De övervintrande synvillorna

vill se olösligt och oförklarligt

åt sin innehållslösa existens.

Det är säkert oväsentligt, men vet;

Latheten är den tröstlöses tårar!

Avunden nekar rättvisan frihet!

Hatet är kärlekens enda försvar!

Naivitet ger, förr eller senare,

tryggheten sin allra säkraste motsats.

Fåfängan, den aldrig sanna,

genomtänkt med klenaste vett

ge kort och bakslug livsvilja,

var sparsmakat nöjda därmed…

Tänkandet,

blir ovidkommande utan handling;

kuvat, hämmat, inställsamt födkrokat.

Men, inget verkligt val finnas innan…

Ointagliga gömställen pålade spruckna tankar;

tillflykterna att passivt och frånvänt vända bort livet,

efterlämnande korthusen i ett hjärtlöst töcken kvar.

De gnidna och snåldumma hade rätt:

Vittjade fickor är nöd och död vän…