Här är en stenbacke av bortplockad sten.

Där är en lutande lada insamlande redan uppätet.

(Allt ändå åtråvärt likt ett glömt minne av ett ljus utbrunnet.)

Den frånsprungna nutiden ställd utan svaren

till sådd utan skörd i ett underligt samband

vill i Tiden söka: Frihet efter döden.

Viet vet vad Äran åstadkommer, medan Livet;

sist och slutgiltigt är mest till illa dolda syften.

I MED ONÅBART ATT NÅ! TA SISTA STEGET!

Var en hållfast med tillhygget Klarhet och Rätt

och fyll på med tålamodet, bryt här ner lidandet!

VAR VÄRLDEN EN KVARHÅLLEN NJUTNING! LEV DIG MÄTT!

Det inleds. Inkliv nutiden med något oerhört:

SANNING.