Winter-shrouded wooded ground ― bitterly cold ―
plodding snowed over paths.
Whirling snow kisses. Helping me live.
Cutting in ― setting traces in time ―
hearing a frozen to death stone rapture.
Sensing emotions colden.
Future now stands here in the trace-meeting ―
knowing the inner in your voice ― in our two parts:
Let me become the most beautiful spring-freed leaf you’ve seen.
Acknowledging my honour and sweetest high-lineage,
I stop smoothing over my well-deserved nuisance:
Scoffing at the revolting; useless to this world,
remaining in solved questions and hardened riddles.
Agreeing with truisms and people’s will,
when that fully and gratuitously has been attended.
Stabbing dead meaningless opinions!
Axing down bumptious pretences!
Leaving sense against wicked deeds!
Gather thoughtful goods:
Know that Truth, Honour and the Rights of Might,
don’t serve our foes as weaponry
as all here now is owned by Viet.
Reasons for an honourable Life is Life’s claim:
Remember that rich owns the Light:
Caring for Life’s Goodness;
path to insight and dearest life value.
Truth is our sufficient property.
De övervintrande synvillorna
vill se olösligt och oförklarligt
åt sin innehållslösa existens.
Det är säkert oväsentligt, men vet;
Latheten är den tröstlöses tårar!
Avunden nekar rättvisan frihet!
Hatet är kärlekens enda försvar!
Naivitet ger, förr eller senare,
tryggheten sin allra säkraste motsats.
Fåfängan, den aldrig sanna,
genomtänkt med klenaste vett
ge kort och bakslug livsvilja,
var sparsmakat nöjda därmed…
Tänkandet,
blir ovidkommande utan handling;
kuvat, hämmat, inställsamt födkrokat.
Men, inget verkligt val finnas innan…
Ointagliga gömställen pålade spruckna tankar;
tillflykterna att passivt och frånvänt vända bort livet,
efterlämnande korthusen i ett hjärtlöst töcken kvar.
De gnidna och snåldumma hade rätt:
Vittjade fickor är nöd och död vän…
1 SIGFRIDSSON 