SPRICKORNA

Tänker mig ta årtag mellan åkeröarna

och fara orörd förbi;

i värnlös färd fram till en ny gryning

 

 

Kvarhållen…

medan de skrivna molnen tätnar synen

har färdigblänkt vishet grusats och slocknats

 

Kvar inom saknade framtider När minnen söndrats

 

*

 

Är fragment att sammanfoga

Trådslitna skygglapparna att kasta

En undangömd stigfinnares åldrade hjärta

 

Vi eller Ni,

nödgade gulla med lidandet för dess fulhets skull

 

Vi, har lidit nog,

runnit i renaste källådern,

 

åt andra

 

 

Otillräckligheten har givit här mer än tillräckligt

när Döden bitvis fångat oss livsmärkta; för länge…

 

 

Har spårat frustrationerna; själva tillståndet,

sätter i hjärtan ett rep att snara skabben med

 

Du vet, var så hjärtsvulten, tvingad fagra ögat,

överdosera skönheten i en söndertrasad värld

där djurlivet nu är ställt eftertraktat att uppnå

 

Du,

det måste komma fram vackerdagar hitin snart

 

 

Tala.

SPRICKORNA

SPRICKORNA

 

2 thoughts on “SPRICKORNA

Leave a fogprint

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s