Unknown's avatar

GLANCES WITHOUT WORDS

The broken white-cherry tree,

split in the trunk as it was,

beautygrown to be and give,

stand remembered

*

While rivulets trickle down before him

he takes out worms from wild raspberries

*

Daydreaming that He reaches Time,

The All Realitys Naval itself

He, in lee safety under shelter

He, which is calmed by the rain

*

HOPE

LUST

WILL

SUN returned

with eyes thorned

He is redeciphered,

violated and tarnished

He is made unseen,

outplayed and leafless

*

Clawed by your nearness

Clawed by my nearness

*

Into the fold to be corrected wrong
and poorly eat betrayal and wretch

He gives glances without words

Flickered

*

This in-borne, devouring,
hates real despair,
frost strikes this inconsolable life
to all the Worlds in wait

You will only find healthy stains
which will appear as like unlike
feed even more than the actual hindrance
which have refused this Önds greatness

Cease to order my realityanswers
after your willbelief of whim emotions
Taking me now from this unbearable;
out from the existence of wassails drink

YOUR SOUGHT DIMINISHMENT DOES NOT REACH ME!

HERE WILL FORCED UPON NEVER BE MY WILL!

KNOW WHO HAVE STOLEN OUR EYES!

GRABBING THE DEATHBREAD FROM US ALL!

CALLING FORTH THIS RENEWED WARPATH!

GIVING US THE RIGHT LOVE BACK!

BENEATH SUN AND MIST

BENEATH SUN AND MIST

Unknown's avatar

FRIDLYST

Skänkte i några värmande glimtar till rara minnen

att bära iväg, ynket bort förbi, hägna detta fridlysta,

ännu få känna vätade Sommarängarna smeka benen,

fånga stiltjen invid den vita husknuten i mitt Kyrsta

 

Drömd,

blir härnere överallt kallad en drömd

 

En gömd,

inuti tvekan, årstiderna håvar mig svunnen

 

Skymtar av Livet dröjer kvar mot bittrande skarnet

och gästar ägorna som om detta liv ännu var vid liv,

som om en okänd imma hängde vid Livet övergivet,

som vore mitt liv ännu kvar i Livet som mitt eget liv

 

Köldklart. En halvt avhakad trägrind gnisslar vind,

öppnad in till en glömd gård vars rester kan skymtas

 

Lutad över trälårar bräddade med sättpotatis och morötter,

doftande i fyllda kassar med mjöliga äpplen i farstukylan

vilket räckte så långt Vintern förmådde spä sitt tillstånd

 

Frostslaget. Grusgången glimmar sina sköra isflak,

småstenarna fastkilade i frusna sanden blänkte stilla

 

Är snarad sorgvis, grätten, mildögd och mycket bräcklig

likt sista äpplet lyst igenkänd grenat kvar sin Vintergren

synande årets skörd av Höstlöv vackert rullade i frosten

 

Står slut,

ensamt kvar oförställd inför overklighetens rusk

 

Kliver upp längs med den av trakten bortglömda kolmilan,

och tänker på vännernas svärd dragna från åkern nedanför

 

Nedan mörkret,

nylagda snödrivor i blåbleka Vinterkvällen.

 

 

 

Bryggd eftersken;

döda stjärnors ångerklagan i natten

att under glimtvist dröjande dagbräcken förbli ― Onåbar

 

FRIDLYST

FRIDLYST

Unknown's avatar

VINTERFÄLLD

        

Låter din nattsnö gnistra,

stillar stormen medan isen snarar grenarna 

                                                                                                                                                             

                                                                                                                                                                       

Och det är vinterstilla

 

vid gransuset ovan flyktigt sjungande isar,

vid tusentals frusna tjärnar i skogsgläntor

 

 

                   

Vinterfälld,

          rimfrosten biter tag i grenverken       

       likt vi hör våra knarrande steg tystna

                                                                                                                                                         

Lyssna.

                     

Tyst nu snöfall,

 
här invid granen äter vinterfågeln för sitt liv

medan Döden vill säga något om sorgerna:

 

―Var den som blev född till snö i ständig tö,

den världen skyfamnat iströdda spillrors svar

och lämnade mig kvarad, hållbar likt trindsnö,

en så allenad, lämnande sorgen över fel gravar

 

Väljer i tårar ett dött hjärta framför ett sjukt

 

Sista synen ömmar marken av blod och sten

och kisar över denna så tunnsådda skönhet

järnnätterna fryst fast inne i mörkrets sken

 

Vill äga mig intet bortom Frid, dvalans ändetid

Vill något högre viljornas lågor sänt här inbränt

 

Väljer i tårar ett levande hjärta framför ett dött

VINTERFÄLLD 1 SIGFRIDSSON