Unknown's avatar

THE THIRD WOUND

Early, right before the day notices me again

comes the first wound driven from the earth

and speaks coldly, in chilled, lightbroken waters:

 

I am wind extinguished light,

dearest sorrowfriend you have met,

those left traces in the marsch

 

The second wound, around self-defence cast,

overnourished this Universe hopeless coldstricken embrace

and have soon used up all my vunerability,

reached in to Time and awake constantly bent:

 

Sorrow have played too long on its own board

with Life laid up as being a fickled nothing

(Hidden events fully rooted in advance

handing here Fate itself as fully written)

 

Final peel of pity scraped down

A cold grip soon to been turned right

 

 

There, over hushed dusk

and trembling candle flickering

risen as a shimmering: Clarity;

Home to the last wound

THE LAST WOUND

THE LAST WOUND

Unknown's avatar

LET ME SEARCH FOR FOUR-LEAF CLOVERS

Let me be in all the days

there wild strawberries are attached to straws,

there lilies of the valley gleam white in the glades

and chanterelles glow yellow from the groves

*

Let me search for four-leaf clovers

Let me pleasuredrown the sorrow

and become the real in me

*

Let me inoculate a leaf on a three-leaf clover

Let me create four-leaf clovers!

*

Let me!

*

Remaining here was this heart

in its anciently asleep well

to retrieve,

open and carry

*

Rising myself

Letting me newkiss the wetlands sun-warmed cloud-berries

in the wilderness where deers dances with elks

while the stars guard the sparks out of the night

with rowan-berries in still sail over the forest lakes

*

Rising myself

*

It takes a while

before the veils are bending down

*

Gone

are dusted membranes

LILY OF THE VALLEY

LILY OF THE VALLEY

Unknown's avatar

ATT TILL LIVET TIGGA

Kvar vid en längtan stannades våra famntag kvar,

 i döda ord, tryckta mot åkervätan att vägras gro

(Ta vår kärlek ur irrgarnets svar på nattsvärtad mo)

 

Våra ljuvhetsstunder sökte förgäves efter sina fästen
ty hårt vid ruelsen tänker hoppet oss här ensamäga

(Solkat och färdigtärt hjärtan i torften tvingats ligga)

 

Det är mig ett okärat hån att återspegla:

Att till Livet tigga

 

 

Har väntat,

skimrat oss fast i stoftets hjälplöshet,

vägrat ointagliga murarna, ställt livlek,

befallt oårens ovisa olust en ändlighet:

Att brytas hårt och gravas

 

 

Dröjer här

 

Lärd Död:

Livet smittat genom sitt tärande

 

Har talat ljuvat ― Rört ett nära skimmer,

samt; Värdigt hatat

 

 

Köld,

älska vårt avsked

 

 

Värm upp marken.

ATT TILL LIVET TIGGA

ATT TILL LIVET TIGGA

Unknown's avatar

BLOOD TRACKS

Think of faded traces of blood in the woods

turned into dust

in a final kiss of grey

*

Two footprints under the grass

Two dead at this place again

*

Our eyes still remain

crowned over perfection

for we kissed the lack of death

and put stone on thistle

*

Awaken,

seen in wounds

Heal,

we heal

STONE ON THISTLE

STONE ON THISTLE

Unknown's avatar

I ÄNNU ETT HÖSTFALL

Dröm mig i rönnkransade Höstskogars dagrar
där skimmer fastnar invid sovande gärden
medan en bräckt imma famlar, lyfter ― Stiger

 

Och ett mjukt regn sveper ― Vårdkasen väser

 

Färdas dimhöljd

Snart det randas igen ― Igen

 

 

Vakar tassemark, leker med torrat lövrassel,

äter mina tistlar noga och skänker leenden

nedan lidna dagarnas grådask skyar speglat

 

Och har ensam fastnat ― Där Tiden stannat

 

De nästan obemärkta vågorna i bergsbäcken

lyssnar när vid de ljuvande regnstänken,

åser skogen glesnas i sakta takt med Hösten

och visste att löven skulle falla här ― Igen

 

Färdas dimhöljd ― Spårlöst

Snart det randas igen ― Igen

 

Når ett arlat kärr i slött lövfällande,

härinne får friden smekande mildra

 

Du, Höstmark, är Dödens vilsna järtecken

 

 

Och strax hördes Vinternattsvinden ropa

I ÄNNU ETT HÖSTFALL

I ÄNNU ETT HÖSTFALL

Unknown's avatar

LIGHT CAME!

THIS IS THE FORCE TROTH HAVE SIGNED!
THIS IS THE MIGHT OF THE HOLY RITE!

SHOW YOURSELF

TRANSFORM YOURSELF

YOU ARE SOWED TO BE LOVED!

*

SOWING THE GROUND!

EMBRACING THE WIND!

CLIMBING OUT OF WINTER!

AWAKENING THE HOLDER OF THE LIBATED BLOOD!

THIS IS SHELTER FOR THE ENCLOSURED

WITH THE FUTURE OUT OF HOMELESSNESS!

*

THIS IS VIET GIVEN OUT FROM THE HIDDEN,

BURIETH TO ENNOBLEMENT OF THE TRUTH!

WARRIORS LIVE THEIR GAIN WITH WISDOM

AND LET FUTILENESS SLIP AND FALL DEAD!

*

TO THE SWORDS!

CAST THE WORLDS AWAY FROM ANGUISH!

LIFE HAS BEEN DRIVEN HERE FROM THE HIGH,

TO THE HARD CHOOSEN CHOICES WITHOUT CHOICE!

*

BEAR SHALL TEAR, ULV BITE,

SNAKE STRIKE AND RAVEN RIP!

*

LIGHT CAME!

TURN AND WITHOUT REST WANDER HOME!

SUN

SUN

Unknown's avatar

NEW BOOK COVER?

I have this new collection of poetry to be published that I have dragged on for years now. It is far from my top-priority and I tend to get lazy and not finding creativity worthwhile anymore. Any ambitions with my poetry that I had in the past is long gone. So, I picked this photo. I might have some better photos, but my name on top and the title under seem to fit in well on this. Is it good enough or to grainy?

1 SIGFRIDSSON BOOK

1 SIGFRIDSSON BOOK

Unknown's avatar

TO LIFE BEG

Still in longing our embrace stayed, in dead words,

pressed against field moisture to grow as refused

 

(Taking our love away from labyrinthine answers on a night blackened heath)

 

Our tender moments searched in vain after its hold

for hardened by remorse will hope us now own alone

 

(Soiled and completely thorn the heart in direness is forced to lay)

 

It is me an unloved grin to reflect:

To life beg

 

Meagerness have bared weak words against our eyes witness,

glittered in dust´s helplessness, unmoving mirrors: Memories

 

I have waited, got stuck,

there immovable walls have built life´s game,

ordered the nonyears unwise unlust ended:

To break and bury

 

Dwelling here

 

Learned death:

Life infected by its tearing

 

Have spoken sweetly and touched near the shimmer

And: Dignifiedly hated

 

Cold,

love our farewell

 

 

Warm up the ground.

TO LIFE BEG

TO LIFE BEG