Unknown's avatar

NEW BOOK COVER?

I have this new collection of poetry to be published that I have dragged on for years now. It is far from my top-priority and I tend to get lazy and not finding creativity worthwhile anymore. Any ambitions with my poetry that I had in the past is long gone. So, I picked this photo. I might have some better photos, but my name on top and the title under seem to fit in well on this. Is it good enough or to grainy?

1 SIGFRIDSSON BOOK

1 SIGFRIDSSON BOOK

Unknown's avatar

TO LIFE BEG

Still in longing our embrace stayed, in dead words,

pressed against field moisture to grow as refused

 

(Taking our love away from labyrinthine answers on a night blackened heath)

 

Our tender moments searched in vain after its hold

for hardened by remorse will hope us now own alone

 

(Soiled and completely thorn the heart in direness is forced to lay)

 

It is me an unloved grin to reflect:

To life beg

 

Meagerness have bared weak words against our eyes witness,

glittered in dust´s helplessness, unmoving mirrors: Memories

 

I have waited, got stuck,

there immovable walls have built life´s game,

ordered the nonyears unwise unlust ended:

To break and bury

 

Dwelling here

 

Learned death:

Life infected by its tearing

 

Have spoken sweetly and touched near the shimmer

And: Dignifiedly hated

 

Cold,

love our farewell

 

 

Warm up the ground.

TO LIFE BEG

TO LIFE BEG

Unknown's avatar

SOM SLITET SKUGGSPEL

Inlyssnar.

Minns åldrande skogsglansen
Regnstänkta mönstren
Våta löven famnande marken

Smyger norrnatt.

Vandrar stigarna, lär ordlös hållbarhet,
genom månens målande skogsskuggor
över näpen tystnad och vissen lövjord

Kvar. Nu i gryning utan ord.

Står invid skogsbrynet som en hemlighet,
som tröttnat och misslyckat blänkt bråte
där sorgerna alltid sitter i tillfälligt fruset

Återstår ändå. Fastnad.

Är övergivet famnad,
alldeles för hårt frånryckt slitande ovisshet
oaktat min väna smultrontid villigt återkom
och ställde sig längst bort från överflödighet

Frihet?

Dröjdes inunder älskvärt seglande valkmolnen
medan betagande backsmultronen i lummet
stod hjälplöst fagrade i vädjande efter glömska

Nöd.

Lindring: Liv och död.

SOM SLITET SKUGGSPEL

SOM SLITET SKUGGSPEL

 

https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1788105

 

 

Unknown's avatar

MIDVINTERNS ÄNDESTEN

Mörkret har gömt mina stigar

 

Finner inte Verkligheten vid liv här

 

Ärren, mycket nämnt, alltför väl inne är

 

(Tänder nattlyktan och trampar ovan skaren)

 

 

Betalade långt mer än Livets värden

och är driven tusentals år in i Döden

 

Mitt namn: Makternas första resta ändesten

 

Kalken hämtade mig åter lämnad ur Källan

hit sorg och flykt ensamt fann mig att levas

 

Satta tryggbänkade glor lömskt denna väntan itu,

tigga kärt allt vad redbart varit till Världarna värt

och önskar min närvaro att bitas löst och futtigt,

kärvt och slutligt spotta smittorna in efter betten

 

Tjänta smädare sena till nyttiga gravfamningarna 

glädjas över sin stulna, oförtjänta åldrade storhet

och klungande uppå vageln sitter tallriksslickarna 

medan Midgård ruttnat, stelnat, till meningslöshet

 

Vallas genom framställda misslyckanden att timra,

fastvärkta minnen där nekat Världarna blivit sakat

medan dagarnas bett räknar sig kvar sammanbitet

tills vägran tvingades hit; Till ett slutgiltigt rämnat

 

Ristar bergfast att gjort så blir Tiden.

 

Vet att Sanningen är min gravhög.

Vet nu eller aldrig.

 

(Släcker nattlyktan och kliver genom skaren)

 

MIDVINTERNS ÄNDESTEN

MIDVINTERNS ÄNDESTEN

 

(Väntan räckte mig inte fram, forna fränder,
till läkningen, nycklarna hamnade minnets hav,
ty Tidens brännhög är buren facklad i stilla grav)

 

Unknown's avatar

VINDSIDOR

Lever blott i mina Höstlöv, vattendrag och moln,

som en kysst skörd draget av längtans tystnade löften,

som ett ovilligt tigget, (hårt nattblommat och slitet)

 

Skogen solstrimmade (drömd i livets vindsnara),

medan regnet lutade i långsamma, tvekande steg

 

(Ser tinandet, hektiskt droppande under Vårsolens makt)

 

I stenlä kommer snart violerna ställas hägnade här igen

och blekna, (sedan skyggt slokna under nattsträckorna)

 

(Nog om det.)

 

Stegade upp en dagsled och hann bli vacker med skymningen

och när sedan regnet varsamt somnade trött intill gryningen

nedan räfsande skogstopparna under de gråspräckta skyarna

åsågs Vårmarken hemvända till att kargt (och sakta) dricka tö

Blickade milsvida omkring över halvt snöfläckade kullarna

där fårade åkrar stod stilla likt frysta, stannade havsvågor,

medan Vindarna slog, tog fart från fyra sidor, sen plötsligt!:

I precis rätt stund bryter sig strålar av Solen in över trakten

 

Vårljuva ljuset tändes följsamt (värmde i fjolårsgräset)

och små skuggor bläddrade sig kvickt över bäck och å

 

Har ögonsmekt barrbäddade markers allra fagraste dagar

innan nattliga sjöröken stigit runt mjukaste skogsskuggor

Nedan regngranars droppande hälsat synen blygaste blom,

tillsammans med regnen slitits ner med brustnaste grenar

 

Tåliga grödan på rara skogstegar, var kvar.

 

VINDSIDOR

VINDSIDOR

Unknown's avatar

DET TREDJE SÅRET

Tidigt, redan innan dagen märkt mig igen,

kommer det första såret drivet ur mullen

och talar kyligt, i svala, ljusbrutna natten:

*

Är vindsläckta ljusen,

käraste sorgvännen du mött, 

de kvarlämnade spåren i sankmarken

*

Det andra såret, är om nödvärnen stöpt,

övernärt Alltets hopplöst köldslagna famn

och har snart förbrukat all min sårbarhet,

når in till Tiden och vaknar ständigt krökt:

*

Sorgen har spelat för länge på eget bräde

med Livet upplagt vara ett flyktigt intet

(Gömda skeenden rotslagna i förskott

räcker hit själva Ödet ställt  fullskrivet)

 

 

Sista flagorna av ömket skrapas ner

Köldens grepp har snart vridits rätt

*

Där, över tigande dunklet

och skälvande ljusfladdret

stiger en skimran:  Klarhet,

Hemmet till det sista såret

 

DET TREDJE SÅRET

DET TREDJE SÅRET

Unknown's avatar

LÄNGST UTE PÅ EN HOLME

Längst ute på en holme där havet väter skären
står kampen att skydda tankarna från insynen

Mörkad ligger Stigen ― Mörkad ligger blicken

Bränner orden.

 

Lyfter blicken,

slagen den drar till marken att kvara

 

En vänlös

Ty mattat glitter är odugligt

 

En kärlekslös

Ty putsat glitter är befängt

 

 

 

Rör senare vid dammet fallet ödestugegolvet,

i lånat nattläger, sliten itu och famnande Intet

Mörkad ligger Gården ― Mörkad ligger skogen

 

Striden hugger.

 

Lyssnar,

hör stillheten vandra över skogens insjö
när solkattade månan glänser i träårorna

 

Står lustdräpt, vacklar,
i ljusan Sommarnatt framför inre skygga tankar

Drar åt tyngder, hotar,
i mörkan Sommarnatt där alla Svaren sig frågar

 

 

Släpad till Livet märkt igen

In i klarhet och imma hälld

Hatet så starkt att det vägrar sig fäste

att ta strandhugg nere vid de tio floderna

1 SIGFRIDSSON

1 SIGFRIDSSON

Unknown's avatar

TO THE FRAGMENTS OF TRUTH

It bitters

 

just before the sunrise find its dew

and after the dew have been sipped

 

(Could anyway never heal the nights

therein the hours stretched into dawn

while flames searched hard for the Light)

 

Life searched to (leave me)

 

meanwhile Sun silently extinguished the mists

by the still and calm mountain ash by the creek

 

Life will (love me)

 

in certainity,

in the violets waving forestshadows

TO THE FRAGMENTS OF TRUTH

TO THE FRAGMENTS OF TRUTH

Unknown's avatar

THE ILLUSION OF THE GREAT WRITERS

Originally posted 6/1-13 on: http://thesolsticewell.com/

Stumbled upon a copy of “Faust” by Goethe some time ago. I had read parts and excerpts of it in German and Swedish before, so I already knew it was crap.

I had a volume of Goethe’s poetry before and liked some parts and pieces of that, so there is no denying from my part that he could write decent. Technically speaking.

This book is one among the two dozen books that have been typical for the intellectual crowd to walk around with a copy of. Found it so humouring that I walked down the streets with it in my pocket that I actually just had to take a picture of that. 

JUNK-CULTURE

JUNK CULTURE

The story of “Faust” is just dumb and poorly written.

There is the fiction figure called “God” in it that have no resemblance whatsoever with reality. It is really insulting that a fake “god” stole and still use the name God against God. (Not even mentioning the thousands of other things that parasite steal from The Gods).  Furthermore, there are some characters in a nonsensical discussion that also come from fiction, all done with the deranged minds view. Etc. You get the picture.

As the case with all junk culture there is nothing of interest and it all lead down to nowhere land. It reminds me, not surprisingly, of how Strindberg later used to build up his plays.

I do not blame fiction for being non-fiction. I blame these silly illusions to enter and derange non-fiction and then affect fiction. I understand that this is fictional writing from a man that know very little about the realities of life. Still, when people like this spread their junk it affects the minds and continue to kill Culture. It is really depressing to know that junk culture like this have been promoted so well that it is currently called “fine literature”. Or any other cliché I might think of. There is, to no surprise,  even worse books out there by other “great writers”. Burn them.

Do I write better than Goethe? If not, then I have no say, you say? That is completely beside the point. (It is not my personal goal to be a great writer. My goal is to give of my knowledge.) Everyone have to start facing the fact that most of what have been produced in literature and arts have been filthied, some of it is forged and is being used as tools for murder and much worse for hundreds of years. It will all be trashed as the new time enters. Be prepared for it.

Literature, music and other forms of entertainment must be cleaned. Junk culture can only inspire to shape more junk. I am against junk entering the mind, defiling and murdering all higher values. What freedom does the victimized, these insane and twisted have? To make this world a trash can for everyone?

I would rather be completely empty than full of that litter.

Unknown's avatar

MY LOVE

THIS IS THE TENDERNESS EMBRACE OF LOVE!

*

Binding twigs against darkness, the threatening,

that threaten to burn all our heartsongs

and take the loveable away from its curing

*

A young Ash bend down to answer

Flowers step up and play!

My love is for springs, blackberries and rainbows!

My love is for silver fir trees and wildgrown pear trees!

My love is the sun-warmed cowslip slopes and paddocks!

*

I kiss the wind healthy, smiling with the sky here,

laughing at the curious fox there!

One appreciation of the volatile you learn

when we into the heart can pick berries!

*

The wagtail trips, the worms lay on a line

A twig is broken by the ground far from a town

Stoneshards stand in a circle

The cornflower knows everything!

*

My love is to the groves, wild strawberries and ponds!

My love is for mushrooms and extensive valleys!

My love is the glittering creeks and mountain trails!

*

MY LOVE IS TO EVERYTHING WORTH LOVE! 

TIME IS ALL

TIME IS ALL