RECOVER LIFE’S HEART

Guarding the hours altering; their changes: My prey.

Fogcovered ― AWAKENED!, rising ― Dawning now lifts itself
swiftly roused, opened in the lightsoaked halls in the forest

and all night is missing ― for a moment, ― again.

(Worries bite ― a burden lingers on.)

Wandering up all the Path’s aged, burnt in, yearsteps,

standing upon flowering field islands,
leaving by my withering footprints

and catching torn thoughts ― when spoken my heart clears, ― to remain.

Life’s heart, our hearts; are born matured.

So return, come you who listened, know the qualm cleanhearted;
on hate’s and gladness terms here allowed to tenderly intertwine
with the lighthearted ― maybe sorrowfilled, enlightened Sun’s routes

I am proven ― when your shivers go cold, ― if you wake up.RECOVER LIFE_S HEART

FORDABLE PLACE

Blowing down powdersnow from a pine branch
onto cold, light grey shadows; in the wilderness

(The verge of the ground a reminder of Our gathering.)

Gently gave Water and Wind Life to the cloud
meanwhile snow journeyed in a concern to remain
upon forest hills stones; to be glanced towards the edge

(Finding Now in the stillness,
in a fleeing movement:
All gone and awaiting time.)

Somewhat hesitant break runnels through the ice,
somewhat insolent, asking: When do We reach Home?

This so grievously lovable clarity’s Winterglade
is surely leaving its Answers in the abstruse
alike streamcaressed stones over the creeks have stayed

in the frozen years

Demand our new freedom, as all other time is stricken.FORDABLE PLACE

FINISHED WITH DEATH IN LIFE

(A furtively insensible glance beneath the foliage:
The dawningmist caresses the stones.)

Striding hidden through (the belonging pondweed)

Climbing over a rained creek (inside a soft misty rain)

Reading in raindrops on rose-hip; (my property)

I am clear. Clearer than wellwaters megin
I am clear on what is dead with this life.

Clear. Harder than Sorrow’s first tears
Clear. Cleaner than sustenance of real gladness

Clear.

FINISHED WITH DEATH IN LIFE

TVINGAD VILJA VALD

Tillkännager min ära och sötaste andryghet;
upphör översläta välförtjänt odräglighet:

Hånler åt frånstötande; odugliga i världen,
kvar i lösta frågor och gåtor vilka härdats.

Håller instämmande med i truismer och folkvett
när detta framsynt och storsint har mig åtgärdats.

Krokar dött meningslösa åsikter!
Yxar ner struntviktiga svepskälen!
Lämnar vettet mot illdåd och fånar!

Inhämta tänkvärt gods:

Vet att Sanning, Ära och Makträtten,
duger fienden föga till vapen,
eftersom allt här nu tillhör Viet.

Orsakerna till ärbart liv är Livets krav:

Minns att rik äger Ljuset:
Vårdande Livets Godhet,
stigen till insikt och käraste livsvärdet.

Sanningen är vår tillräckliga vara.

TVINGAD VILJA VALD

AS WORN OUT SHADOWPLAY

Listening.

Remembering aged forestshine
Rainstrewn patterns
Wet leaves caressing the ground

Treading northnight.

Walking paths, learning the craft of wordless validity,
through the moon’s vividly painted forest-shadows
over this sweet silence and wilted leaf soil

Remaining. Now in a dawn without words.

Standing beside the edge of the woods as a secret,
as tired, failed and forgotten glimmered lumber
where sorrows always are in a temporary frozen

Remaining anyway. Stuck.

I am forlorn-embraced,
all too roughly ripped from this tearing uncertainty
unbeknownst my frail wild-strawberry time returned
and placed itself furthest away from un-necessity

Freedom?

Lingered on here under these lovingly sailing clouds
while these charming wild-strawberry in the green
stood helplessly faired in appeal after forgetfulness

NAUD

Cure: Life and Death.

SHADOWPLAY 5

ÖGONMÖTET (TILL EN VÄN.)

“Men säg, vill du inte låta dumhet roa,
luras till att sakna ansvar för dig själv
och vara slagen död i resten av ditt liv
som vi andra? Vi normala dårhushjon.”

 

Bänkar mig barskt ner och svarar:

Finn här ditt hårdaste ögonmöte.

Vilseledd, nere i kvalm och vånda vräkt,
trattar du trälbunden i dig allt oätligt.

Vet du att varje dumhet får ditt medhåll,
men slöddrets skräp är allt slödder blir i behåll?

Letas det inom efter något intetsägande att yttra?
Lindas lättsinne runtom störda och styrda åsikter?
Fånleende överseende när oegentligheter framträder?

Ditt grummel griper nu efter tvivel
i ett ansträngt leende lurat från vett,
så överväg att harhjärtat är fel
och smutsen alltid har härdat din fulhet.

Du har redan nog att lida med;
att tankar räknas dina gärningars frihet
och att nöd stärker eller nedbryter,
men blir till insikten om en inre oföränderlighet.

Fienden konstruerar hinder mot Livet vi äger,
sätter in och leder ovärdiga felstegen i dig,
knyter fast ruttet mjäk i din “fria vilja” som faller,
vrider önsketänkandet och gnager ner vilja och lust,
hugger fram ditt “självbedrägeri” till Livets kostnader
där “öppna sinnen” blir fortast möjligt rejält inskränkta
när “acceptans” betyder att täljas andras defekter.

Visst är att dina inre och yttre lyten är ett lagt murbruk.

Gråt mina tårar en stund,
men granska nu att du är orsaken.

ÖGONMÖTET (TILL EN VÄN.)

ETT FASTSLAGET ÖDE

Uppreser ett minnesmärke

 

över ett undantag i övermått och långt däröver,

en vilken vägrat äga fel, men blev fråntagen långt mer

 

Nå, det står tydligt att Man hamnat här; dit världar ser

 

”Är efter ryktet en verksam annorstädes

och det är väl mer än en aning häromkring…

 

Mig tog åren för tidigt inifrån samtidens framtider

däri sannsynerna levde när nära var;

men aldrig riktigt levdes.”

 

Vi är överens om att äcklande delar i helheten vägra,

så dömt är oss det främmande: Alla de påtvingade vägarna.

 

UPPSPÅRA ATT NUMER TILLHÖR ÄVEN NATTSIDAN NÖDVÄRNET

OCH ÖPPNA ÖGON LÖNAS MED GODHET OCH SANNING. TA IN DET!

 

RÄTA VRIDNA TANKEGÅNGAR HOS SKYGGLAPPADE MED HATET!

 

STAMPA UT SISTA TILLITEN TILL SVIKARNA! FINN HÄR SVARET!

 

 

… I LJUSET. Återgäldar min död med fiendens död.

 

… I MÖRKRET. Blir en undvikande nattgångare.

 

… I LIVET. Är en segerdrucket nöjd.

bild27137

ETT FASTSLAGET ÖDE