Tag Archives: LIFE
UNIVERSAL ART STUDIES IIIIIII
UNIVERSAL ART STUDIES IIIIII
UNIVERSAL ART STUDIES
DEN NYA TIDEN
Det är verkligen ingen gömd, eller ens för flertalet glömd, hemlighet i självklarheten att Världarna och Gudarna existerar. Detta är det mest upprepade och samtidigt det tydligaste svaret världshistorien har ägt att förvalta och erbjuda våra liv. Det enda Vetandet, vilket ständigt påstås vara nästintill omöjligt att få bekräftat, är lämnat mänskligheten mer övertydligt än någonting annat. Det mest sannolika och det enda värdefulla är sant.
Den nya tid vilken snart inträder, eller snarare delvis återinträder för flertalet, är ett i ledet av Gudarnas reinkarnationer, vilket närmast som en lag och regel snart kommer att fortsätta att forma vår värld. Denna gång, det måste nämnas, har detta dock varit betydligt svårare att manifesteras tydligt då de tidigare reinkarnationerna av “De Sju Gudarna” misslyckades att visa sig för omvärlden, för omkring fyrahundra år sedan. Den som vill söka i Vetandet kommer tydligt att se omvälvningarna vilka har skett under tusentals år tillbaka inom folkslagen och kulturerna i alla världsdelar som klockslag. Dessa milt sagt omvälvande händelser har satt spår ingen längre fortsatt ska kunna ignorera eller dölja över med några slags smutsiga och simpla manipulationer.
Vetandet och traditionernas verkliga nytta kommer att återföras till vår påminnelse och med detta följer en ständig förbättring och förnyelse av denna värld. Skapandet av högkulturer, och ett korrekt återställande av Vetandet, eller Kunskapen om man så önskar, är onekligen i ett skriande behov för återupprättandet av mänsklighetens enda möjliga väg tillbaka till en sund ära och livsvärdighet. Medvetandet om Gudarnas existens är även det enda självförsvaret till mänsklighetens överlevnad. Som alltid kommer dessa mycket enkla och tydliga faktum att försöka motarbetas på alla upptänkliga sätt i Striden.
Okunnigheten är ett dödligt vapen och därmed vår starkaste inre fiende, vilken redan utfört vad som borde vara fullständigt otänkbart i samtliga länder, inne i våra egna samhällen. Striden verkar ständigt i det öppna och fördolda med vissa människor, eller varelser om så önskas, vilka är i stort sett ovetande spelpjäser där de små delarna av Sanningen är närmast ingenting värt för dessa fiendens brukade slödder då detta inbegriper faktumet att de därmed sorgligen är ingenting och saknar rättigheter i vår värld. Vi är samtliga tvunget involverade deltagare i Striden, vilket sammanfattningsvis handlar om Makten över vår gemensamma tillvaro; våra liv eller vår död.
Världen liknar nu mest något gjort för att snara alla som söker Vetande och frihet. Men, även detta är en skenbar föreställning riktad mot de fattiga i kunskap och den tiden är snart blott ett vekt minne. Siandets möjligheter att i förtid uppställa efterkonstruktioner har utnyttjats till det maximala och visat sig vara ett oerhört starkt vapen. Onekligen har Viet lidit svåra nederlag tillräckligt och länge nog. Men, vi har nu största nyttan av ett sant, verkligt och fungerande siande fram till Ragnarök.
Det finns inget val. Bortom Gudarnas hägn finns endast smuts, dumhet, lidande och slutgiltig död.
Vi måste samtliga hålla våra liv vakna inom Vetandet om Gudarna och Striden.
ALLODJORD
See
earth fill cloth
.
Hear
ditches in still trickle
.
Hamstringing Fate.
.
Waiting three Sundays.
.
Breaking nested dusk — Cracks
Opening the drum — Cracks
Frozen solid wells — Cracks
Making torched night paths there black-clad birds dances
while moon bites caress inside a Windkissed harvest
.
Lifting,
pressing land and mountains home to Godan blood
I KLARHET ― IMMA
GLÄDJE! Smid här i din styrka,
var ständigt Viet ädlaste vishet att famna
och ljuvande glittra, glimma, I KLARHET ― IMMA
*
SANNING! Äran är all kärlek,
Livet segrat högt och värdigt genom ensamma
hemligheter hällda blodet, I KLARHET ― IMMA
*
MAKTER! Öppna vår Verklighet,
nu varsamt vidrör skyarnas ristade mylla
och vaksamt låt oss stanna kvar, I KLARHET ― IMMA
ALMOND TREES IN BLOOM II
- ALMOND TREES IN BLOOM – 1 SIGFRIDSSON
- ALMOND TREES IN BLOOM – 1 SIGFRIDSSON
- ALMOND TREES IN BLOOM – 1 SIGFRIDSSON
- ALMOND TREES IN BLOOM – 1 SIGFRIDSSON
- ALMOND TREES IN BLOOM – 1 SIGFRIDSSON
- ALMOND TREES IN BLOOM – 1 SIGFRIDSSON
- ALMOND TREES IN BLOOM – 1 SIGFRIDSSON
- ALMOND TREES IN BLOOM – 1 SIGFRIDSSON
- ALMOND TREES IN BLOOM – 1 SIGFRIDSSON
CENTER OF THIS WORLD
SOM BRYTPUNKTER
Tar mig ner i smutsiga illusionens nästen. Söker lindra något tröstlöst, men tål i sanning blott det mig tilltalande… Förblir omutbar. Låter laterna och begären sakna tillträde. Vägrar knäa böjd inför orätten. Smickrar ändå obehagens lönnrum för en tid.
Letar brytpunkter.
Iklädd smärtan; den sist önskade vännen.
(Vi inkommer härmed till ett par månader som var en intagande och förundrande gåta som ingen annan riktigt vill glömma fort. Det fanns mig intet kvar till val.)
Flyr undan och tillgriper dessutom något lekande alla tänkbara och påstådda upphöjda tankar som tidigare burit min vardagsheder vidare.
Jagad. Hemlös. Slaggar på golvet med dragen kniv. Omgiven av några spridda stycken tillgripet gods.
Befinner mig långt borta från litteraturens imaginära estetik där inga ord lämnar mycket kvar av verkligt intresse till vare sig samtid eller framtid. Säljer ner mig till mina ensamt tillåtna brott med en giltig äkthet, givetvis patinerad; så att den blir vackrare. Det sägs mig att detta är erfarenheter ingen behöver, erfarenheter som kan erhållas lättvindigt med tanken, det är erfarenheter som få andra kan finna motiverade. Bara en dåres infall…
Överger ställa tankarna på annat än min Nöd, Rätten; och den ”maximerade vinsten”. Avvaktar utan att finna mig några applåder… Det är förgjort. Står tungt lastad med ”en fjäder gör en höna” och tillskriven än värre. Möter mig ständigt i det otänkbara. Ständigt… Är alltid fortsatt oskadd allra längst härinne i mig och dessutom litet road. Är hårdare än ni kan föreställa er. Är även vekare än ni tror.
Väljer att fastna. Inhägnas till att lida mer.
Gallren hindrar inte att utanför återförs ett snötäckt landskap. Låter mig nästan maktlöst nedslås till att känna en viss mättnad inför den komiska situationen.
Lider mer.
Det naiva i oss alla vill stundtals återkomma segrande med ett sken av insikter och handfasthet. När ett tvärsäkert övande med sötaste orden har bortvalt allt oönskat härinne i oss och lämnat kvar till lönen att nu verkligen försöka känna rädslorna… Eller snarare känslorna, ni vet det där djuriska, mest uppbyggt av ord, av inbillningar och föreställningar parat med kroppens egna nycker och tillkortakommanden.
Vill någon invända något, kanske upphäva, forsla bort Livet till att bli vid den tomhet vi redan känner? Världen här har kvarstannat i ett grumligt och löjeväckande medan skenbara svepskälen växer sin styrka i svagheter. Låt mig åtminstone få införa inre blidväder till den skymda sikten… Låt oss kalla det att uppnå ett Intet. Kalla det klarsynen. Existens i samklang med Alltet. Dumheter oavsett.
Framstiger sedan som en oändligt härdad, i ett eget grepp innesluten, inskuren, övertäckt misärerna åren tvivlat sig genom.
Har ingrotts,
insett nödtorften,
redan tanklöst spillts iväg på lort och glitter. Kärlek.


































