Unknown's avatar

TO ADJACENT MEMORY

The most obvious for the wolf will stun the sheep.

 

Watching a killed winter sprout frozen in crap

thus recognizing the directly born down to be grave embraced

 

The poor young woods, now be they thick or thinly grown,

in a dingbat condition turning to their defiance

wherein withering itself takes all time; their crown…

 

Vulnerable,

so enigmatically agreeing with hardest experiences,

grown upon a boulder with the roots visible all around

of false conclusions; doubt, aversion, sorrow, weakness and miseries,

therein words mostly can offer up some old half measures for pity,

barely just enough to flatter with;

weak in Reality

 

These fully daydreamed danced on a night old ice ―

grossly favoured products so freed from virtue,

hold freedom in hope

for pitiful saving after evil deeds,

for youth’s dumbness wastes youths fire away

 

Real friends! Wounds come to be before suffering

and is rarely covered by the fact that done is done

where it is fought after to eat the thistles

and being most qualming thrall-food rolled in dirt;

there death will never come too soon

 to-adjacent-memory

Unknown's avatar

BY ROOTED MISTAKES

Now come near what it all means.

 

TURNED RIGHT IS OUR REALITY OWNED

WARMING EVERYTHING THAT IS US MISLED

AND THROWN IN HERE FOR RIGHT AND HOLY WISE

ARE WE HERE REALLY TURNING UNSURE SURE!

 

Know well the real righted cause and effect.

 

“Step down insane for all of the insane!

Stone all the shallow contemplations veils!

Stamp coins of all unsolvable blurred thoughts!”

 

If you beg here about getting killed,

you will never get to be denied.

 

Seldom manages the future enclosed be fulfilled when

selfish dumbness on its pasture, in its killed off gladness,

sells Fate to an almost unexplainable carelessness

 

Strengthened returned will be found again

standing among conditions many weeds,

steadily between rare and… Naught.

 

Good to clearly see what emptiness shows

from where least reluctance against is most will to.

 

 

You are now what it all means.

BY ROOTED MISTAKES

Unknown's avatar

VADSTÄLLET

Blåser ner pudersnö från en grangren

till kalla, ljusgråa skuggor; i vildmarken

 

(Markens gräns minner om hur Vi samlats.)

 

 

Givmilt skänkte Vattnet och Vinden Livet till molnet

medan snön färdades till ärendet att kvardröjas

uppå skogsbackens stenar; att sneglas bort mot brynet

 

 

(Hittar Nuet i stillheten,

i en flyktig rörelse:

All lämnad och kommande tid.)

 

 

Något dröjande bryter rännilar genom isen,

något närgånget frågande: När når Vi Hem?

 

 

Denna så smärtsamt älskvärda klarhets Vinterglänta

lämnar säkerligen sina Svar i dunkelheten

likt strömsmekta stenar över bäckarna har stannat

 

i de isande åren

 

 

 

Kräv vår nya frihet, ty all annan tid är slagen.

 

vadstallet