I have this new collection of poetry to be published that I have dragged on for years now. It is far from my top-priority and I tend to get lazy and not finding creativity worthwhile anymore. Any ambitions with my poetry that I had in the past is long gone. So, I picked this photo. I might have some better photos, but my name on top and the title under seem to fit in well on this. Is it good enough or to grainy?
Tag Archives: BOOKS
TO LIFE BEG
Still in longing our embrace stayed, in dead words,
pressed against field moisture to grow as refused
(Taking our love away from labyrinthine answers on a night blackened heath)
Our tender moments searched in vain after its hold
for hardened by remorse will hope us now own alone
(Soiled and completely thorn the heart in direness is forced to lay)
It is me an unloved grin to reflect:
To life beg
Meagerness have bared weak words against our eyes witness,
glittered in dust´s helplessness, unmoving mirrors: Memories
I have waited, got stuck,
there immovable walls have built life´s game,
ordered the nonyears unwise unlust ended:
To break and bury
Dwelling here
Learned death:
Life infected by its tearing
Have spoken sweetly and touched near the shimmer
And: Dignifiedly hated
Cold,
love our farewell
Warm up the ground.
SOM SLITET SKUGGSPEL
Inlyssnar.
Minns åldrande skogsglansen
Regnstänkta mönstren
Våta löven famnande marken
Smyger norrnatt.
Vandrar stigarna, lär ordlös hållbarhet,
genom månens målande skogsskuggor
över näpen tystnad och vissen lövjord
Kvar. Nu i gryning utan ord.
Står invid skogsbrynet som en hemlighet,
som tröttnat och misslyckat blänkt bråte
där sorgerna alltid sitter i tillfälligt fruset
Återstår ändå. Fastnad.
Är övergivet famnad,
alldeles för hårt frånryckt slitande ovisshet
oaktat min väna smultrontid villigt återkom
och ställde sig längst bort från överflödighet
Frihet?
Dröjdes inunder älskvärt seglande valkmolnen
medan betagande backsmultronen i lummet
stod hjälplöst fagrade i vädjande efter glömska
Nöd.
Lindring: Liv och död.
https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1788105
MIDVINTERNS ÄNDESTEN
Mörkret har gömt mina stigar
Finner inte Verkligheten vid liv här
Ärren, mycket nämnt, alltför väl inne är
(Tänder nattlyktan och trampar ovan skaren)
Betalade långt mer än Livets värden
och är driven tusentals år in i Döden
Mitt namn: Makternas första resta ändesten
Kalken hämtade mig åter lämnad ur Källan
hit sorg och flykt ensamt fann mig att levas
Satta tryggbänkade glor lömskt denna väntan itu,
tigga kärt allt vad redbart varit till Världarna värt
och önskar min närvaro att bitas löst och futtigt,
kärvt och slutligt spotta smittorna in efter betten
Tjänta smädare sena till nyttiga gravfamningarna
glädjas över sin stulna, oförtjänta åldrade storhet
och klungande uppå vageln sitter tallriksslickarna
medan Midgård ruttnat, stelnat, till meningslöshet
Vallas genom framställda misslyckanden att timra,
fastvärkta minnen där nekat Världarna blivit sakat
medan dagarnas bett räknar sig kvar sammanbitet
tills vägran tvingades hit; Till ett slutgiltigt rämnat
Ristar bergfast att gjort så blir Tiden.
Vet att Sanningen är min gravhög.
Vet nu eller aldrig.
(Släcker nattlyktan och kliver genom skaren)
(Väntan räckte mig inte fram, forna fränder,
till läkningen, nycklarna hamnade minnets hav,
ty Tidens brännhög är buren facklad i stilla grav)
VINDSIDOR
Lever blott i mina Höstlöv, vattendrag och moln,
som en kysst skörd draget av längtans tystnade löften,
som ett ovilligt tigget, (hårt nattblommat och slitet)
Skogen solstrimmade (drömd i livets vindsnara),
medan regnet lutade i långsamma, tvekande steg
(Ser tinandet, hektiskt droppande under Vårsolens makt)
I stenlä kommer snart violerna ställas hägnade här igen
och blekna, (sedan skyggt slokna under nattsträckorna)
(Nog om det.)
Stegade upp en dagsled och hann bli vacker med skymningen
och när sedan regnet varsamt somnade trött intill gryningen
nedan räfsande skogstopparna under de gråspräckta skyarna
åsågs Vårmarken hemvända till att kargt (och sakta) dricka tö
Blickade milsvida omkring över halvt snöfläckade kullarna
där fårade åkrar stod stilla likt frysta, stannade havsvågor,
medan Vindarna slog, tog fart från fyra sidor, sen plötsligt!:
I precis rätt stund bryter sig strålar av Solen in över trakten
Vårljuva ljuset tändes följsamt (värmde i fjolårsgräset)
och små skuggor bläddrade sig kvickt över bäck och å
Har ögonsmekt barrbäddade markers allra fagraste dagar
innan nattliga sjöröken stigit runt mjukaste skogsskuggor
Nedan regngranars droppande hälsat synen blygaste blom,
tillsammans med regnen slitits ner med brustnaste grenar
Tåliga grödan på rara skogstegar, var kvar.
DET TREDJE SÅRET
Tidigt, redan innan dagen märkt mig igen,
kommer det första såret drivet ur mullen
och talar kyligt, i svala, ljusbrutna natten:
*
Är vindsläckta ljusen,
käraste sorgvännen du mött,
de kvarlämnade spåren i sankmarken
*
Det andra såret, är om nödvärnen stöpt,
övernärt Alltets hopplöst köldslagna famn
och har snart förbrukat all min sårbarhet,
når in till Tiden och vaknar ständigt krökt:
*
Sorgen har spelat för länge på eget bräde
med Livet upplagt vara ett flyktigt intet
(Gömda skeenden rotslagna i förskott
räcker hit själva Ödet ställt fullskrivet)
Sista flagorna av ömket skrapas ner
Köldens grepp har snart vridits rätt
*
Där, över tigande dunklet
och skälvande ljusfladdret
stiger en skimran: Klarhet,
Hemmet till det sista såret
LÄNGST UTE PÅ EN HOLME
Längst ute på en holme där havet väter skären
står kampen att skydda tankarna från insynen
Mörkad ligger Stigen ― Mörkad ligger blicken
Bränner orden.
Lyfter blicken,
slagen den drar till marken att kvara
En vänlös
Ty mattat glitter är odugligt
En kärlekslös
Ty putsat glitter är befängt
Rör senare vid dammet fallet ödestugegolvet,
i lånat nattläger, sliten itu och famnande Intet
Mörkad ligger Gården ― Mörkad ligger skogen
Striden hugger.
Lyssnar,
hör stillheten vandra över skogens insjö
när solkattade månan glänser i träårorna
Står lustdräpt, vacklar,
i ljusan Sommarnatt framför inre skygga tankar
Drar åt tyngder, hotar,
i mörkan Sommarnatt där alla Svaren sig frågar
Släpad till Livet märkt igen
In i klarhet och imma hälld
Hatet så starkt att det vägrar sig fäste
att ta strandhugg nere vid de tio floderna
TO THE FRAGMENTS OF TRUTH
It bitters
just before the sunrise find its dew
and after the dew have been sipped
(Could anyway never heal the nights
therein the hours stretched into dawn
while flames searched hard for the Light)
Life searched to (leave me)
meanwhile Sun silently extinguished the mists
by the still and calm mountain ash by the creek
Life will (love me)
in certainity,
in the violets waving forestshadows
THE ILLUSION OF THE GREAT WRITERS
Originally posted 6/1-13 on: http://thesolsticewell.com/
Stumbled upon a copy of “Faust” by Goethe some time ago. I had read parts and excerpts of it in German and Swedish before, so I already knew it was crap.
I had a volume of Goethe’s poetry before and liked some parts and pieces of that, so there is no denying from my part that he could write decent. Technically speaking.
This book is one among the two dozen books that have been typical for the intellectual crowd to walk around with a copy of. Found it so humouring that I walked down the streets with it in my pocket that I actually just had to take a picture of that.
The story of “Faust” is just dumb and poorly written.
There is the fiction figure called “God” in it that have no resemblance whatsoever with reality. It is really insulting that a fake “god” stole and still use the name God against God. (Not even mentioning the thousands of other things that parasite steal from The Gods). Furthermore, there are some characters in a nonsensical discussion that also come from fiction, all done with the deranged minds view. Etc. You get the picture.
As the case with all junk culture there is nothing of interest and it all lead down to nowhere land. It reminds me, not surprisingly, of how Strindberg later used to build up his plays.
I do not blame fiction for being non-fiction. I blame these silly illusions to enter and derange non-fiction and then affect fiction. I understand that this is fictional writing from a man that know very little about the realities of life. Still, when people like this spread their junk it affects the minds and continue to kill Culture. It is really depressing to know that junk culture like this have been promoted so well that it is currently called “fine literature”. Or any other cliché I might think of. There is, to no surprise, even worse books out there by other “great writers”. Burn them.
Do I write better than Goethe? If not, then I have no say, you say? That is completely beside the point. (It is not my personal goal to be a great writer. My goal is to give of my knowledge.) Everyone have to start facing the fact that most of what have been produced in literature and arts have been filthied, some of it is forged and is being used as tools for murder and much worse for hundreds of years. It will all be trashed as the new time enters. Be prepared for it.
Literature, music and other forms of entertainment must be cleaned. Junk culture can only inspire to shape more junk. I am against junk entering the mind, defiling and murdering all higher values. What freedom does the victimized, these insane and twisted have? To make this world a trash can for everyone?
I would rather be completely empty than full of that litter.
MY LOVE
THIS IS THE TENDERNESS EMBRACE OF LOVE!
*
Binding twigs against darkness, the threatening,
that threaten to burn all our heartsongs
and take the loveable away from its curing
*
A young Ash bend down to answer
Flowers step up and play!
My love is for springs, blackberries and rainbows!
My love is for silver fir trees and wildgrown pear trees!
My love is the sun-warmed cowslip slopes and paddocks!
*
I kiss the wind healthy, smiling with the sky here,
laughing at the curious fox there!
One appreciation of the volatile you learn
when we into the heart can pick berries!
*
The wagtail trips, the worms lay on a line
A twig is broken by the ground far from a town
Stoneshards stand in a circle
The cornflower knows everything!
*
My love is to the groves, wild strawberries and ponds!
My love is for mushrooms and extensive valleys!
My love is the glittering creeks and mountain trails!
*
MY LOVE IS TO EVERYTHING WORTH LOVE!










