriktat hat från missnöje med individens egen och kollektiva avsaknad av status i det nuvarande kollapsade tillståndet i icke-samhället. Detta kommer från fiendens undergrävande falska hatspridning; att inte rikta äkta hat rätt mot våra fiender vilka har format dessa pinsamma och splittrande beteenden i alla dessa icke-samhällen är utan all mening.
Få har sett klarhet i alltför mycket när de är så nedslagna och bortkollrade att de har letat efter “sanningar” nere bland fiendens meningslösa skrifters ideologier vilka övertydligt är mordvapen mot att nå klarhet, insikter och överlevnad. När de drabbade av skräpkulturen har lurats till en inre-yttre vägran att nå fram till sina självklara och enda mål i Livet med Gudarna; som om att livet självt då skulle kunna bli statiskt och ointressant, då är detta en chockerande verklighetsfrånvänd okunnighet över vad som finns för oss att kunna nå till och ta del av.
Ta in och hem att verkligen leva medvetet med Gudarnas Svar om Verkligheten: Svaren vilka är grundläggande för allt i vårt liv i denna värld och långt mer.

SJÄLVKLARHETER FINNS!
Innan någon kan bli en människa ställd fri över okunnighetens lidande, vilket genant nog enligt fiendens fabler skulle ge en hånande tröstlön med “karma” i en slags stor gratis återbetalning med kunskap och glädje, så krävs det ett dömande och hindrande av fiendens ovärdiga normers stanker och giftspridning. Verkligheten gnager sig till sist in i de naiva, eller så går dessa under mot de kontrollerade kollektiva “värderingarna” och de drabbade får en livslång förnedring i en hopplös skenvärld och tror att allt som ger sorg ska löna sig i längden… Går det att bli dummare än att inbillas att om man beter sig gott mot våra fiender så kommer man att få en belöning av dessa?
De flesta vill innerst inne ha ett ärbart, rent, högt, rikt och intressant liv, vilket är dessa komplett omöjligt att nå med de felaktiga grunder vilka byggt fram den defekta och i allt frånstötande “normaliteten” i inre fattigdom och de ständigt ointressanta händelserna i Mellantiden; denna i stort sett väntande och värdelösa tid mellan Gudatiderna där de flesta tvingats anpassa sig till felaktigheter och ofta gömma sitt eget liv i ett trälande producerande åt fiendens illa dolda syften. Allt kan verka vara meningslöst i en tid då många länder deklasserats till att se ut som att dessa har för alltid fråntagits sina möjligheter till fortsatt högre liv och sina egna ägda och passande delar i Kulturen och vår värld. Dessa icke-samhällen har i stort endast olika ointressanta maträtter och klimatskillnader till olikheter i skräpkulturens löjliga mono-samhälle att diskutera och jämföra med varandra.
Världen blir ointressantare, fulare och fattigare, för varje dag som går nu.

SJÄLVKLARHETER SKA SEGRA!
Makten i denna värld ska naturligtvis vara där den tillhör och vara till glädje, nytta och självklart hägn för vår värld. Verkligt hög och ren bördsrätt från Asarna och verklig auktoritet ska regera i de som vill vår värld allt väl och har mest Vetande.
När identiteterna kommer att rättas och rättvändas i Den Nya Tiden blir vår medvetna frihet en självklar rättighet med insikten om att vi är levande med Gudarna; och att det är Viet som har en framtid i vår värld.
Det finns föga nytt att komma fram till annat än att vi i Striden omgående ska rena denna vår värld till Den Nya Tidens stora glädje.


VÅRA LIV, PROBLEM OCH SJÄLVKLARHETER