After most of these translations have been sitting around for five years, I finally got it somewhat together.
After most of these translations have been sitting around for five years, I finally got it somewhat together.
Taken years wander around,
too Bored with day and night
.
The wind hisses,
newly kindled stars gaze
.
Hugen cuts after, in me,
while clouds ignore and the birds swear
.
Are then waking the night in vain
and fathoming the moonbeams
over this bloomed out meadow
.
Surrounded traces of this life
become gladness itself to a shimmer,
which runs
through its ground base
before hope is expected
and avoiding
the formed heritage
where inaccessible turns,
waiting, Calling, waiting
.
One inside all the Light in here is played;
hearing wind whisper itself amongst leaves
in front of this awaited death duty plight
A rare functioning love insight
.
.
.
BLISS!
LOVE!
NECTAR!
O!
You so easily bought, mightless and tarned,
trapped scabby with the loss of lust caught,
fully emptied of rights: Necessarily trashed!
You…
You! Forgotten remaining in a worn and fouled
You! Eyetiredly drowned in permanent quicksand
You tracelessly left to be helpless,
you filthy weak and meek, listen up a while!
Long enough has wished for been searched down in unwanted
while illusions has been emptied of gladness
where false found thought-worthy qualm unthought thought
and exertedly spilled its power on the pitiful needs
Only misanthropists can love what our world has become
while deprived and crushed promises been mortarized
for the weed itself has scuffled in thirst after our blood,
around, and down, at the poisoned well’s places
And few wish little more than to qualify as wretch…
It is me anyway so bitingly bitter to break
with ripped apart society’s broken
where the crippled and dizzy demand Life to crippled be
Hardly.
Det välkänt påtvingade sveket mot Gudarna och Livet självt formade den mellantid och parentes vi fortfarande är kvar i, och är som de flesta vet eller anar så långt ställt från något önskat eller självvalt för folken som är tänkbart här i Odins ägda värld.
Seden, d.v.s. alla våra liv och arvet från Gudarna själva, är bara en liten början att nysta rent i världens kollektiva samvete och historia. Många har bevisligen inte klarat av att på egen hand inse det mest självklara; Att bortom Gudarnas hägn är en människa lämnad till att vara rättslös och oskyddad. Någon hänsyn finns sedan länge inte kvar att skänka vår världs fiender och det har inte heller framkommit några förmildrande omständigheter i Striden.
Det vi övertydligt ser, och sedan hundratals år tillbaka har tvingats åskåda är; ”Den brända jordens taktik”; en plundring, ett utnyttjande och en hjärtskärande förnedring av samtliga våra samhällen och kulturer vilka ställts under ett manipulerande vilket övergår förståndet hos flertalet. I första hand har Europa och ”västvärlden” varit, och är fortfarande, onekligen mest utnyttjat och samtidigt det starkaste vapnet för fienden att parasitera på; att nedbryta och vända mot våra andra kulturer i vår värld. Det har alltför länge pågått att missbruka och söndra folken inom och mot varandra med en systematisk hjärntvätt. Denna onekligen extrema parasitering med psykiska och fysiska övergrepp mot alla delar av världen saknar motstycke och påstås samtidigt inom denna illusion vara en normalitet; en naturlighet och en mänsklig progression. Ingalunda. Inget kan vara mer felaktigt.
Denna världs förnedring kan svårligen bli mycket värre. Fienden har i förväg; innan den nya tiden inträder, inbillat stora delar av världen att de är deras ”vänner” och ”hjälpare”. Givetvis är de i fullt medvetande över att om folken visste att Gudarna existerade så skulle deras tid här vara slut. Och det är just detta nämnda faktum fienden ständigt strävar efter att dölja och söker att hindra nå det allmänna medvetandet. Det hela har nu så länge pågått och har så långt blivit genomfört att det har likt ett accepterat fel lämnats i fred som varande övermäktigt; detta oaktat faktumet att det endast leder fram till den degeneration och dess medföljande genocid vi alla tydligt kan iaktta. Att någon ens för en sekund kunnat sätta någon som helst tilltro till fiendens löjliga historier och smutsiga icke-läror bevisar världen något ofrånkomligt; mänskligheten är fullständigt maktlös utan Vetandet: Kunskapen om Gudarna.
Syftet, den så skenbart lätt utbytbara och skiftande ”planen”, fienden driver fram är att nå fram till vår förnedring och därmed vår död. De känner inte någon slags ära, kärlek eller rättvisa; annat än som ett medel att bruka till fördelar till sin egoism och defekta existens. Alla meningslösa ”ideologiska” trätor och krig, de ständiga övergreppen, allt detta påtvingande måste upphöra att hamna fel. Ty, skulden fienden har till Gudarna och mänskligheten är redan i det närmaste ofattbar.
Striden pågår i vardagen för de ovetande under ett tragiskt och smått komiskt sken av tal om fred och progression. Flertalet tvingas ner och nedbryts ständigt under träldomen till att bli ”öppna och mottagliga i sinnet” till vad de själva aldrig skulle önska sig och verkligen inte har någon som helst egen vilja till att vara delaktiga i. Dessa, gjorda till redskap, vilka inte har en aning om vad Striden innefattar; och följaktligen inte någonting alls av verkligt värde för den delen, kommer tyvärr att få lida svårt en tid under sitt uppvaknande till verkligheten och den nya tiden. Fiendens vapen består dels av pornografi i formen av välkänd och välkänt smutsig litteratur vilken de tvingat fram att nå större spridning än någonting annat på denna jord. Dessutom sprids en uppsjö av andra förvirrade åsikter och läror, de s.k. rubbade ”ideologierna”, vilka är gjorda att skenbart konkurrera med deras andra nonsensläror. All denna milt sagt plågsamma dumhet formar de nuvarande icke-kulturerna, propagandan blir efter tvång och upprepningar till slut en oreflekterad och normaliserad ”sanning” att hålla nere de naiva med.
Allt detta är till ett tillfälligt understöd för deras tre sjuka huvudläror i formen av s.k. ”monoteism”, vilket som bekant formar en extrem sinnessvaghet. (Det är fullständigt inbegripet att de ändrade ordens dolda och ursprungliga betydelser i den löjligt simpla koden de falskt gömmer sig bakom är medräknad. I vanlig ordning har de parasiterat och i stort sett förstört våra språk till detta onödiga och smutsiga ändamål. För att inte undgå att nämna det omogna manipulerandet av våra andra språk.) Nåväl, denna alltför skenbara intelligens vilken endast kan stjäla och utnyttja, därefter göra de redan tanklösa och veka till fullständigt okunniga är redan hatat av stora delar av världen, men långt ifrån tillräckligt hatat ännu. Fienden har alltför enkelt satt sig över och kontrollerat dessa slagna och tömda på vett i sinnet efter sitt behag. Men, det är faktiskt nära sitt slut nu.
Denna mellantid, med dess låga liv fastnat i falskhet och sinnessjuk inbillning, önskar Viet vara ett passerat stadium. Det vore som bekant högst önskvärt att förbjuda dumhet, särskilt när denna dumhet som råder bland slöddret, d.v.s. de icke-vetande om Gudarna och Verkligheten, är direkt dödlig. Någon åtskillnad på några av fiendens ”läror” vilka sprider runt sina meningslösa åsikter likt en vindflöjel behöver inte anställas. Resultatet blir bevisligen ändå någon slags komplett imbecill utan ett enda rätt i sig med snar död som enda hopp om en framtid. Fiendens icke-läror inom dessa skämt som vill påstå sig vara ”religion” och ”politik” etc. ska samtliga bli till vad de i Verkligheten varit hela tiden; ett intet, när Vetandet återkommer med makten till vår värld. De välkända försöken att skylla Gudarna för sina egna smutsiga verksamheter när de i nuläget har alltför stor kontroll över det smutsiga beteendet i världen, blir även i fortsättningen en löjeväckande propaganda; ställt mot det obestridliga faktumet att det är Gudarnas eget blod som brukats, plågats och slaktats i Striden.
Att något slags val ens skulle vara möjligt att finna mellan att acceptera eller att kunna förkasta Gudarnas existenser och rättigheter till förmån för detta perversa slödder vilka tagit på sig Odins namn ”Gud” och även namnet av ”änglar” osv. för att sedan låta påskina att de trots Gud, Gudarna och de andra Makterna har en slags allomfattande makt är nästan för pinsamt att tvingas nämna som en självklarhet. Minns och vet att vi strider med Gudarna mot Surt. Allt annat är nonsens.
Det Viet just nu befinner sig i är långt värre än vad den näraliggande framtiden kommer att bära med sig med hårdhet och strider i våra länder. Det blir onekligen en bris av lättnad att då och därefter äntligen kunna erhålla våra fullvärdiga liv och att kunna bli till verkliga och värdiga människor; för de allra flesta för första gången i närheten av detta, för en fri och Vetande människa så givande och självklara tillstånd. För oss, vilka levt i tidigare liv; vilket med det sagt är långt ifrån förbehållet alla varelser här, så måste just vi leda in den nya tiden. Vi vill låta denna ruttnade mellantid mellan Gudarnas heiliga tider, mest känd som en parentes i vår världs historia, vara till sorg och hån för kommande tider. (I den mån nu framtiden kommer att kunna återfinna något av dess meningslöshet och orenhet i sitt minne.)
Bortom Gudarnas hägn finns endast lidande och död i väntan.
Striden är oskiljbar från oss alla.
Det är hög tid att starta våra egna liv.
Here we go again. Third time in Free lit Magazine. The article to read is “I do not Dream”. I did contribute with a poem, but… I am not good enough anymore for poetry. Anyway, here you go folks.
First book in English.
Awaken in the moment mists climb the mountain
Writing three words; Not a word ―
on molten fragile leaves the winds have thrown around
I hasten there, up to, close to almond trees in its new,
refilling calm and leaving behind tears from a joyous
that will soon trickle me away fast against this world
as missed moments of beauty finds sorrows for days
Eagles and ravens follow through the valley glen
home to how Wind caresses the clouds slightly ― Home
Here ― over these chamomilestrewn tracks that meanders
on a gathered freodpath far away from the wound’s revilers
Hold me as one always awaited, present and sorely missed,
owning these memories that was worthy to be left alone
and continue to blossom sweetly here, even after my death
Shifting ―
Moving eyes between Light and the afterglow of darkness
The night has torn itself, sending lovewords to the Universe again,
kissing the stars eyes softly, tenderly, without any frailty to remain