Just got the link for this publishing of my poem about reincarnation; “BLOOD TRACKS” for the “rebirth” issue, and first issue, of Free Lit Magazine. I am pleased with that. It is my first contribution that have been published anywhere in poetry. I have been laying low on sending out my poetry. So, one in three attempts is a pretty good score. (Well, it is actually one and a half in three attempts, as The Ofi Press published the photo I contributed.)
Here it is:
(Letting your nightsnow glimmer,
calming the storm while ice snare branches)
And it is winterstill
in sprucewhisper above fleetingly singing ices,
in thousands of frozen tarns inside forest glades
Winterfelled,
rime grabs hold of the branchery
like we hear our groaning steps silenced
Listen.
Be quiet now, snowfall,
here, beside the spruce, the winterbird eats for its life
while Death want to say something about the sorrows
― I was the one born unto snow in a permanent thaw,
one the world skyembraced instrewn splintered answers
and left me to be remained, long lasting as tender snow,
one so aloned, leaving all my sorrow over wrong graves
In tears taking the dead heart in front of the sick
The last sight endearing land of blood and stones
and squint over this too thin-sown beauty
frosty nights caught frozen in shined darkness
Want to own myself nothing beyond rest, endtime dozed away,
wanted something higher the flames of will sent burnt in here
In tears taking the living heart in front of the dead
A WINTERFELT MOUNTAIN
MOUNTAIN ASH
PINE FIND
CHANTERELLE
Found some photos of my past Autumns.
Autumn falls, harvesting and giving life through Death.
1
Ville slumra nere i dalen
invid mandelträdens värdiga blom
Klinga den alltid längtade harpans toner
Men, blev någon annan
Önskade stå fri i mörkgrön höstmark,
renad från alla levnadsårens grin
Leva och dö fagert som ett höstlöv
Men, är vid misstagen vigd
Blev regnfall,
kalla, kallande Vindar, liten till Ödet,
en kort väldoft innan döden,
likt slaget nässel,
brutna citrusblad,
höstmarken efter nattregnen
Men, kan onekligen älska
när något finns att älska
Det vill brista här
mellan gruset och lövverket
Finner sämst kärlek
Den, vilken inte kan hittas
Här duger mig icke svek,
renaste Kärleken kränkt,
ruinernas kläder
eller egna viljans strävan dräpt
Är lagd öppnad, en ensamt oruttnad,
i äppelkorgen lämnad fram till sorgerna
Är sällsamt hårt, så sällsamt mjölnad,
att bäras iväg från övergivna kvarnarna
Känner alla vajande sipporna Sol kysste
De fagert sloknande, redan slocknade,
ställda, där hjärtat buret nästan räckte
och till er vägran aldrig varit saknade
Är snärjd,
slagen ner i släckande futtighet
Är gömd,
med en onåbar kallhamrad nöd
Är grämd,
fylld med alla dagarnas intighet
Är dimma höjd,
omsvept, täckt under svagad vilja
Är lysande snön på frusna stammar
i minnets nedbrända skogar
Är ett stilla nattmoln, en upprest lövdoft,
vilken aldrig finner Världarna igen
Är inlåst,
kvarad där blemmor lämnas
Är min vinst bortöst,
ryckt och svept i en klunk
Håll i Trädet ni vet bär era blad
medan vi bryter av grenarna
Är detta.
Är det ni aldrig kan känna
TWILIGHT SKY ÄR 1 SIGFRIDSSON
1 SIGFRIDSSON
Early, right before the day notices me again
comes the first wound driven from the earth
and speaks coldly, in chilled, lightbroken waters:
I am wind extinguished light,
dearest sorrowfriend you have met,
those left traces in the marsch
The second wound, around self-defence cast,
overnourished this Universe hopeless coldstricken embrace
and have soon used up all my vunerability,
reached in to Time and awake constantly bent:
Sorrow have played too long on its own board
with Life laid up as being a fickled nothing
(Hidden events fully rooted in advance
handing here Fate itself as fully written)
Final peel of pity scraped down
A cold grip soon to been turned right
There, over hushed dusk
and trembling candle flickering
risen as a shimmering: Clarity;
Home to the last wound
THE LAST WOUND
MOUNTAIN ASH OVER A CREEK
Let me be in all the days
there wild strawberries are attached to straws,
there lilies of the valley gleam white in the glades
and chanterelles glow yellow from the groves
*
Let me search for four-leaf clovers
Let me pleasuredrown the sorrow
and become the real in me
*
Let me inoculate a leaf on a three-leaf clover
Let me create four-leaf clovers!
*
Let me!
*
Remaining here was this heart
in its anciently asleep well
to retrieve,
open and carry
*
Rising myself
Letting me newkiss the wetlands sun-warmed cloud-berries
in the wilderness where deers dances with elks
while the stars guard the sparks out of the night
with rowan-berries in still sail over the forest lakes
*
Rising myself
*
It takes a while
before the veils are bending down
*
Gone
are dusted membranes
LILY OF THE VALLEY
1 SIGFRIDSSON 