ALMOND TREES IN BLOOM (LEFTOVERS)
- ALMOND TREES IN BLOOM 7
- ALMOND TREES IN BLOOM 8
- ALMOND TREES IN BLOOM 9
- ALMOND TREES IN BLOOM 10
- ALMOND TREES IN BLOOM 11
- ALMOND TREES IN BLOOM 12
- ALMOND TREES IN BLOOM 13
- ALMOND TREES IN BLOOM 14
- ALMOND TREES IN BLOOM 15
- ALMOND TREES IN BLOOM 16
- ALMOND TREES IN BLOOM 17
- ALMOND TREES IN BLOOM 18
ON SKY 27 IIIIIIII
CLOUDS FROM YESTERDAY
IN YET ANOTHER AUTUMNFALL
(I am bored with my attempts to translate this poem into proper English. I will just publish it as it is for now and hope for help… I am fully aware that it is more or less word by word translations that I do of my own work, which others might find “wrong”, but I do work with higher set goals.)
Dream me in rowanwreathed Autumnforest days
there shimmering cling near the sleeping fields
meanwhile a broken mist stumbles, lifts ― Rises
And a silent rain sweeps ― The bonfire hisses
Travelling mist covered
And soon it dawns again ― Again
Watching wilderness, playing with dry leaves,
eating my thistles carefully and gifting smiles
beneath days of past grayish skies mirrored
And have alone been stuck ― Where Time stopped
The almost unnoticed waves in the mountain creek
listens near by to the pleasing small drops of rain,
watching the forest thin in slow pace with Autumn
and knew that the leaves would fall here ― Again
Travelling mist covered ― Traceless
Soon it dawns again ― Again
Reached an early marsh in its slow leaf falling,
herein may serenity caress and milden
You, Autumnland, are Death´s lost portent
And soon a Winternightwind was heard calling
GLANCES WITHOUT WORDS
The broken white-cherry tree,
split in the trunk as it was,
beautygrown to be and give,
stand remembered
*
While rivulets trickle down before him
he takes out worms from wild raspberries
*
Daydreaming that He reaches Time,
The All Reality‘s Naval itself
He, in lee safety under shelter
He, which is calmed by the rain
*
HOPE
LUST
WILL
SUN returned
with eyes thorned
He is redeciphered,
violated and tarnished
He is made unseen,
outplayed and leafless
*
Clawed by your nearness
Clawed by my nearness
*
Into the fold to be corrected wrong
and poorly eat betrayal and wretch
He gives glances without words
Flickered
*
This in-borne, devouring,
hate‘s real despair,
frost strikes this inconsolable life
to all the Worlds in wait
You will only find healthy stains
which will appear as like unlike
feed even more than the actual hindrance
which have refused this Önds greatness
Cease to order my realityanswers
after your willbelief of whim emotions
Taking me now from this unbearable;
out from the existence of wassails drink
YOUR SOUGHT DIMINISHMENT DOES NOT REACH ME!
HERE WILL FORCED UPON NEVER BE MY WILL!
KNOW WHO HAVE STOLEN OUR EYES!
GRABBING THE DEATHBREAD FROM US ALL!
CALLING FORTH THIS RENEWED WARPATH!
GIVING US THE RIGHT LOVE BACK!
WATER MIRRORING TRAD. EMOTIONAL
I NATTFROST DRAGET
Gömd i sista Vintervistet kom Döden
likt en späd och ursäktande gråterska
och satt sig i förnimman, i viskanden:
Sökte här själva Livet till frände,
i det sårbara, i ditt ensamt döende
Vi är en lämnad, skugglös storm,
trycker våra tärda ord mot mörkret,
pressar nattens timmar; lär oss frysa
(Blev dragen hit genom markerna i mörkret,
släpades över tidsavståndet, stenar och isar)
Och kölden, har blott min fagerhet i ordet,
men tomheten;
har sin tomhet fastnad Väven
RAINED
Rain thicken the skies, shapes the landscape
Heavy rain wet the forest, dances in streams,
bending bilberry shrubs placed upon mossed stones
while running rills near here on through the thicket
Stumbling roots ― Diverting wounds
There!, Sunbeamembraced wild trees
hidden mountainwreathed wasteland
strengthens what memories miraged:
Strangely Reality have been branched
There lye an arrow in the rain, shot,
brought, stuck into a forsaken heart
Sent silenced, bittered and lived
Stopped.
Rained in sea
GLÄNTAD
Seså, ta nu stigen fram ― Kom och bli gläntad!
Gläntade ―
tagna från oron, minda glittrat bäckvatten,
hinner vi fram, binder hit, dagbräckets ny!
Vandrade ―
fridfyllda med sötkärva stensötesmaken
kliver fasta gryningssteg på daggälskad stig!
Hänryckta!
Vi lirkar regeln av till snårskogarnas gömställen,
kvistar äntligt ur detta druckna lidande framräckt
ty Glädjen vill inför Livet irrblossas alltför kvickt!
Älskande ―
höjer milt slitna blickar att Vårställa vår träda,
skönjer skogstilla suset näras rent av detta ljus,
skynda färden, fort klä, kransa oss i levande prakt!
Viskande ―
i kanten av denna glänta äger Sanningen sökt sitt svar
intill dovt grönt, ett mjukt svalt, lövjad fager begärelse
beskärt med rikaste bärblomstens renaste förälskelse!
Vi stegar gläntade fram, rinner källade upp, kom hit, tyst,
ty snart är blomningen förbi och åren har oss färdigkysst!






































