Tag Archives: AUTHORS

Unknown's avatar

I ÄNNU ETT HÖSTFALL

by

Dröm mig i rönnkransade Höstskogars dagrar
där skimmer fastnar invid sovande gärden
medan en bräckt imma famlar, lyfter ― Stiger

 

Och ett mjukt regn sveper ― Vårdkasen väser

 

Färdas dimhöljd

Snart det randas igen ― Igen

 

 

Vakar tassemark, leker med torrat lövrassel,

äter mina tistlar noga och skänker leenden

nedan lidna dagarnas grådask skyar speglat

 

Och har ensam fastnat ― Där Tiden stannat

 

De nästan obemärkta vågorna i bergsbäcken

lyssnar när vid de ljuvande regnstänken,

åser skogen glesnas i sakta takt med Hösten

och visste att löven skulle falla här ― Igen

 

Färdas dimhöljd ― Spårlöst

Snart det randas igen ― Igen

 

Når ett arlat kärr i slött lövfällande,

härinne får friden smekande mildra

 

Du, Höstmark, är Dödens vilsna järtecken

 

 

Och strax hördes Vinternattsvinden ropa

I ÄNNU ETT HÖSTFALL

I ÄNNU ETT HÖSTFALL

Unknown's avatar

NEW BOOK COVER?

by

I have this new collection of poetry to be published that I have dragged on for years now. It is far from my top-priority and I tend to get lazy and not finding creativity worthwhile anymore. Any ambitions with my poetry that I had in the past is long gone. So, I picked this photo. I might have some better photos, but my name on top and the title under seem to fit in well on this. Is it good enough or to grainy?

1 SIGFRIDSSON BOOK

1 SIGFRIDSSON BOOK

Unknown's avatar

RAMBLINGS (NEW YEAR ADVANCE SESSION)

by

 

This world is a migraine attack. I, it is always I, get it now…

I sit in this forest night and day, caught counting falling leaves that wish for me to stay. These mountains no longer whisper me as ravens. I have no fear to fear. Finally, the sorrows have eaten too many meals on my behalf.

I know my futures and I have seen my paths; the choices of somethings and nothings that can never become enough for me. For others all that could be looked upon as “experiences”; all these living nightmares in those dead hearts that need perfume while looking into buying another meagre meal ticket in a deranged world. The unwanted are living the Illusion to trade with the other unwanted and useless. Laugh or cry?

I really had a horrible year. Again. Set-up some scum and made no friends. Again. Travelled to where I didn’t want to travel. Again. Rehearsed a play that never will see the light. Set fire to manuscripts that will never see the light. Read in some of my older poetry. Wrote a little that maybe will see the light. By now you can clearly see that I am this miserable person without any life at all. That is partly right. My life is playing the waiting game. I know my days to come and what will await me. I should feel hate and love and all the other things that make me shine so very brightly, still I do know that the quality of my life is about a million times higher than the average person due to Knowledge, but the downsides my friends, due to those “other people”…

I irritate “other people” sometimes by having no interest and absolutely no respect for whatever they do and whatever they foolishly believe they are. If not with The Gods then you are less than nothing. Should I have hatred or pity for “other people”? I take my pick later on.

Anyway, being “Asatru” in a world where so many are held under siege in the War of all Wars that they are quite clueless about; Life itself and its Realities, is of course a strain to live through. In the future nobody will be able to imagine how life was here at present… I have written several articles on these matters that I never published, apart from one that was up for a short while, and some only spread around and looked at by some people I have, or had, contact with. It is a waiting game. Time that is.

Time.

BED FOR HATRED

BED FOR HATRED

 

 

 

Unknown's avatar

TO LIFE BEG

by

Still in longing our embrace stayed, in dead words,

pressed against field moisture to grow as refused

 

(Taking our love away from labyrinthine answers on a night blackened heath)

 

Our tender moments searched in vain after its hold

for hardened by remorse will hope us now own alone

 

(Soiled and completely thorn the heart in direness is forced to lay)

 

It is me an unloved grin to reflect:

To life beg

 

Meagerness have bared weak words against our eyes witness,

glittered in dust´s helplessness, unmoving mirrors: Memories

 

I have waited, got stuck,

there immovable walls have built life´s game,

ordered the nonyears unwise unlust ended:

To break and bury

 

Dwelling here

 

Learned death:

Life infected by its tearing

 

Have spoken sweetly and touched near the shimmer

And: Dignifiedly hated

 

Cold,

love our farewell

 

 

Warm up the ground.

TO LIFE BEG

TO LIFE BEG

Unknown's avatar

SOM SLITET SKUGGSPEL

by

Inlyssnar.

Minns åldrande skogsglansen
Regnstänkta mönstren
Våta löven famnande marken

Smyger norrnatt.

Vandrar stigarna, lär ordlös hållbarhet,
genom månens målande skogsskuggor
över näpen tystnad och vissen lövjord

Kvar. Nu i gryning utan ord.

Står invid skogsbrynet som en hemlighet,
som tröttnat och misslyckat blänkt bråte
där sorgerna alltid sitter i tillfälligt fruset

Återstår ändå. Fastnad.

Är övergivet famnad,
alldeles för hårt frånryckt slitande ovisshet
oaktat min väna smultrontid villigt återkom
och ställde sig längst bort från överflödighet

Frihet?

Dröjdes inunder älskvärt seglande valkmolnen
medan betagande backsmultronen i lummet
stod hjälplöst fagrade i vädjande efter glömska

Nöd.

Lindring: Liv och död.

SOM SLITET SKUGGSPEL

SOM SLITET SKUGGSPEL

 

https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1788105

 

 

Unknown's avatar

MIDVINTERNS ÄNDESTEN

by

Mörkret har gömt mina stigar

 

Finner inte Verkligheten vid liv här

 

Ärren, mycket nämnt, alltför väl inne är

 

(Tänder nattlyktan och trampar ovan skaren)

 

 

Betalade långt mer än Livets värden

och är driven tusentals år in i Döden

 

Mitt namn: Makternas första resta ändesten

 

Kalken hämtade mig åter lämnad ur Källan

hit sorg och flykt ensamt fann mig att levas

 

Satta tryggbänkade glor lömskt denna väntan itu,

tigga kärt allt vad redbart varit till Världarna värt

och önskar min närvaro att bitas löst och futtigt,

kärvt och slutligt spotta smittorna in efter betten

 

Tjänta smädare sena till nyttiga gravfamningarna 

glädjas över sin stulna, oförtjänta åldrade storhet

och klungande uppå vageln sitter tallriksslickarna 

medan Midgård ruttnat, stelnat, till meningslöshet

 

Vallas genom framställda misslyckanden att timra,

fastvärkta minnen där nekat Världarna blivit sakat

medan dagarnas bett räknar sig kvar sammanbitet

tills vägran tvingades hit; Till ett slutgiltigt rämnat

 

Ristar bergfast att gjort så blir Tiden.

 

Vet att Sanningen är min gravhög.

Vet nu eller aldrig.

 

(Släcker nattlyktan och kliver genom skaren)

 

MIDVINTERNS ÄNDESTEN

MIDVINTERNS ÄNDESTEN

 

(Väntan räckte mig inte fram, forna fränder,
till läkningen, nycklarna hamnade minnets hav,
ty Tidens brännhög är buren facklad i stilla grav)

 

Unknown's avatar

VINDSIDOR

by

Lever blott i mina Höstlöv, vattendrag och moln,

som en kysst skörd draget av längtans tystnade löften,

som ett ovilligt tigget, (hårt nattblommat och slitet)

 

Skogen solstrimmade (drömd i livets vindsnara),

medan regnet lutade i långsamma, tvekande steg

 

(Ser tinandet, hektiskt droppande under Vårsolens makt)

 

I stenlä kommer snart violerna ställas hägnade här igen

och blekna, (sedan skyggt slokna under nattsträckorna)

 

(Nog om det.)

 

Stegade upp en dagsled och hann bli vacker med skymningen

och när sedan regnet varsamt somnade trött intill gryningen

nedan räfsande skogstopparna under de gråspräckta skyarna

åsågs Vårmarken hemvända till att kargt (och sakta) dricka tö

Blickade milsvida omkring över halvt snöfläckade kullarna

där fårade åkrar stod stilla likt frysta, stannade havsvågor,

medan Vindarna slog, tog fart från fyra sidor, sen plötsligt!:

I precis rätt stund bryter sig strålar av Solen in över trakten

 

Vårljuva ljuset tändes följsamt (värmde i fjolårsgräset)

och små skuggor bläddrade sig kvickt över bäck och å

 

Har ögonsmekt barrbäddade markers allra fagraste dagar

innan nattliga sjöröken stigit runt mjukaste skogsskuggor

Nedan regngranars droppande hälsat synen blygaste blom,

tillsammans med regnen slitits ner med brustnaste grenar

 

Tåliga grödan på rara skogstegar, var kvar.

 

VINDSIDOR

VINDSIDOR

Unknown's avatar

DET TREDJE SÅRET

by

Tidigt, redan innan dagen märkt mig igen,

kommer det första såret drivet ur mullen

och talar kyligt, i svala, ljusbrutna natten:

*

Är vindsläckta ljusen,

käraste sorgvännen du mött, 

de kvarlämnade spåren i sankmarken

*

Det andra såret, är om nödvärnen stöpt,

övernärt Alltets hopplöst köldslagna famn

och har snart förbrukat all min sårbarhet,

når in till Tiden och vaknar ständigt krökt:

*

Sorgen har spelat för länge på eget bräde

med Livet upplagt vara ett flyktigt intet

(Gömda skeenden rotslagna i förskott

räcker hit själva Ödet ställt  fullskrivet)

 

 

Sista flagorna av ömket skrapas ner

Köldens grepp har snart vridits rätt

*

Där, över tigande dunklet

och skälvande ljusfladdret

stiger en skimran:  Klarhet,

Hemmet till det sista såret

 

DET TREDJE SÅRET

DET TREDJE SÅRET

Unknown's avatar

ALLODJORD

by

Ser

mull fylla tyg

 

Hör

diken stilla sippra

 

Hasar Ödet.

 

Väntar tre Soldagar

 

Bryter nästat dunkel ― Sprickor

Öppnar trumman ― Sprickor

Bottenfrusna källor ― Sprickor

Gör facklad nattstig där svartklädda fåglar dansar

medan månbetten smeker i en Vindkysst skörd

Lyfter,

trycker mark och berg hem till Gudablodet

ALLODJORD

ALLODJORD