DÄR DAGGEN ALDRIG TORKAR

Det var innan tystnaden ändrades ―

just när dagsranden kom gående över trakten
medan molnskuggorna svepte fram ― iakttagande.

Och världen låg ― i dumheten; de oräkneliga såren
där oskäligt skräp sökte efter att vara intagande…

(Själv? Vandrade fri där daggen aldrig torkar
och Livets alla stigar visade fram till Oden.)

Vi mindes vagt trygghet och ärligt ägda överflöd,
äkta liv i sköna äran ― längtan hem till Asgård;
att rotfast Odla värde endast Godheten Oss bjöd.

(Lyder mina steg. Lämnar barmarken öppnande spår
innan den första snön snart återkommer som ett hot.)

Skickligt, säkerligen alltför väl, svarar Sanningen:

“Slit ner skenbara trösten ― den är falheten: döden.

Vi har fiender att rättas; botdräpas, i blickfånget,
ty intet står mer fagerväxt än dödade livslögner.

Låt skingra mardrömsåren. Ge Sanning till hat och bot.

VAR EN ÄRAD! MAKT OCH GLÄDJE! SÄTT DIN LIVSROT!”

DÄR DAGGEN ALDRIG TORKAR

ÖGONMÖTET (TILL EN VÄN.)

“Men säg, vill du inte låta dumhet roa,
luras till att sakna ansvar för dig själv
och vara slagen död i resten av ditt liv
som vi andra? Vi normala dårhushjon.”

 

Bänkar mig barskt ner och svarar:

Finn här ditt hårdaste ögonmöte.

Vilseledd, nere i kvalm och vånda vräkt,
trattar du trälbunden i dig allt oätligt.

Vet du att varje dumhet får ditt medhåll,
men slöddrets skräp är allt slödder blir i behåll?

Letas det inom efter något intetsägande att yttra?
Lindas lättsinne runtom störda och styrda åsikter?
Fånleende överseende när oegentligheter framträder?

Ditt grummel griper nu efter tvivel
i ett ansträngt leende lurat från vett,
så överväg att harhjärtat är fel
och smutsen alltid har härdat din fulhet.

Du har redan nog att lida med;
att tankar räknas dina gärningars frihet
och att nöd stärker eller nedbryter,
men blir till insikten om en inre oföränderlighet.

Fienden konstruerar hinder mot Livet vi äger,
sätter in och leder ovärdiga felstegen i dig,
knyter fast ruttet mjäk i din “fria vilja” som faller,
vrider önsketänkandet och gnager ner vilja och lust,
hugger fram ditt “självbedrägeri” till Livets kostnader
där “öppna sinnen” blir fortast möjligt rejält inskränkta
när “acceptans” betyder att täljas andras defekter.

Visst är att dina inre och yttre lyten är ett lagt murbruk.

Gråt mina tårar en stund,
men granska nu att du är orsaken.

ÖGONMÖTET (TILL EN VÄN.)

ETT FASTSLAGET ÖDE

Uppreser ett minnesmärke

 

över ett undantag i övermått och långt däröver,

en vilken vägrat äga fel, men blev fråntagen långt mer

 

Nå, det står tydligt att Man hamnat här; dit världar ser

 

”Är efter ryktet en verksam annorstädes

och det är väl mer än en aning häromkring…

 

Mig tog åren för tidigt inifrån samtidens framtider

däri sannsynerna levde när nära var;

men aldrig riktigt levdes.”

 

Vi är överens om att äcklande delar i helheten vägra,

så dömt är oss det främmande: Alla de påtvingade vägarna.

 

UPPSPÅRA ATT NUMER TILLHÖR ÄVEN NATTSIDAN NÖDVÄRNET

OCH ÖPPNA ÖGON LÖNAS MED GODHET OCH SANNING. TA IN DET!

 

RÄTA VRIDNA TANKEGÅNGAR HOS SKYGGLAPPADE MED HATET!

 

STAMPA UT SISTA TILLITEN TILL SVIKARNA! FINN HÄR SVARET!

 

 

… I LJUSET. Återgäldar min död med fiendens död.

 

… I MÖRKRET. Blir en undvikande nattgångare.

 

… I LIVET. Är en segerdrucket nöjd.

bild27137

ETT FASTSLAGET ÖDE

 

SOLGRENAR

Hårt ristade i gömd vrå fram till Ragnarök

hämtas en till oälskbar sträcka att älska:

 

Grenarna väntade här, alltför blickstilla

innan, som rönt är; Vi kan sällas till mullen

likt kärleks döende äring: Infångade,

medan sjörök stiger inom björklövsregnen

 

 

Löv nere i slasket dämpar hårda stegen.

 

Saknaden; rot till krona, tär denna värld svårt.

 

Men, vissnad blom minns att den segrat mot mörkret!

 

 

VI ÄR HÄR! KAN EJ NOG ÄLSKA ELLER ÄLSKAS!

 

Välkomna, till vårt rikliga lägers enhet

där Solen skänker oss sin väna ödmjukhet

ur skogskyssta skyar fria från ovisshet

inne i dagbräckning och skymning, kära Ljus!

 

VÄRDEFULLT LIV FINNER DEN HÖGSTA FRAMTIDEN,

SÅ SKYNDA ― STÄRK NYA DAGARNA PÅ STIGEN!

 

RÄTTEN TILL KLARHET ÄR VÄRLDARNAS LÖSTA SVAR:

 

GUDARNA ÄR KVAR!

grenar

TRU KNOW TIME

With crowding around the chopping-block Midgard is slaughtered.

 

The Folk are cut down, far deep in their blood filthied,

deprived of all of their Rights, Honour, Truth and Life.

 

Our foes’ ridiculous lies sit stuck in layers of filth

and wish to pretend that resistance is futile; sat in useless,

spreading dumbness about that countries worth are set in guilt

all while self-defense is hollowed-eyed heckled open and causeless

 

Never trust any opinions to be valid in the War of all Wars.

 

It is burning here everywhere,

time to close the larders

as now the hardest age

stand us already in the doorway

 

Will grows in the towns which here have understood Realities.

 

Aim now our foe towards the grave and write down boundary-lines.

 

TRU come with the uplifting strength and might

and lacks a counterpart ― Raising now the long awaited:

 

MIDGARD, FOR THOUSANDS OF YEARS UNIMAGINABLE PARASITED AND USED

THROUGH OUR FOES FILTHY WORK WILL ARISE NOW! ―

TO BE US ALL FINALLY CLEANSED

 

UNITY.

 

TRU KNOW TIME.

 

ODIN OWNS US ALL.

 

ALL VALUE IS IN OUR LIVES.

 

VIET HAS THE RIGHTS FIRST AND FINAL.

 

THE PEOPLE OWN THEIR MIGHT IN THEIR COUNTRIES.

 

THE TRUTH IS UNDOUBTEDLY ALL FUTURE AND LAW.

OUTSIDE OF ASA-KNOWLEDGE

Our foes market their false words against our world;

shaping the weak and poor’s filth until their death.

 

Easily led hasten the scum towards impossible possibilities,

tied as unknowing down inside hidden provenances.

 

The silliest imaginable is made into normality to grab after

in your own limitless insufficiency that surely is very sufficient,

likely it is us given full meaningless to search there for more…

 

And the utmost weakest and poorest;

the already dead; outside Asa-knowledge,

paying here with highest imaginable price

inside their unpaid thralldom;

in the filthiest controlled suicide

into the most hopeless condition.

 

The foes blame what they dragged down to their equal, then the world itself,

and when lowest are here held highest it makes the fools into seemingly rich…

 

Throw me here your empty threats and objections until tiring,

but all your fears and your death are now not any real concern.

 

 

May it all be owned us mutually to be repulsed by our foes junk-culture.

 

May death cure what forgetting cannot solve.

 

May the remorse soon be gone.

OUTSIDE OF ASA-KNOWLEDGE