Now a little old pens, postcards, two of my promotional T-shirts and finally a poster in the center of the world. You don’t care much about this? Me neither. Enjoy.
1 SIGFRIDSSON PENS AND POSTCARDS
1 SIGFRIDSSON T-SHIRT
1 SIGFRIDSSON T-SHIRT
1 SIGFRIDSSON ARKR PROMOTION
Att finna invändningar blev massorna intellektets absoluta höjd att finna i världen medan sorgerna ständigt tog sina alltför lätta segrar.
Till vårt yttre är de så rejält fagra, i sitt nys. Dock blott i jämförelsen med andras nys och inre; alla dessa andras delade egna sanningars inbilskhet… Det är mig ohållbart… Tänker inte ärerädda fler skönhetsillusioner. Den tiden är förbi.
Ägnar mig inte åt någon hänsyn till störda och fallna. Tänker inte heller ta några rekommenderade åtgärder till någon nydanande och sammetslen hjärntvätt. Det må vara fungerande eller inte. Det är mig ärligt talat för orent att röra vid. Vad världen redan vet är att smygande och lismande sköna ord, parat med hotelser om straff fungerar som vapen. Det är starkaste vapnet mot de svaga; oaktat sanningshalten. Patetiskt och tragiskt.
Visar inte mitt äckel, min sorg, öppet för ofta. Det missförstås ändå oftast vara något annat än medkänsla över vad fienden gjort mot folken i vår värld. Har lämnat mig tillfälligt till vara vid ett jämnstruket obehag och illamående inför stora delar av omgivningen, syftande deras fråntagna ansvar och frihet. Vi måste samtliga tvingas rätt till vilket pris som helst eller lida och dö som slödder.
Har inte direkt sparsamt ordat mina kval. Är väl otidsenligt konsekvent. Bunden ett enda tidlöst ideal: Sanning.
Nåväl, tillvaron är överfylld av parasiter och andra tristesser vilka alltför länge rikt gynnats på bekostnad av allt värdigt liv. Medan tvivlet snabbt söker efter sina rätsidor bland sin hjärntvätt så pågår en Verklighet långt ovanför… Letandet i självhyllandet, i överlevnadsinstinkterna, i alla egoismens stinkande bakgårdar där den avbetade och fråntagna äran lämnats övergiven att självdö.
Mina vänner, äran är verkligen ingen ansträngning i ett vettigt samhälle. Inget att skryta om eller hålla högt för annat än att vara ett sunt och normalt tillstånd; vilket inte behövs läggas någon kraft på att uppbygga eller förstöra. Men, i denna förlegade och ruttna tid försöker andra i regel dra ned det de inte själva klarar att uppnå. Det är en tillfällig och ”modern” syn på jämlikhet att samlas på botten av en dynghög. Ligg kvar där orörlig och instängd om du nu måste…
Hämtar mig ändå lite ytlighet och synar identiteterna. Tar på mig foderpåsen i samhällets utkanter för en tid och ligger gömd latsidan i ett mindre överförfinat spel. Tvingar mig ner till provtagningar av illusionen däri föraktet och det rättfärdigade äcklet allt som oftast tvingats ta sjukvägen ända ner till ett accepterande… Finn er föga mer än att det tillfälliga nuet, allt detta tomma icke-liv, gläder lidandet något oerhört.
Vetandet. Gudatidernas renande av omognaderna ligger sönderfallet medan förlusternas fel minns här blott vara själva förlusten. Vi finner oss en fagerväxt lyckträff stundtals som är tillräcklig, må den skaran växa till att bli den enda skaran.
Universum är mitt insnöade område.
Närmar mig nu återfärden. Känner kärlekens stigar och dess visslande dövblinda fasor. Känner alla mixturers hävdelser och meningslösheter. Det är inte frågan om annat än att styra med Makten. Exakt så stort är Alltet.
Vi ska vara upprättade och rättmätigt leende.
Öppna den tillåtna Glädjen med en iver, ett snabbt ryck!
S
Bor i mina ord; kommande minnen.
(Lever omsådd ― Lönt till åkerspöke.)
När dimstråken nattligt med mig vandrat,
från skogar till åkrar sakta letat
där bortslitna famntagen tömt hjärtat
(Är en fredlös, i smygande nare gömd,
övertäckt med nattlövens nötta bleknad)
Ödsligt,
dricker källan innan saknaden blir omistlig
Tar fram ett sista ensamstråt.
(Drar ner ömkligt, väderbitet, vått mull,
in i ett dammigt ruckel nedanför tallåsen
där sprucket ljus skär genom träspringorna)
Omärkligt,
insvepta vindspår kliver till med kylan
Och intet är mig lämnat kvar ― Ogripbart
ETT INSVEPT VINDSPÅR (MINNEN)
Just got the link for this publishing of my poem about reincarnation; “BLOOD TRACKS” for the “rebirth” issue, and first issue, of Free Lit Magazine. I am pleased with that. It is my first contribution that have been published anywhere in poetry. I have been laying low on sending out my poetry. So, one in three attempts is a pretty good score. (Well, it is actually one and a half in three attempts, as The Ofi Press published the photo I contributed.)
Here it is:
(Letting your nightsnow glimmer,
calming the storm while ice snare branches)
And it is winterstill
in sprucewhisper above fleetingly singing ices,
in thousands of frozen tarns inside forest glades
Winterfelled,
rime grabs hold of the branchery
like we hear our groaning steps silenced
Listen.
Be quiet now, snowfall,
here, beside the spruce, the winterbird eats for its life
while Death want to say something about the sorrows
― I was the one born unto snow in a permanent thaw,
one the world skyembraced instrewn splintered answers
and left me to be remained, long lasting as tender snow,
one so aloned, leaving all my sorrow over wrong graves
In tears taking the dead heart in front of the sick
The last sight endearing land of blood and stones
and squint over this too thin-sown beauty
frosty nights caught frozen in shined darkness
Want to own myself nothing beyond rest, endtime dozed away,
wanted something higher the flames of will sent burnt in here
In tears taking the living heart in front of the dead
A WINTERFELT MOUNTAIN
Ville slumra nere i dalen
invid mandelträdens värdiga blom
Klinga den alltid längtade harpans toner
Men, blev någon annan
Önskade stå fri i mörkgrön höstmark,
renad från alla levnadsårens grin
Leva och dö fagert som ett höstlöv
Men, är vid misstagen vigd
Blev regnfall,
kalla, kallande Vindar, liten till Ödet,
en kort väldoft innan döden,
likt slaget nässel,
brutna citrusblad,
höstmarken efter nattregnen
Men, kan onekligen älska
när något finns att älska
Det vill brista här
mellan gruset och lövverket
Finner sämst kärlek
Den, vilken inte kan hittas
Här duger mig icke svek,
renaste Kärleken kränkt,
ruinernas kläder
eller egna viljans strävan dräpt
Är lagd öppnad, en ensamt oruttnad,
i äppelkorgen lämnad fram till sorgerna
Är sällsamt hårt, så sällsamt mjölnad,
att bäras iväg från övergivna kvarnarna
Känner alla vajande sipporna Sol kysste
De fagert sloknande, redan slocknade,
ställda, där hjärtat buret nästan räckte
och till er vägran aldrig varit saknade
Är snärjd,
slagen ner i släckande futtighet
Är gömd,
med en onåbar kallhamrad nöd
Är grämd,
fylld med alla dagarnas intighet
Är dimma höjd,
omsvept, täckt under svagad vilja
Är lysande snön på frusna stammar
i minnets nedbrända skogar
Är ett stilla nattmoln, en upprest lövdoft,
vilken aldrig finner Världarna igen
Är inlåst,
kvarad där blemmor lämnas
Är min vinst bortöst,
ryckt och svept i en klunk
Håll i Trädet ni vet bär era blad
medan vi bryter av grenarna
Är detta.
Är det ni aldrig kan känna
TWILIGHT SKY ÄR 1 SIGFRIDSSON
1 SIGFRIDSSON
Early, right before the day notices me again
comes the first wound driven from the earth
and speaks coldly, in chilled, lightbroken waters:
I am wind extinguished light,
dearest sorrowfriend you have met,
those left traces in the marsch
The second wound, around self-defence cast,
overnourished this Universe hopeless coldstricken embrace
and have soon used up all my vunerability,
reached in to Time and awake constantly bent:
Sorrow have played too long on its own board
with Life laid up as being a fickled nothing
(Hidden events fully rooted in advance
handing here Fate itself as fully written)
Final peel of pity scraped down
A cold grip soon to been turned right
There, over hushed dusk
and trembling candle flickering
risen as a shimmering: Clarity;
Home to the last wound
THE LAST WOUND
Let me be in all the days
there wild strawberries are attached to straws,
there lilies of the valley gleam white in the glades
and chanterelles glow yellow from the groves
*
Let me search for four-leaf clovers
Let me pleasuredrown the sorrow
and become the real in me
*
Let me inoculate a leaf on a three-leaf clover
Let me create four-leaf clovers!
*
Let me!
*
Remaining here was this heart
in its anciently asleep well
to retrieve,
open and carry
*
Rising myself
Letting me newkiss the wetlands sun-warmed cloud-berries
in the wilderness where deers dances with elks
while the stars guard the sparks out of the night
with rowan-berries in still sail over the forest lakes
*
Rising myself
*
It takes a while
before the veils are bending down
*
Gone
are dusted membranes
LILY OF THE VALLEY
I am completely finished with my social experiments many moons ago. Sharing living now and then throughout the years with scum of the lowest imaginable order really takes a big bite on the nerves. The handpicked study material is of no real interest. Still I had to do it. Knowing fully well how “Western society” is governed and controlled with a retarded and filthy consensus that so many follow as a law… This “Western society”, or rather Anti-Western society”, is of course spread over all continents in this world with the same results in degeneration. Nobody is more sad and upset with this tragic comedy occuring around us all than me, for reasons you will know fully some day. I am really looking forward to the coming of the New Age, or New Time, as I prefer to call it.
It would be to simplify matters just to say, as some of us do privately, that the world now mainly is inherited with “nerds and whores”. (Actually, I consider it insulting to all the nice nerds and the poor forced into prostitution by our foes; that are being on a higher level than what I am witnessing here and there.) We have to look at the reasons for this, the controlling behind the scenes of this perverted and retarded state of the world today. The War of all Wars.
The unaware of realities live trapped in this illusion of “normality”. It is more warped and set under control by higher, or actually lower beings, then it “normally” gets credited for. Even the majority understand that society really IS controlled, but rarely see the obvious in that they who are currently in control of most aspects in society are to blame, meanwhile pointing their filthy fingers in wrong direction, just like they are told to do…
On the low-life level there is much to be said. Retarded scum is seen as normality to copy. All high values are twisted and The Gods are said to be of the past and of no interest if there is fake religions and other mind control, junk like pop-culture and other insane stupidity to consume, etc. You have heard all this before. Add on the higher level to this and you might wake up.
It not only bores me to tears to witness this ongoing human degeneration that naturally, as always, is naming itself progression and freedom of will. This society is a complete tragedy, chained in controlled consensus. There is no “free will” for these fooled and naive “living” in their worthless scum life without any knowledge and honour.
We witness a world being raped in front of our eyes. The attacks with brainwash aimed at women to pervert humanity as a whole and make everything into a subhuman state, through the support of controlled politics and their media, is especially haunting. Not forgetting to mention the additional actually placed and forced rapes by “spirits” all in the name of normality and free will.
It was all just about making money? Not at all. It had to do with pre-preparing another giant mass murder, just in time before The Gods bring a New Time to rise again.
TRUTH VERSUS ILLUSION
1 SIGFRIDSSON 