Unknown's avatar

STONES

WISDOM!

How embarrassing you have become,

your scent too near the madhouse
sings its sorrows without any good motives

What wisdom has cannot be used

 when what wisdom lacks is asked for

From the remains think yourself clean
and take the heart freed from words,

for the thoughts upon your path

where no one wish for to wander

crawl down in the ground

where nothing can grow

and carve ruins of the years

to a paltry salary

in shadowlike kneeling,

in self-effacing moaning

*

Clean tears fall only in words,
consolidated under vanity´s shelter
where they have loved with barbed wire and mockery

to a great thrill for all our words´ tragic handouts…

*

Words to the sting, given joy filled lust,
to wishing wells´ finalized completions,
made to participating, present answers
Near the Altar of Fate nailed to remain.

Most alike the believed picture of you is hailed,
or creeps down to another backlash reaction
and becomes its own conclusions´ executioner;
slanderer, and eventually the own wills whore
therein depredated flesh from the thoughts sit
as harrowed, in ridiculous unpalatable qualms,
hailing spilling, tearing down inherited rights,
while monarchy and democracy lie stupidity

upon a conspiring and deranged slaughter table

under imitation, unwanted shiny residues,

showing the highest heights´ devised murder

*

Spring water in swamps will swamp water be.

*

Unknown's avatar

GIVE LIFE!

Image
1 SIGFRIDSSON

Being cut new scars

Being made new deathwords

All new wither anew
Overripe means rotten

Sculpted stone is stone!
Teach the autumn leaves survival!

Cleanse me from your surfaces.

Cobweb shudder
Captured hung in pieces

Coldembraced, misharvested and patinated

At home in permafrost

Sole host and sole guest
Left burned out

Send my well documented threatening letters to Suffering
No answer

Send a complaint to the Castalian spring
Answers

Waiting

 

 

 

 

 

 

 

Moving

Our Sun rites belong to all districts
inside of Sunsigned and Treesigned

Remaining here until the Olympian

Give life, loved!
Give life in this chilled air
Give life in this sight over the district
GIVE LIFE! GIVE LIFE! GIVE LIFE! GIVE LIFE!

The Observer
cared for autographs of symbolism
and honëstly missed glad memories
all while the creeks so deeply dug
had not yet reached to the oceans

The Collector
wished for words of diamonds,
an utility game against vermin´s dancing
That the pen, the weak´s defense,
once again would usurp the feel of living

Numbing unwillingness is starved

Nightly cleansing baths

Drinking healing spring water as an obsessed

The Sun glitters over the valley 

Unknown's avatar

HÄMNDENS BREV

Var i ett sinne dröjande,

i enkelt nystade orsaker

inhyst ett ohjälpligt tomt rum:

 

Väntan.

 

De dragna; korten ligger tvingade och tröstlösa,

sällan riktigt dugliga, kvardröjda ett hårt och tiget

 

Ditlagda; taggarna fyller Stigen upp till Skyarna

och håller sig glömda för sinnesro och likgiltighet

 

Hugger in; mina skrik på fångstgroparnas sidor

och klarar labyrinterna genom att aldrig inträda…

 

Skriver Hem; till Sanningen

om bortglömda och tärande Livsvillkoren:

 

Ni kräver mig till ensamväxt och hjärtlösheter,

att orkeslöst syna saknadens obotliga orsaker!

 

Se här den förstående tolkaren av sin längtan

vilken aldrig fruktade känslor kunde dö än mer

erkänna sig stannat med vidöppnade blickar

och sorgligen kan känslor nu inte trubbas ner

i det osköna tynandet framväxt till lidandet

medan verkan ständigt samlar simpla ursäkter.

 

Men,

vill ändå erbjudas en enda skälig morgondag

vilken härnere vägrar älta sönder redan klarlagt.

 

Allt är så dumt…

att det endast med ord kan anses vishet vara.

 

Unknown's avatar

ULTIMATUM

Å! Ni så lättköpta, maktlösa och skändade,

infångade skabbade med olusten fastnade,

tömda på rättigheter; Nödtvunget trasade!

 

Ni…

 

Ni! Bortglömda kvar i ett slitet och skämt

Ni! Ögonslött dränkta i ständig kvicksand

Ni spårlöst lämnade vara handfallna,

ni veka och ringa, lyss ett slag!

 

Länge nog har önskat letats nere hos oönskat

medan inbillningar vittjats tömda på glädjen

där falskt funnet tänkvärt kvälja otänkt tyckt

och ansträngt spillt kraft på ynkliga behoven

 

Blott misantroper klarar älska vad vår värld blivit

medan fråntagna och krossade löften har mortlats

ty ogräset självt har trängts i törst efter vårt blod,

omkring, och nere, på de smittade källornas plats

 

Och få vågar önska litet mer än duga till kräk…

 

Det är mig ändå bitande bittert att bryta

med det sönderslagna samhällets slagna

där lytta och yrande kräva Livet lytt vara

 

Näppeligen.

 

Unknown's avatar

ALLODJORD

See

earth fill cloth

.

Hear

ditches in still trickle

.

Hamstringing Fate.

.

Waiting three Sundays.

.

Breaking nested dusk — Cracks

Opening the drum — Cracks

Frozen solid wells — Cracks

 

Making torched night paths there black-clad birds dances

while moon bites caress inside a Windkissed harvest

.

Lifting,

pressing land and mountains home to Godan blood

ALLODJORD TIME

ALLODJORD TIME

Unknown's avatar

I KLARHET ― IMMA

GLÄDJE! Smid här i din styrka, 

var ständigt Viet ädlaste vishet att famna 

och ljuvande glittra, glimma, I KLARHET ― IMMA

*

SANNING! Äran är all kärlek, 

Livet segrat högt och värdigt genom ensamma

hemligheter hällda blodet, I KLARHET ― IMMA 

*

MAKTER! Öppna vår Verklighet, 

nu varsamt vidrör skyarnas ristade mylla 

och vaksamt låt oss stanna kvar, I KLARHET ― IMMA 

I KLARHET ― IMMA

I KLARHET ― IMMA

Unknown's avatar

SPRICKORNA

Tänker mig ta årtag mellan åkeröarna

och fara orörd förbi;

i värnlös färd fram till en ny gryning

 

 

Kvarhållen…

medan de skrivna molnen tätnar synen

har färdigblänkt vishet grusats och slocknats

 

Kvar inom saknade framtider När minnen söndrats

 

*

 

Är fragment att sammanfoga

Trådslitna skygglapparna att kasta

En undangömd stigfinnares åldrade hjärta

 

Vi eller Ni,

nödgade gulla med lidandet för dess fulhets skull

 

Vi, har lidit nog,

runnit i renaste källådern,

 

åt andra

 

 

Otillräckligheten har givit här mer än tillräckligt

när Döden bitvis fångat oss livsmärkta; för länge…

 

 

Har spårat frustrationerna; själva tillståndet,

sätter i hjärtan ett rep att snara skabben med

 

Du vet, var så hjärtsvulten, tvingad fagra ögat,

överdosera skönheten i en söndertrasad värld

där djurlivet nu är ställt eftertraktat att uppnå

 

Du,

det måste komma fram vackerdagar hitin snart

 

 

Tala.

SPRICKORNA

SPRICKORNA

 

Unknown's avatar

BLOOD TRACKS PUBLISHED IN FREE LIT MAGAZINE

Just got the link for this publishing of my poem about reincarnation; “BLOOD TRACKS” for the “rebirth” issue, and first issue, of Free Lit Magazine. I am pleased with that. It is my first contribution that have been published anywhere in poetry. I have been laying low on sending out my poetry. So, one in three attempts is a pretty good score. (Well, it is actually one and a half in three attempts, as The Ofi Press published the photo I contributed.)

Here it is:

 

Unknown's avatar

WINTERFELLED

(Letting your nightsnow glimmer,

calming the storm while ice snare branches)

 

And it is winterstill

 

in sprucewhisper above fleetingly singing ices,

in thousands of frozen tarns inside forest glades

 

Winterfelled,

rime grabs hold of the branchery

like we hear our groaning steps silenced

 

Listen.

 

Be quiet now, snowfall,

 

here, beside the spruce, the winterbird eats for its life

while Death want to say something about the sorrows

 

― I was the one born unto snow in a permanent thaw,

one the world skyembraced instrewn splintered answers

and left me to be remained, long lasting as tender snow,

one so aloned, leaving all my sorrow over wrong graves

 

In tears taking the dead heart in front of the sick

 

The last sight endearing land of blood and stones

and squint over this too thin-sown beauty

frosty nights caught frozen in shined darkness

 

Want to own myself nothing beyond rest, endtime dozed away,

wanted something higher the flames of will sent burnt in here

 

In tears taking the living heart in front of the dead

A WINTERFELT MOUNTAIN

A WINTERFELT MOUNTAIN

Unknown's avatar

ÄR

Ville slumra nere i dalen

invid mandelträdens värdiga blom

Klinga den alltid längtade harpans toner

Men, blev någon annan

Önskade stå fri i mörkgrön höstmark,
renad från alla levnadsårens grin
Leva och dö fagert som ett höstlöv

Men, är vid misstagen vigd

Blev regnfall,
kalla, kallande Vindar, liten till Ödet,
en kort väldoft innan döden,
likt slaget nässel,
brutna citrusblad,
höstmarken efter nattregnen

Men, kan onekligen älska

när något finns att älska

Det vill brista här
mellan gruset och lövverket

Finner sämst kärlek

Den, vilken inte kan hittas

Här duger mig icke svek,

renaste Kärleken kränkt,
ruinernas kläder
eller egna viljans strävan dräpt

Är lagd öppnad, en ensamt oruttnad,
i äppelkorgen lämnad fram till sorgerna
Är sällsamt hårt, så sällsamt mjölnad,
att bäras iväg från övergivna kvarnarna

Känner alla vajande sipporna Sol kysste
De fagert sloknande, redan slocknade,
ställda, där hjärtat buret nästan räckte
och till er vägran aldrig varit saknade

Är snärjd,
slagen ner i släckande futtighet

Är gömd,
med en onåbar kallhamrad nöd

Är grämd,
fylld med alla dagarnas intighet

Är dimma höjd,
omsvept, täckt under svagad vilja

Är lysande snön på frusna stammar
i minnets nedbrända skogar

Är ett stilla nattmoln, en upprest lövdoft,
vilken aldrig finner Världarna igen

Är inlåst,
kvarad där blemmor lämnas

Är min vinst bortöst,
ryckt och svept i en klunk

Håll i Trädet ni vet bär era blad
medan vi bryter av grenarna

Är detta.

Är det ni aldrig kan känna

TWILIGHT SKY IIII

TWILIGHT SKY ÄR 1 SIGFRIDSSON