TAKING MY BLUE AWAY FROM YOUR EYES

March 6, 2015 by 1 SIGFRIDSSON

INITIATING.

Here all eyes begin

and take us from seeing

of sagacious similarities

home to the realities

Strewing you with thistles,

for that to be sieved is already dead

Taking my blue away from your eyes

A slab of meat left

Taking those mirrors of shallowness

Striking the laughter you gave

Duped remained your life

Taking you

off

Given you have been by the hours of light

which trickled down here through the clouds

as you were destined to among us be found,

but step by step your betrayal was nurtured

I spoke straight to the carrdrowned

where the bitterness of his grave met:

Your blanket was of a cloven glory

while Oaths gone and freely piggied

and strolled around after suckling

Now denied you cry in your sty

Eyes opening

Core falling on stone

Flower nevermore

Now the meat ends

Ripping Önd from The Path

To die right is the greatest

You have come to The Path’s end.

TAKING MY BLUE AWAY FROM YOUR EYES

IN AN AWAITED LUSTFALL

March 6, 2015 by 1 SIGFRIDSSON

Leaned against this mirkened fence
are we found equally bleached,
beaten by sun, rain and winter cold

The wait was like cracks around ice-holes,
in cold, unreliable and of inadequacy,
for the scum’s loopholes, nonsensical sidetracks,
refused me to blossom anew during withering

It all carried on, kept creating that ― nothing,
when all of this suffering bred forth its pitifulness
So, show me a memory freed from complaint here,
but honourable shall to my eyes can only Knowledge be

I am the quarry of Life’s faults
with my pathfound steps

Loved
Always feared

Hated
Always hailed

IN AWAITED LUSTFALL

GIVE LIFE!

March 4, 2015 by 1 SIGFRIDSSON

: 1 SIGFRIDSSON

Being cut new scars

Being made new deathwords

All new wither anew
Overripe means rotten

Sculpted stone is stone!
Teach the autumn leaves survival!

Cleanse me from your surfaces.

Cobweb shudder
Captured hung in pieces

Coldembraced, misharvested and patinated

At home in permafrost

Sole host and sole guest
Left burned out

Send my well documented threatening letters to Suffering
No answer

Send a complaint to the Castalian spring
Answers

Waiting

Moving

Our Sun rites belong to all districts
inside of Sunsigned and Treesigned

Remaining here until the Olympian

Give life, loved!
Give life in this chilled air
Give life in this sight over the district
GIVE LIFE! GIVE LIFE! GIVE LIFE! GIVE LIFE!

The Observer
cared for autographs of symbolism
and honëstly missed glad memories
all while the creeks so deeply dug
had not yet reached to the oceans

The Collector
wished for words of diamonds,
an utility game against vermin´s dancing
That the pen, the weak´s defense,
once again would usurp the feel of living

Numbing unwillingness is starved

Nightly cleansing baths

Drinking healing spring water as an obsessed

The Sun glitters over the valley

ULTIMATUM

February 4, 2015 by 1 SIGFRIDSSON

Å! Ni så lättköpta, maktlösa och skändade,

infångade skabbade med olusten fastnade,

tömda på rättigheter; Nödtvunget trasade!

Ni…

Ni! Bortglömda kvar i ett slitet och skämt

Ni! Ögonslött dränkta i ständig kvicksand

Ni spårlöst lämnade vara handfallna,

ni veka och ringa, lyss ett slag!

Länge nog har önskat letats nere hos oönskat

medan inbillningar vittjats tömda på glädjen

där falskt funnet tänkvärt kvälja otänkt tyckt

och ansträngt spillt kraft på ynkliga behoven

Blott misantroper klarar älska vad vår värld blivit

medan fråntagna och krossade löften har mortlats

ty ogräset självt har trängts i törst efter vårt blod,

omkring, och nere, på de smittade källornas plats

Och få vågar önska litet mer än duga till kräk…

Det är mig ändå bitande bittert att bryta

med det sönderslagna samhällets slagna

där lytta och yrande kräva Livet lytt vara

Näppeligen.

ALLODJORD

January 28, 2015 by 1 SIGFRIDSSON

See

earth fill cloth

Hear

ditches in still trickle

Hamstringing Fate.

Waiting three Sundays.

Breaking nested dusk — Cracks

Opening the drum — Cracks

Frozen solid wells — Cracks

Making torched night paths there black-clad birds dances

while moon bites caress inside a Windkissed harvest

Lifting,

pressing land and mountains home to Godan blood

ALLODJORD TIME

SPRICKORNA

January 17, 2015 by 1 SIGFRIDSSON

Tänker mig ta årtag mellan åkeröarna

och fara orörd förbi;

i värnlös färd fram till en ny gryning

Kvarhållen…

medan de skrivna molnen tätnar synen

har färdigblänkt vishet grusats och slocknats

Kvar inom saknade framtider ― När minnen söndrats

Är fragment att sammanfoga

Trådslitna skygglapparna att kasta

En undangömd stigfinnares åldrade hjärta

Vi eller Ni,

nödgade gulla med lidandet för dess fulhets skull

Vi, har lidit nog,

runnit i renaste källådern,

åt andra

Otillräckligheten har givit här mer än tillräckligt

när Döden bitvis fångat oss livsmärkta; för länge…

Har spårat frustrationerna; själva tillståndet,

sätter i hjärtan ett rep att snara skabben med

Du vet, var så hjärtsvulten, tvingad fagra ögat,

överdosera skönheten i en söndertrasad värld

där djurlivet nu är ställt eftertraktat att uppnå

Du,

det måste komma fram vackerdagar hitin snart

Tala.

SPRICKORNA

BLOOD TRACKS PUBLISHED IN FREE LIT MAGAZINE

December 21, 2014 by 1 SIGFRIDSSON

Just got the link for this publishing of my poem about reincarnation; “BLOOD TRACKS” for the “rebirth” issue, and first issue, of Free Lit Magazine. I am pleased with that. It is my first contribution that have been published anywhere in poetry. I have been laying low on sending out my poetry. So, one in three attempts is a pretty good score. (Well, it is actually one and a half in three attempts, as The Ofi Press published the photo I contributed.)

Here it is:

WINTERFELLED

December 19, 2014 by 1 SIGFRIDSSON

(Letting your nightsnow glimmer,

calming the storm while ice snare branches)

And it is winterstill

in sprucewhisper above fleetingly singing ices,

in thousands of frozen tarns inside forest glades

Winterfelled,

rime grabs hold of the branchery

like we hear our groaning steps silenced

Listen.

Be quiet now, snowfall,

here, beside the spruce, the winterbird eats for its life

while Death want to say something about the sorrows

― I was the one born unto snow in a permanent thaw,

one the world skyembraced instrewn splintered answers

and left me to be remained, long lasting as tender snow,

one so aloned, leaving all my sorrow over wrong graves

In tears taking the dead heart in front of the sick

The last sight endearing land of blood and stones

and squint over this too thin-sown beauty

frosty nights caught frozen in shined darkness

Want to own myself nothing beyond rest, endtime dozed away,

wanted something higher the flames of will sent burnt in here

In tears taking the living heart in front of the dead

A WINTERFELT MOUNTAIN

ÄR

December 18, 2014 by 1 SIGFRIDSSON

Ville slumra nere i dalen

invid mandelträdens värdiga blom

Klinga den alltid längtade harpans toner

Men, blev någon annan

Önskade stå fri i mörkgrön höstmark,
renad från alla levnadsårens grin
Leva och dö fagert som ett höstlöv

Men, är vid misstagen vigd

Blev regnfall,
kalla, kallande Vindar, liten till Ödet,
en kort väldoft innan döden,
likt slaget nässel,
brutna citrusblad,
höstmarken efter nattregnen

Men, kan onekligen älska

när något finns att älska

Det vill brista här
mellan gruset och lövverket

Finner sämst kärlek

Den, vilken inte kan hittas

Här duger mig icke svek,

renaste Kärleken kränkt,
ruinernas kläder
eller egna viljans strävan dräpt

Är lagd öppnad, en ensamt oruttnad,
i äppelkorgen lämnad fram till sorgerna
Är sällsamt hårt, så sällsamt mjölnad,
att bäras iväg från övergivna kvarnarna

Känner alla vajande sipporna Sol kysste
De fagert sloknande, redan slocknade,
ställda, där hjärtat buret nästan räckte
och till er vägran aldrig varit saknade

Är snärjd,
slagen ner i släckande futtighet

Är gömd,
med en onåbar kallhamrad nöd

Är grämd,
fylld med alla dagarnas intighet

Är dimma höjd,
omsvept, täckt under svagad vilja

Är lysande snön på frusna stammar
i minnets nedbrända skogar

Är ett stilla nattmoln, en upprest lövdoft,
vilken aldrig finner Världarna igen

Är inlåst,
kvarad där blemmor lämnas

Är min vinst bortöst,
ryckt och svept i en klunk

Håll i Trädet ni vet bär era blad
medan vi bryter av grenarna

Är detta.

Är det ni aldrig kan känna