Inlyssnar.

Minns åldrande skogsglansen
Regnstänkta mönstren
Våta löven famnande marken

Smyger norrnatt.

Vandrar stigarna, lär ordlös hållbarhet,
genom månens målande skogsskuggor
över näpen tystnad och vissen lövjord

Kvar. Nu i gryning utan ord.

Står invid skogsbrynet som en hemlighet,
som tröttnat och misslyckat blänkt bråte
där sorgerna alltid sitter i tillfälligt fruset

Återstår ändå. Fastnad.

Är övergivet famnad,
alldeles för hårt frånryckt slitande ovisshet
oaktat min väna smultrontid villigt återkom
och ställde sig längst bort från överflödighet

Frihet?

Dröjdes inunder älskvärt seglande valkmolnen
medan betagande backsmultronen i lummet
stod hjälplöst fagrade i vädjande efter glömska

Nöd.

Lindring: Liv och död.

SOM SLITET SKUGGSPEL

https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1788105