Lever blott i mina Höstlöv, vattendrag och moln,

som en kysst skörd draget av längtans tystnade löften,

som ett ovilligt tigget, (hårt nattblommat och slitet)

Skogen solstrimmade (drömd i livets vindsnara),

medan regnet lutade i långsamma, tvekande steg

(Ser tinandet, hektiskt droppande under Vårsolens makt)

I stenlä kommer snart violerna ställas hägnade här igen

och blekna, (sedan skyggt slokna under nattsträckorna)

(Nog om det.)

Stegade upp en dagsled och hann bli vacker med skymningen

och när sedan regnet varsamt somnade trött intill gryningen

nedan räfsande skogstopparna under de gråspräckta skyarna

åsågs Vårmarken hemvända till att kargt (och sakta) dricka tö

Blickade milsvida omkring över halvt snöfläckade kullarna

där fårade åkrar stod stilla likt frysta, stannade havsvågor,

medan Vindarna slog, tog fart från fyra sidor, sen plötsligt!:

I precis rätt stund bryter sig strålar av Solen in över trakten

Vårljuva ljuset tändes följsamt (värmde i fjolårsgräset)

och små skuggor bläddrade sig kvickt över bäck och å

Har ögonsmekt barrbäddade markers allra fagraste dagar

innan nattliga sjöröken stigit runt mjukaste skogsskuggor

Nedan regngranars droppande hälsat synen blygaste blom,

tillsammans med regnen slitits ner med brustnaste grenar

Tåliga grödan på rara skogstegar, var kvar.

VINDSIDOR