Längst ute på en holme där havet väter skären
står kampen att skydda tankarna från insynen

Mörkad ligger Stigen ― Mörkad ligger blicken

Bränner orden.

 

Lyfter blicken,

slagen den drar till marken att kvara

 

En vänlös

Ty mattat glitter är odugligt

 

En kärlekslös

Ty putsat glitter är befängt

 

 

 

Rör senare vid dammet fallet ödestugegolvet,

i lånat nattläger, sliten itu och famnande Intet

Mörkad ligger Gården ― Mörkad ligger skogen

 

Striden hugger.

 

Lyssnar,

hör stillheten vandra över skogens insjö
när solkattade månan glänser i träårorna

 

Står lustdräpt, vacklar,
i ljusan Sommarnatt framför inre skygga tankar

Drar åt tyngder, hotar,
i mörkan Sommarnatt där alla Svaren sig frågar

 

 

Släpad till Livet märkt igen

In i klarhet och imma hälld

Hatet så starkt att det vägrar sig fäste

att ta strandhugg nere vid de tio floderna