Unknown's avatar

AFORE BEAUTY DIES

Where fallow stayed accessible for years

gleaming in its coldest nightstones; calling

inside the forests snow-covered darkness

as night grew all its frost ready; to cling

 

Watching the remains sunken down in blood.

 

(My intensive double eyes

telling about my earlier lives,

remember now my clearest traces.)

 

 

Following my longings impossible demands,

 

That,

 

which never at any time will caress;

cutting a heart that thought too hard; My grave.

 

 

And all my beauty is now dead, as yours,

which in all of you so wrench and aggrieve

 

 

Missing me. My longing is cured.

FINDING. AM. BRED.

I am the new essence matured.

 

 

Extinguishing all my wounds suffering,

and awake, afore beauty dies, once more.

SPRING FLOWERS 1

Unknown's avatar

IN A TIMELESS

Wide awake.

 

Taking over dawning,

kicking around down in the sand ―

sighting a grey-barn stand among summers ruins

 

Stepping up to the ledge of a still asleep stone bridge

when a grey wagtail flee away with a quenched cry

almost unheard in our consent of silent wind-throws

 

(It hurts to be so greatly charged with suspicion.)

 

 

It cuts hard into my insight.

 

Sad to say, I am an all too easily harmed, an turned inside irascible

that been lured to train myself balanced, to hurt myself galled,

be a vulnerable and at the same time avoid hardest pain

 

(Being all wounds intact and lulling my fairest dream again)

 

Have ragged myself to come down to the others alikeness;

to obstinately be on exception as an unknown curiosity

But… One thing will lead to the last ― In to an unsolvable

 

(Remained left in a late set autumn, in a capricious ― In a timeless)

 

 

Finally my anguish cuts me done.

 

It is late.

 

Care not to carve in overripe wood more now.

 

 

 

Wide awake.

IN A TIMELESS

Unknown's avatar

SPRING FLOWERS, AGAIN

Took these yesterday, at the same place as last year. It reminded me of my life: Doing the same thing over and over and returning.

SPRING FLOWERS 1

SPRING FLOWERS 2

SPRING FLOWERS 3

Unknown's avatar

SIGNALER.

Unknown's avatar

SED SE TIDEN

1 SIGFRIDSSON – SED SE TIDEN (FRONT)

Unknown's avatar

I ETT TIDLÖST

Klarvaken.

.

Tar över gryningen,

sparkar runt nere i strandbrinkens sand ―

urskiljer en grålada stå bland sommarens ruiner

.

Stiger upp på kanten till en ännu sovande stenbro

när en liten forsärla flyr iväg med ett slocknat skri;

nästan ohörbar i vårt samtycke till tysta vindkast

.

(Det sårar att vara så bottenlöst utsatt för misstro.)

.

Det skär till hårt i min inblick.

.

Trist. Är en alltför lättsårad; en inåtvänd snarstucken,

lurad till att träna mig balanserad; plågas hudlöst,

vara en sårbar och samtidigt undvika hårda sårnader

.

(Har alla såren kvar och nattar min fägringsdröm igen.)

.

Har ovårdat mig till att komma ner till andras likhet;

att envist sättas på undantag som en okänd egenhet

Men…, det ena ger ändå det sista ― In till ett olöst

.

(Var kvar i en sent lagd höst, i ett nyckfullt ― I ett tidlöst.)

.

Äntligen hugger smärtan klart.

.

Det är sent.

Gitter inte gräva mer i murknat trä nu.

.

Klarvaken.

I ETT TIDLÖST

Unknown's avatar

VID FASTSLAGNA MISSTAG

Kom när vad det hela innebär.

 

VÄNT RÄTT ÄR VÅR VERKLIGHET

VÄRMANDE ALLT SOM ÄR VILSET

OCH KASTAT HIT RÄTT OCH VIST

VRIDER VI HÄR OVISST VISST!

 

Känn väl rättad orsak och verkan.

 

Släng dig ner rubbad åt de rubbade!

Slakta ytliga betraktelsernas slöjor!

Slå mynt av olösliga grumliga tankar!

 

Ska ni tigga här om att bli dödade

så kommer ni aldrig att bli nekade.

 

Sällan orkar framtiden innesluten fullföljas när

sävlig dumhet på grönbete, i sin dödade glädje,

säljer Ödet till en närmast ofattbar aningslöshet

 

Stärkt återvänd blir återfunnet

ställt bland villkorens alla ogräs;

ständigt mellan sällsynt och… Inget.

 

Gott att tydligt se vad tomheten visar

där minst ovilja mot blir mest vilja till

 

Du är nu vad det hela innebär.

VID FASTSLAGNA MISSTAG