I NATTFROST DRAGET

Gömd i sista Vintervistet kom Döden

likt en späd och ursäktande gråterska

och satt sig i förnimman, i viskanden:

 

Sökte här själva Livet till frände,

i det sårbara, i ditt ensamt döende

 

Vi är en lämnad, skugglös storm,

trycker våra tärda ord mot mörkret,

pressar nattens timmar; lär oss frysa

 

(Blev dragen hit genom markerna i mörkret,

släpades över tidsavståndet, stenar och isar)

Och kölden, har blott min fagerhet i ordet,

men tomheten;

har sin tomhet fastnad Väven

I NATTFROST DRAGET

I NATTFROST DRAGET

Leave a fogprint

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s