Unknown's avatar

ATT TILL LIVET TIGGA

Kvar vid en längtan stannades våra famntag kvar,

 i döda ord, tryckta mot åkervätan att vägras gro

(Ta vår kärlek ur irrgarnets svar på nattsvärtad mo)

 

Våra ljuvhetsstunder sökte förgäves efter sina fästen
ty hårt vid ruelsen tänker hoppet oss här ensamäga

(Solkat och färdigtärt hjärtan i torften tvingats ligga)

 

Det är mig ett okärat hån att återspegla:

Att till Livet tigga

 

 

Har väntat,

skimrat oss fast i stoftets hjälplöshet,

vägrat ointagliga murarna, ställt livlek,

befallt oårens ovisa olust en ändlighet:

Att brytas hårt och gravas

 

 

Dröjer här

 

Lärd Död:

Livet smittat genom sitt tärande

 

Har talat ljuvat ― Rört ett nära skimmer,

samt; Värdigt hatat

 

 

Köld,

älska vårt avsked

 

 

Värm upp marken.

ATT TILL LIVET TIGGA

ATT TILL LIVET TIGGA

Unknown's avatar

LIVING ABOVE THE ILLUSION

Ever had the feeling that life at the present is a big set up, especially made to work against your will and anything good happening in your life? What if that was correct and not just a feeling? Welcome.

I could tell about my life and the different shades of negativity and darkness, the strangeness and bitterness that life brings here. Nobody outside those who know would believe it, so… Later.

I think daily about a multitude of things that I should do. I have to start making some goals here in this worthless life that surrounds me, right now.  Or later. 

TRAVEL

TRAVEL

I have been around the block a few times. Travelling is what you do when you have no life and wish to imagine that you are doing something with your life. I guess it is all pretty much the same everywhere in this mono-cultural world, that of course call itself multi-cultural… This upside-down-world breeds the most dumb animals, and if you think that “things just happen”, then you are one of these victims. I pity you. Let me define what culture is. Later.

I hate to travel. Carrying around stuff you need. The strain of being forced into meeting people you would prefer to see dead. The waiting for planes or buses and the smelly rides. Travelling is like eating a huge cake that taste like crap and it is full of fat that you have to work the rest of your life to get rid of. Was the sunset in that vacation spot worth it? 

PRETTY PLACES LIKE ME

PRETTY PLACES LIKE ME

To have everything and not being able or permitted to use it. Can anyone else imagine that frustration? Ah well, beauty is all our eyes need to survive another day. I tried this for a longer period: Avoiding everything that was not strikingly beautiful. Almond trees in bloom and a stunning landscape helped me with that. Not a good idea. Still, I have done a few things that I knew was less than good ideas; like trying to live like a homeless for a period some seven years ago. The list is small for these private tests on life and reality, and it does not feed my need for knowledge and insight enough. The wages are not enough. Everyone would hate me if I did not try to be more human, so there you go. Love me tender.

BURNING NOTES

BURNING NOTES

Things have been so slow the last two years. To think about being creative and producing is a start, but when it halts there…

I love this world, but this present illusion is not this world. I LIVE ABOVE THE ILLUSION. That is why you hate me. Love me. Later.

 

 

Unknown's avatar

I ÄNNU ETT HÖSTFALL

Dröm mig i rönnkransade Höstskogars dagrar
där skimmer fastnar invid sovande gärden
medan en bräckt imma famlar, lyfter ― Stiger

 

Och ett mjukt regn sveper ― Vårdkasen väser

 

Färdas dimhöljd

Snart det randas igen ― Igen

 

 

Vakar tassemark, leker med torrat lövrassel,

äter mina tistlar noga och skänker leenden

nedan lidna dagarnas grådask skyar speglat

 

Och har ensam fastnat ― Där Tiden stannat

 

De nästan obemärkta vågorna i bergsbäcken

lyssnar när vid de ljuvande regnstänken,

åser skogen glesnas i sakta takt med Hösten

och visste att löven skulle falla här ― Igen

 

Färdas dimhöljd ― Spårlöst

Snart det randas igen ― Igen

 

Når ett arlat kärr i slött lövfällande,

härinne får friden smekande mildra

 

Du, Höstmark, är Dödens vilsna järtecken

 

 

Och strax hördes Vinternattsvinden ropa

I ÄNNU ETT HÖSTFALL

I ÄNNU ETT HÖSTFALL

Unknown's avatar

LIGHT CAME!

THIS IS THE FORCE TROTH HAVE SIGNED!
THIS IS THE MIGHT OF THE HOLY RITE!

SHOW YOURSELF

TRANSFORM YOURSELF

YOU ARE SOWED TO BE LOVED!

*

SOWING THE GROUND!

EMBRACING THE WIND!

CLIMBING OUT OF WINTER!

AWAKENING THE HOLDER OF THE LIBATED BLOOD!

THIS IS SHELTER FOR THE ENCLOSURED

WITH THE FUTURE OUT OF HOMELESSNESS!

*

THIS IS VIET GIVEN OUT FROM THE HIDDEN,

BURIETH TO ENNOBLEMENT OF THE TRUTH!

WARRIORS LIVE THEIR GAIN WITH WISDOM

AND LET FUTILENESS SLIP AND FALL DEAD!

*

TO THE SWORDS!

CAST THE WORLDS AWAY FROM ANGUISH!

LIFE HAS BEEN DRIVEN HERE FROM THE HIGH,

TO THE HARD CHOOSEN CHOICES WITHOUT CHOICE!

*

BEAR SHALL TEAR, ULV BITE,

SNAKE STRIKE AND RAVEN RIP!

*

LIGHT CAME!

TURN AND WITHOUT REST WANDER HOME!

SUN

SUN

Unknown's avatar

NEW BOOK COVER?

I have this new collection of poetry to be published that I have dragged on for years now. It is far from my top-priority and I tend to get lazy and not finding creativity worthwhile anymore. Any ambitions with my poetry that I had in the past is long gone. So, I picked this photo. I might have some better photos, but my name on top and the title under seem to fit in well on this. Is it good enough or to grainy?

1 SIGFRIDSSON BOOK

1 SIGFRIDSSON BOOK

Unknown's avatar

TO LIFE BEG

Still in longing our embrace stayed, in dead words,

pressed against field moisture to grow as refused

 

(Taking our love away from labyrinthine answers on a night blackened heath)

 

Our tender moments searched in vain after its hold

for hardened by remorse will hope us now own alone

 

(Soiled and completely thorn the heart in direness is forced to lay)

 

It is me an unloved grin to reflect:

To life beg

 

Meagerness have bared weak words against our eyes witness,

glittered in dust´s helplessness, unmoving mirrors: Memories

 

I have waited, got stuck,

there immovable walls have built life´s game,

ordered the nonyears unwise unlust ended:

To break and bury

 

Dwelling here

 

Learned death:

Life infected by its tearing

 

Have spoken sweetly and touched near the shimmer

And: Dignifiedly hated

 

Cold,

love our farewell

 

 

Warm up the ground.

TO LIFE BEG

TO LIFE BEG

Unknown's avatar

SOM SLITET SKUGGSPEL

Inlyssnar.

Minns åldrande skogsglansen
Regnstänkta mönstren
Våta löven famnande marken

Smyger norrnatt.

Vandrar stigarna, lär ordlös hållbarhet,
genom månens målande skogsskuggor
över näpen tystnad och vissen lövjord

Kvar. Nu i gryning utan ord.

Står invid skogsbrynet som en hemlighet,
som tröttnat och misslyckat blänkt bråte
där sorgerna alltid sitter i tillfälligt fruset

Återstår ändå. Fastnad.

Är övergivet famnad,
alldeles för hårt frånryckt slitande ovisshet
oaktat min väna smultrontid villigt återkom
och ställde sig längst bort från överflödighet

Frihet?

Dröjdes inunder älskvärt seglande valkmolnen
medan betagande backsmultronen i lummet
stod hjälplöst fagrade i vädjande efter glömska

Nöd.

Lindring: Liv och död.

SOM SLITET SKUGGSPEL

SOM SLITET SKUGGSPEL

 

https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1788105

 

 

Unknown's avatar

MIDVINTERNS ÄNDESTEN

Mörkret har gömt mina stigar

 

Finner inte Verkligheten vid liv här

 

Ärren, mycket nämnt, alltför väl inne är

 

(Tänder nattlyktan och trampar ovan skaren)

 

 

Betalade långt mer än Livets värden

och är driven tusentals år in i Döden

 

Mitt namn: Makternas första resta ändesten

 

Kalken hämtade mig åter lämnad ur Källan

hit sorg och flykt ensamt fann mig att levas

 

Satta tryggbänkade glor lömskt denna väntan itu,

tigga kärt allt vad redbart varit till Världarna värt

och önskar min närvaro att bitas löst och futtigt,

kärvt och slutligt spotta smittorna in efter betten

 

Tjänta smädare sena till nyttiga gravfamningarna 

glädjas över sin stulna, oförtjänta åldrade storhet

och klungande uppå vageln sitter tallriksslickarna 

medan Midgård ruttnat, stelnat, till meningslöshet

 

Vallas genom framställda misslyckanden att timra,

fastvärkta minnen där nekat Världarna blivit sakat

medan dagarnas bett räknar sig kvar sammanbitet

tills vägran tvingades hit; Till ett slutgiltigt rämnat

 

Ristar bergfast att gjort så blir Tiden.

 

Vet att Sanningen är min gravhög.

Vet nu eller aldrig.

 

(Släcker nattlyktan och kliver genom skaren)

 

MIDVINTERNS ÄNDESTEN

MIDVINTERNS ÄNDESTEN

 

(Väntan räckte mig inte fram, forna fränder,
till läkningen, nycklarna hamnade minnets hav,
ty Tidens brännhög är buren facklad i stilla grav)

 

Unknown's avatar

VINDSIDOR

Lever blott i mina Höstlöv, vattendrag och moln,

som en kysst skörd draget av längtans tystnade löften,

som ett ovilligt tigget, (hårt nattblommat och slitet)

 

Skogen solstrimmade (drömd i livets vindsnara),

medan regnet lutade i långsamma, tvekande steg

 

(Ser tinandet, hektiskt droppande under Vårsolens makt)

 

I stenlä kommer snart violerna ställas hägnade här igen

och blekna, (sedan skyggt slokna under nattsträckorna)

 

(Nog om det.)

 

Stegade upp en dagsled och hann bli vacker med skymningen

och när sedan regnet varsamt somnade trött intill gryningen

nedan räfsande skogstopparna under de gråspräckta skyarna

åsågs Vårmarken hemvända till att kargt (och sakta) dricka tö

Blickade milsvida omkring över halvt snöfläckade kullarna

där fårade åkrar stod stilla likt frysta, stannade havsvågor,

medan Vindarna slog, tog fart från fyra sidor, sen plötsligt!:

I precis rätt stund bryter sig strålar av Solen in över trakten

 

Vårljuva ljuset tändes följsamt (värmde i fjolårsgräset)

och små skuggor bläddrade sig kvickt över bäck och å

 

Har ögonsmekt barrbäddade markers allra fagraste dagar

innan nattliga sjöröken stigit runt mjukaste skogsskuggor

Nedan regngranars droppande hälsat synen blygaste blom,

tillsammans med regnen slitits ner med brustnaste grenar

 

Tåliga grödan på rara skogstegar, var kvar.

 

VINDSIDOR

VINDSIDOR