AS A FROST MOTH IN NOON-DAY THAW

Winter-shrouded wooded ground ― bitterly cold ―

plodding snowed over paths.

Whirling snow kisses. Helping me live.

Cutting in ― setting traces in time ―

hearing a frozen to death stone rapture.

Sensing emotions colden.

Future now stands here in the trace-meeting ―

knowing the inner in your voice ― in our two parts:

Let me become the most beautiful spring-freed leaf you’ve seen.

EN LÖVRESA

Famlar fram, föst mot skogsbrynets vajande trädgrenar
medan åskan letar över trakten med klarsynen stark
till löven redan tillhörande slagregnen på slagmark

där tiden skänker skickligt varje syfte sina orsaker:

Vinner att fortsätta vara framsynt.

(Fångad illa sliten. Tydda är ögonens resor.)

 

Är en åldrad lövflagas virvlande ofärd
vilken har samlat margfaldiga kvarlevor
i denna trasade skepnad; frostbitet lärd,
resande längs med vattenfallens klivande,
följande ner, runt den gamla vindlande ån;
alltid marken och skyarna tilldragande.

 

Hämtar mer önskad estetik och välfunnen sorgkritik
att ur vindsmekta nattsnön, vackert vilande, levas:

Nötta stigar blänker i ett tröttande töväder
åt en klargrämd rot ― ler långsamt ― tar ner sorgens drivkrafter,
återbördar stammen till marken att mista sitt mörker

och denna värld saknar makt över mitt döende liv.

PÅ TIDENS ENDA VÄG

(Solen kastar bort imman stärker Klarheten.)

 

Årens tankar återvända lika träd vilka lagts att multnas,

länge grävande i färdigblommat och Vinterbonat

att ur markens vishet från Världarnas krav återlämnas.

 

Rotas. En stam har alltid medvind och motvind. Håller fast.

 

Tar upp mer värde.

 

 

 

Tidens enda väg är Stigen där tagna steg tar sitt ansvar

intill uppresta vallar bräddfyllda Löv, Vatten och Vind,

och föga glest är mellan att få trugas med Gudarnas Svar.

 

Är nästgårds nu.

 

Sänder i förtid ner Edert botande kärleksverk

att enligt Naturen omforma våra tillgångar:

 

 

 

Äger ännu hjärtat som vägrat Livet vara ett fuskverk;

och fick höra att Viljan satt uppe i trädtopparna

så slitsamma att nå få överkliva bli till mitt livsverk.

 

Vill till sist med blodet hugga fram Heiliga Vetandets Bro,

finna värdiga Viet vara samlade i vår värld

där vi rastlösa kan hämtas hem till Asgård; sann frid och ro.

 

FORCED WILL CHOSEN

Acknowledging my honour and sweetest high-lineage,

I stop smoothing over my well-deserved nuisance:

 

Scoffing at the revolting; useless to this world,

remaining in solved questions and hardened riddles.

 

Agreeing with truisms and people’s will,

when that fully and gratuitously has been attended.

 

Stabbing dead meaningless opinions!

Axing down bumptious pretences!

Leaving sense against wicked deeds!

 

Gather thoughtful goods:

Know that Truth, Honour and the Rights of Might,

don’t serve our foes as weaponry

as all here now is owned by Viet.

 

Reasons for an honourable Life is Life’s claim

 

Remember that rich owns the Light:

Caring for Life’s Goodness;

path to insight and dearest life value.

 

Truth is our sufficient property.

 

TIME’S BLOOD

SETTING CLEANSED STEPS WITH THE IRON.
BINDING THE CIRCLE ON SUN’S MIDDLE.
FASTENING MIDGARD’S FOUR DIRECTIONS.

A STORM NOW TEARS THROUGH THE NINE WORLDS.

TIME’S STEPS: YGGDRASIL IS OUR TRUTH.
TIME’S BLOOD: LAW, RIGHT AND VICTORY.

HONOUR IS ALL THE MEAT OF WISDOM.
THE GROUND IS OATHBOUND FOR ODIN’S WORLDS.
ASGARD’S CHOSEN IS LIFE’S CHOSEN.

EYE-MEETING (FOR A FRIEND.)

“But say, wouldn’t you let dumbness amuse,
be fooled to lack responsibility for yourself
and be struck dead for the rest of your life
like others? Like a normal funny farm being.”

Seating myself sternly down and answering:

Find here your hardest eye-meeting.

Misled, into qualm and anguish thrown,
stuffed yourself thrall-bound with all that is indigestible.

Do you know that every dumb thing gets your applause,
but scum’s trash is all that scum will beget in return?

Searching inside after something called nothing to express?
Wrapping thoughtlessness around deranged and led opinions?
Foolishly smiling indulgently when impropriety and foulness appear?

Your turbid thoughts now cling after some doubt
in a strained smile fooled away from sanity,
so consider that weak-hearted is wrong
and filth always did harden your ugliness.

You have already enough to suffer from;
that thoughts are counted as your deeds’ freedom
and that need would strengthen or break down,
but it will become an insight of an inner unchanged.

Our foes construct barriers against the Life we do own,
setting in and leading your undignified wrong choices,
wrapping steadfast rotten meek in your “free will’s causes”,
twisting wishful thinking and gnawing down all will and lust,
axing onward your “self-deception” at our lives expenses
there “open-minded” will quickest possible be very shallow
when “acceptance” means to be carved with the defects of others.

It is certain that your inner and outer blemishes are laid brickwork.

Cry my tears for a while,
but now carefully note that you are the cause.