Å! Ni så lättköpta, maktlösa och skändade,

infångade skabbade med olusten fastnade,

tömda på rättigheter; Nödtvunget trasade!

 

Ni…

 

Ni! Bortglömda kvar i ett slitet och skämt

Ni! Ögonslött dränkta i ständig kvicksand

Ni spårlöst lämnade vara handfallna,

ni veka och ringa, lyss ett slag!

 

Länge nog har önskat letats nere hos oönskat

medan inbillningar vittjats tömda på glädjen

där falskt funnet tänkvärt kvälja otänkt tyckt

och ansträngt spillt kraft på ynkliga behoven

 

Blott misantroper klarar älska vad vår värld blivit

medan fråntagna och krossade löften har mortlats

ty ogräset självt har trängts i törst efter vårt blod,

omkring, och nere, på de smittade källornas plats

 

Och få vågar önska litet mer än duga till kräk…

 

Det är mig ändå bitande bittert att bryta

med det sönderslagna samhällets slagna

där lytta och yrande kräva Livet lytt vara

 

Näppeligen.