Tag Archives: WRITING

Unknown's avatar

AS AXE BLOW

by

Here is a stone-hill filled with taken away stones.

 

There is a leaning larder collecting in what is already eaten.

 

(All still as ardent as a forgotten memory of a light burned out.)

 

 

The surpassed present time is without real answers

and sowing here without harvest in a curious connection

 

Viet knows what Honour causes, while here now life;

last and finally is mostly for ill hidden purposes grief

 

IN WITH THE UNREACHABLE TO GRAB!

TAKE THE FINAL STEP!

 

Be a solidity with the striking-weapon; Clarity and Right,

and fill up the patience, break here down suffering!

 

BE THE WORLD A WITHSTANDING DELIGHT!

NOW LIVE YOURSELF FULL!

 

 

It begins.

 

Enter to the present time with something monumental:

 

TRUTH.

AS AXE BLOW

Unknown's avatar

THE HILLSIDE SMITH SECRET

by

Sleeplessly resting in a fragile hint,

so alike a water circle offers shallowness;

sighted shortly and withheld; so moving

 

 

Tracing then the water in the forest-creek down to the river.

 

Waiting here. Observing with a careful watchfulness.

 

Counting everything musingly and cultivating my freedom.

 

 

Honour is never anything other than right; wise and truthful,

unthinkable to therein search after any hidden motives.

 

 

Sleeping safely next to the hillside smith at summer-dawn.

 

Relief comes when Life again will be enough.

 

Letting fastidious be me reasonable and healthy.

 

 

Opportunities, the now’s possibilities avoided me steadily

and persistently bitterness bites memories sown,

cock-sure and clearly; in benefit for worthlessness

 

 

But, I have a prevalent advantage in clearest excess;

 

I am foresighted on the Holy Path Home to Valhalla.

THE HILLSIDE SMITH SECRET

Unknown's avatar

THE UNTIMELY

by

Want to save this moment from escaping,

for it is irreplaceable ― irresistible ―

almost unsparingly fair ― undefiled

 

 

Calmed, by misplaced sun warmth

(the betraying), to take myself a freod filled moment

 

(Wholly and fully as a dumb animal who right away,

instantly forgets, when a little heat reaches to look in.)

 

 

Trees, continuing the raining, in a well-aimed loan

compounded with sighing, home to its certainty

 

Woods, slayed again on its leaves, on its flowers and straws,

molded to clouds and soils service in a secret

 

 

There was something well-known…

 

about all this helpless nuisance,

this here too barren established;

that Life become Death’s only joke

 

returning to soon be the lost

 

 

And while burdened steps cry away the dust of the road

the pouring rain fills an already overfilled water keg

THE UNTIMELY

Unknown's avatar

WHERE STONE SHARDS STAND

by

Choice is stone on flowers

or flowers on stone

 

YOU THERE! Follow me here and step on meandering ant-tracks

continuing down through the meadowland; in just this spring

which now remade by the meltwater runs over into…

 

Summer, went past reflecting other little summer memories

up here on juniper tree hills and field islands; down by the creeks

we turn our embraces around full-grown wild strawberry ditches

 

 

The water-mirror slumbered stuck further down in the old hollow

with its pine-needles and dust swimming on after― So prettily teasing

 

We will see invisibly lifted stone shards there behind the glade

by saddened hardened in each corner ― Yet they’re playing

 

 

The views are here allowed to be us stretched far and wide,

reachable, for us hastily taken in right before…

 

Autumn, a scent around blot wood and mushrooms in damp moss

from a silent hiding-place where one single leaf has hanged itself on;

following true life-gladness in search after worth seeing; stainless.

 

 

It died down meanwhile the river silenced below the ridge

and beside me sat a frosted fog denseness in a smile;

in its cold and snowfilled winterarms winterfairest shine

 

 

We return home inside the soll!

 

We strike forward our years on mountains!

 

We break Earth’s veins!

WHERE STONE SHARDS STAND

Unknown's avatar

IN A TIMELESS

by

Wide awake.

 

Taking over dawning,

kicking around down in the sand ―

sighting a grey-barn stand among summers ruins

 

Stepping up to the ledge of a still asleep stone bridge

when a grey wagtail flee away with a quenched cry

almost unheard in our consent of silent wind-throws

 

(It hurts to be so greatly charged with suspicion.)

 

 

It cuts hard into my insight.

 

Sad to say, I am an all too easily harmed, an turned inside irascible

that been lured to train myself balanced, to hurt myself galled,

be a vulnerable and at the same time avoid hardest pain

 

(Being all wounds intact and lulling my fairest dream again)

 

Have ragged myself to come down to the others alikeness;

to obstinately be on exception as an unknown curiosity

But… One thing will lead to the last ― In to an unsolvable

 

(Remained left in a late set autumn, in a capricious ― In a timeless)

 

 

Finally my anguish cuts me done.

 

It is late.

 

Care not to carve in overripe wood more now.

 

 

 

Wide awake.

IN A TIMELESS

Unknown's avatar

SIGNALER.

by
Unknown's avatar

SED SE TIDEN

by

1 SIGFRIDSSON – SED SE TIDEN (FRONT)

Unknown's avatar

I ETT TIDLÖST

by

Klarvaken.

.

Tar över gryningen,

sparkar runt nere i strandbrinkens sand ―

urskiljer en grålada stå bland sommarens ruiner

.

Stiger upp på kanten till en ännu sovande stenbro

när en liten forsärla flyr iväg med ett slocknat skri;

nästan ohörbar i vårt samtycke till tysta vindkast

.

(Det sårar att vara så bottenlöst utsatt för misstro.)

.

Det skär till hårt i min inblick.

.

Trist. Är en alltför lättsårad; en inåtvänd snarstucken,

lurad till att träna mig balanserad; plågas hudlöst,

vara en sårbar och samtidigt undvika hårda sårnader

.

(Har alla såren kvar och nattar min fägringsdröm igen.)

.

Har ovårdat mig till att komma ner till andras likhet;

att envist sättas på undantag som en okänd egenhet

Men…, det ena ger ändå det sista ― In till ett olöst

.

(Var kvar i en sent lagd höst, i ett nyckfullt ― I ett tidlöst.)

.

Äntligen hugger smärtan klart.

.

Det är sent.

Gitter inte gräva mer i murknat trä nu.

.

Klarvaken.

I ETT TIDLÖST

Unknown's avatar

EFTER ATT DET OLIDLIGA REDAN INTRÄFFAT

by

De övervintrande synvillorna

vill se olösligt och oförklarligt

åt sin innehållslösa existens.

 

Det är säkert oväsentligt, men vet;

 

Latheten är den tröstlöses tårar!

Avunden nekar rättvisan frihet!

Hatet är kärlekens enda försvar!

 

Naivitet ger, förr eller senare,

tryggheten sin allra säkraste motsats.

 

Fåfängan, den aldrig sanna,

genomtänkt med klenaste vett

ge kort och bakslug livsvilja,

var sparsmakat nöjda därmed…

 

Tänkandet,

blir ovidkommande utan handling;

kuvat, hämmat, inställsamt födkrokat.

Men, inget verkligt val finnas innan…

 

Ointagliga gömställen pålade spruckna tankar;

tillflykterna att passivt och frånvänt vända bort livet,

efterlämnande korthusen i ett hjärtlöst töcken kvar.

 

De gnidna och snåldumma hade rätt:

Vittjade fickor är nöd och död vän…

EFTER ATT DET OLIDLIGA REDAN INTRÄFFAT

 

Unknown's avatar

VID FASTSLAGNA MISSTAG

by

Kom när vad det hela innebär.

 

VÄNT RÄTT ÄR VÅR VERKLIGHET

VÄRMANDE ALLT SOM ÄR VILSET

OCH KASTAT HIT RÄTT OCH VIST

VRIDER VI HÄR OVISST VISST!

 

Känn väl rättad orsak och verkan.

 

Släng dig ner rubbad åt de rubbade!

Slakta ytliga betraktelsernas slöjor!

Slå mynt av olösliga grumliga tankar!

 

Ska ni tigga här om att bli dödade

så kommer ni aldrig att bli nekade.

 

Sällan orkar framtiden innesluten fullföljas när

sävlig dumhet på grönbete, i sin dödade glädje,

säljer Ödet till en närmast ofattbar aningslöshet

 

Stärkt återvänd blir återfunnet

ställt bland villkorens alla ogräs;

ständigt mellan sällsynt och… Inget.

 

Gott att tydligt se vad tomheten visar

där minst ovilja mot blir mest vilja till

 

Du är nu vad det hela innebär.

VID FASTSLAGNA MISSTAG