Unknown's avatar

THE NEW AESTHETICA EXTRA

 

Originally published 21/12-12.

THE NEW AESTHETICA 1

THE NEW AESTHETICA 1

THE NEW AESTHETICA 2

THE NEW AESTHETICA 2

THE NEW AESTHETICA 3

THE NEW AESTHETICA 3

Unknown's avatar

ETT INSVEPT VINDSPÅR (MINNEN)

Bor i mina ord; kommande minnen.

 

(Lever omsådd ― Lönt till åkerspöke.)

 

När dimstråken nattligt med mig vandrat,

från skogar till åkrar sakta letat

där bortslitna famntagen tömt hjärtat

 

(Är en fredlös, i smygande nare gömd,

övertäckt med nattlövens nötta bleknad)

 

 

Ödsligt,

dricker källan innan saknaden blir omistlig

 

Tar fram ett sista ensamstråt.

 

(Drar ner ömkligt, väderbitet, vått mull,

in i ett dammigt ruckel nedanför tallåsen

där sprucket ljus skär genom träspringorna)

 

Omärkligt,

insvepta vindspår kliver till med kylan

 

 

Och intet är mig lämnat kvar ― Ogripbart

ETT INSVEPT VINDSPÅR (MINNEN)

ETT INSVEPT VINDSPÅR (MINNEN)

Unknown's avatar

ALMOND TREES IN BLOOM SPECIAL

Unknown's avatar

WINTERFELLED

(Letting your nightsnow glimmer,

calming the storm while ice snare branches)

 

And it is winterstill

 

in sprucewhisper above fleetingly singing ices,

in thousands of frozen tarns inside forest glades

 

Winterfelled,

rime grabs hold of the branchery

like we hear our groaning steps silenced

 

Listen.

 

Be quiet now, snowfall,

 

here, beside the spruce, the winterbird eats for its life

while Death want to say something about the sorrows

 

― I was the one born unto snow in a permanent thaw,

one the world skyembraced instrewn splintered answers

and left me to be remained, long lasting as tender snow,

one so aloned, leaving all my sorrow over wrong graves

 

In tears taking the dead heart in front of the sick

 

The last sight endearing land of blood and stones

and squint over this too thin-sown beauty

frosty nights caught frozen in shined darkness

 

Want to own myself nothing beyond rest, endtime dozed away,

wanted something higher the flames of will sent burnt in here

 

In tears taking the living heart in front of the dead

A WINTERFELT MOUNTAIN

A WINTERFELT MOUNTAIN

Unknown's avatar

ATT TILL LIVET TIGGA

Kvar vid en längtan stannades våra famntag kvar,

 i döda ord, tryckta mot åkervätan att vägras gro

(Ta vår kärlek ur irrgarnets svar på nattsvärtad mo)

 

Våra ljuvhetsstunder sökte förgäves efter sina fästen
ty hårt vid ruelsen tänker hoppet oss här ensamäga

(Solkat och färdigtärt hjärtan i torften tvingats ligga)

 

Det är mig ett okärat hån att återspegla:

Att till Livet tigga

 

 

Har väntat,

skimrat oss fast i stoftets hjälplöshet,

vägrat ointagliga murarna, ställt livlek,

befallt oårens ovisa olust en ändlighet:

Att brytas hårt och gravas

 

 

Dröjer här

 

Lärd Död:

Livet smittat genom sitt tärande

 

Har talat ljuvat ― Rört ett nära skimmer,

samt; Värdigt hatat

 

 

Köld,

älska vårt avsked

 

 

Värm upp marken.

ATT TILL LIVET TIGGA

ATT TILL LIVET TIGGA

Unknown's avatar

UNDER A NOVEMBER FROST MOON

UNDER A NOVEMBER FROST MOON 1

UNDER A NOVEMBER FROST MOON 1

UNDER A NOVEMBER FROST MOON 2

UNDER A NOVEMBER FROST MOON 2

UNDER A NOVEMBER FROST MOON 3

UNDER A NOVEMBER FROST MOON 3