Unknown's avatar

THE CRACKS

Thinking myself taking oar strokes between the field islands hills

and sail by untouched;

in defenseless journey forward into a new dawn

 

Detained…

while the written clouds dense the sight

have gleamed-through wisdom been graveled and extinguished

 

Remaining in missing futures ― when memories rupture

 

*

 

Am in fragments to piece together

Threadthorned blinkers to throw off

A hidden away pathfinders aging heart

 

We or You,

forced to cuddle with suffering for its ugliness sake

 

We, have suffered enough,

streamed in the cleanest well

 

for others

 

 

Insufficiency has gifted more than enough

while Death bit by bit caught us life-marked

 

too long

 

Have traced the frustrations; the conditions itself,

setting in hearts a rope to snare the scab carriers

You know, was so heartstarved, forced to fair my eye,

overdose beauty in a torn down world

where animal life now is set as a goal to reach up to

You,

there must come in prettier days here soon

Speak.

THE CRACKS

THE CRACKS

Unknown's avatar

PAINTINGS BY MISTAKE

PAINTINGS BY MISTAKE

PAINTINGS BY MISTAKE

Unknown's avatar

TIDENS BLOD

SÄTTER RENT FRAM STEGET MED JÄRNET.

BINDER CIRKELN RUNT OM SOLENS MITT.

FÄSTER MIDGÅRDS FYRA RIKTNINGAR.

.

STORMEN SLITER I NIO VÄRLDAR.

.

TIDENS STEG: YGGDRASILS VERKLIGHET.

TIDENS BLOD: LAGEN, RÄTT OCH SEGER.

.

ÄRAN ÄR KÖTTET I VISHETEN:

MARKEN EDFÄST TILL ODENS VÄRLDAR;

ASGÅRDS VALDA ÄR LIVETS VAL.

TIDENS BLOD

Unknown's avatar

ARMSTÖD, FOTOUTSTÄLLNING 3, MALMÖ.

1 S ARMSTÖD FOTOUTSTÄLLNINGTredje och sista fotoutställningen blev i Malmö. Platsen är Folkets park, på framsidans ena hörn under ett dygn. Typ den omgivande muren.

 

FOTOUTSTÄLLNINGEN ARMSTÖD

 

Unknown's avatar

DÄR DAGGEN ALDRIG TORKAR

Det var innan tystnaden ändrades ―

just när dagsranden kom gående över trakten
medan molnskuggorna svepte fram ― iakttagande.

Och världen låg ― i dumheten; de oräkneliga såren
där oskäligt skräp sökte efter att vara intagande…

(Själv? Vandrade fri där daggen aldrig torkar
och Livets alla stigar visade fram till Oden.)

Vi mindes vagt trygghet och ärligt ägda överflöd,
äkta liv i sköna äran ― längtan hem till Asgård;
att rotfast Odla värde endast Godheten Oss bjöd.

(Lyder mina steg. Lämnar barmarken öppnande spår
innan den första snön snart återkommer som ett hot.)

Skickligt, säkerligen alltför väl, svarar Sanningen:

“Slit ner skenbara trösten ― den är falheten: döden.

Vi har fiender att rättas; botdräpas, i blickfånget,
ty intet står mer fagerväxt än dödade livslögner.

Låt skingra mardrömsåren. Ge Sanning till hat och bot.

VAR EN ÄRAD! MAKT OCH GLÄDJE! SÄTT DIN LIVSROT!”

DÄR DAGGEN ALDRIG TORKAR