ATT TILL LIVET TIGGA

Kvar vid en längtan stannades våra famntag kvar,

 i döda ord, tryckta mot åkervätan att vägras gro

(Ta vår kärlek ur irrgarnets svar på nattsvärtad mo)

 

Våra ljuvhetsstunder sökte förgäves efter sina fästen
ty hårt vid ruelsen tänker hoppet oss här ensamäga

(Solkat och färdigtärt hjärtan i torften tvingats ligga)

 

Det är mig ett okärat hån att återspegla:

Att till Livet tigga

 

 

Har väntat,

skimrat oss fast i stoftets hjälplöshet,

vägrat ointagliga murarna, ställt livlek,

befallt oårens ovisa olust en ändlighet:

Att brytas hårt och gravas

 

 

Dröjer här

 

Lärd Död:

Livet smittat genom sitt tärande

 

Har talat ljuvat ― Rört ett nära skimmer,

samt; Värdigt hatat

 

 

Köld,

älska vårt avsked

 

 

Värm upp marken.

ATT TILL LIVET TIGGA

ATT TILL LIVET TIGGA

12 thoughts on “ATT TILL LIVET TIGGA

    • Tack. Mitt språk är i ständig förändring, men det finns en ton i grunden och ett stort ordförråd som jag behärskar till min fördel. Med det sagt så känns det alltid som att jag lämnar bort den där extra biten som lyfter det jag skriver. Att jag håller mig tillbaka medvetet. Måste ordna upp det…

      • En känslomässig distansering? Du behärskar verkligen orden och förmedlar både starka bilder och känslor.

      • Faktiskt, till viss del. När det är klart så finns alla känslor och ett lärande i vissa fall kvar i mig, men jag kan inte gå omkring i något slags rus av upplevda känslor. Jag skulle inte orka leva länge om jag gjorde så.

      • Mm det är lika givande som tärande att vara alltför känslostyrd. När jag varit eld och lågor en viss tid förvandlas jag till isprinsessa. Och så håller det på men finns stunder “back in the middle” också. Tack och lov. Undrar hur eller om man påverkas om man börjar öva sig i att ta ut svängarna mer när man skriver…

      • Skämt åsido. Föreställningar “folk” har om författare är i regel felaktiga. Nu är jag ingen beundrare av några författare alls längre, men i sena tonåren så var jag lite imponerad av Strindberg och Rousseau. Båda kan med visshet sägas vara något excentriska, men inte galna. Snarare motsatsen.

      • Så är det ju också det där med vad man lägger för innebörd i “galen”. Eller “normal” ☺️

      • Visst. Det handlar om tillfälliga normer i samhället som styr värderingar som “galen” eller “normal”. Sett från detta temporära samhälles kollektiva syn på tingens ordning så är jag bindgalen.

Leave a fogprint

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s