Took these yesterday, at the same place as last year. It reminded me of my life: Doing the same thing over and over and returning.
SPRING FLOWERS, AGAIN
Tag Archives: PHOTOGRAPHY
TRANCE
Share this: 1 SIGFRIDSSON
I ETT TIDLÖST
Klarvaken.
.
Tar över gryningen,
sparkar runt nere i strandbrinkens sand ―
urskiljer en grålada stå bland sommarens ruiner
.
Stiger upp på kanten till en ännu sovande stenbro
när en liten forsärla flyr iväg med ett slocknat skri;
nästan ohörbar i vårt samtycke till tysta vindkast
.
(Det sårar att vara så bottenlöst utsatt för misstro.)
.
Det skär till hårt i min inblick.
.
Trist. Är en alltför lättsårad; en inåtvänd snarstucken,
lurad till att träna mig balanserad; plågas hudlöst,
vara en sårbar och samtidigt undvika hårda sårnader
.
(Har alla såren kvar och nattar min fägringsdröm igen.)
.
Har ovårdat mig till att komma ner till andras likhet;
att envist sättas på undantag som en okänd egenhet
Men…, det ena ger ändå det sista ― In till ett olöst
.
(Var kvar i en sent lagd höst, i ett nyckfullt ― I ett tidlöst.)
.
Äntligen hugger smärtan klart.
.
Det är sent.
Gitter inte gräva mer i murknat trä nu.
.
Klarvaken.
Share this: 1 SIGFRIDSSON
HANGED FROST
Share this: 1 SIGFRIDSSON
TIME ALWAYS WINS
Share this: 1 SIGFRIDSSON
COLD CONFRONTATION
Share this: 1 SIGFRIDSSON
EFTER ATT DET OLIDLIGA REDAN INTRÄFFAT
De övervintrande synvillorna
vill se olösligt och oförklarligt
åt sin innehållslösa existens.
Det är säkert oväsentligt, men vet;
Latheten är den tröstlöses tårar!
Avunden nekar rättvisan frihet!
Hatet är kärlekens enda försvar!
Naivitet ger, förr eller senare,
tryggheten sin allra säkraste motsats.
Fåfängan, den aldrig sanna,
genomtänkt med klenaste vett
ge kort och bakslug livsvilja,
var sparsmakat nöjda därmed…
Tänkandet,
blir ovidkommande utan handling;
kuvat, hämmat, inställsamt födkrokat.
Men, inget verkligt val finnas innan…
Ointagliga gömställen pålade spruckna tankar;
tillflykterna att passivt och frånvänt vända bort livet,
efterlämnande korthusen i ett hjärtlöst töcken kvar.
De gnidna och snåldumma hade rätt:
Vittjade fickor är nöd och död vän…
Share this: 1 SIGFRIDSSON
DEN OTIDSENLIGE
Vill rädda denna stund att försvinna,
ty den är oersättlig ― oemotståndlig ―
närmast skoningslöst fager ― oförstörd
Lugnad, med missriktade solvärmen
(den förrådande), till att ta mig en fridfylld stund
(Helt och fullt likt ett dumt djur vilken illa kvickt;
genast glömmer, när lite värme når att titta fram.)
Träden, fortsätter regnandet, i ett välriktat lån
sammansatt med suckandet, hem till sin visshet
Skogen, dräpt igen på sina blad, blom och strån,
stöptes till molnens och mullens tjänster i hemlighet
Det var något välbekant…
med allt detta hjälplöst plågade,
det här ihåligt inrättade;
att livet blir dödens enda skämt
återkommet till att snarligen vara det svunna
Och medan tyngda steg tårar bort vägdammet
fyller hällregnet en redan överfylld regntunna
Share this: 1 SIGFRIDSSON
SOM YXHUGG
Här är en stenbacke av bortplockad sten.
Där är en lutande lada insamlande redan uppätet.
(Allt ändå åtråvärt likt ett glömt minne av ett ljus utbrunnet.)
Den frånsprungna nutiden ställd utan svaren
till sådd utan skörd i ett underligt samband
vill i Tiden söka: Frihet efter döden.
Viet vet vad Äran åstadkommer, medan Livet;
sist och slutgiltigt är mest till illa dolda syften.
I MED ONÅBART ATT NÅ! TA SISTA STEGET!
Var en hållfast med tillhygget Klarhet och Rätt
och fyll på med tålamodet, bryt här ner lidandet!
VAR VÄRLDEN EN KVARHÅLLEN NJUTNING! LEV DIG MÄTT!
Det inleds. Inkliv nutiden med något oerhört:
SANNING.
Share this: 1 SIGFRIDSSON
DÄR SKÄRVSTENAR STÅR
Val är sten på blommor
eller blommor på sten
NI DÄR! Följ mig hit och med på snirklande myrstigar
fortsättandes ner genom ängsmarken; just denna Vår
vilken omgjord med smältvatten snart rinner över i…
Sommaren, gick förbi återkastande andra små sommarminnen
här uppe på enbackarna och åkeröarna; nere vid bäckarna
vänder vi famnen runt rödlysande fullmatade smultrondiken
Vattenspegeln slumrade fastnad vidare nere i sänkan
med barret och dammet simmande på ― Så sött retande
Vi ska se att osynligt lyftas skärvstenar där bakom gläntan
av tungsint härdade i varje vrå ― Ändå lekande
Vyerna är här tillåtna vara oss vidsträckta,
åtkomliga, åt oss hastigt infångade innan…
Hösten, dofterna runtom blotat trä och svamp i fuktig mossa
från ett tystnat gömsle där ett endaste löv har klamrat sig fast;
följer sann livsglädje på upptäcksfärd efter sevärt; oupptäckt.
Det mojnade medan ån tystnade till nedanför åsen
och bredvid mig satt en froströks täthet i ett leende;
i sina snötyngda Vintergrenars vintervackra sken
Vi hemvänder inom Jordmånen!
Vi slår fram våra år i bergen!
Vi bryter åder!
1 SIGFRIDSSON 