Låter din nattsnö gnistra,

stillar stormen medan isen snarar grenarna 

                                                                                                                                                             

                                                                                                                                                                       

Och det är vinterstilla

 

vid gransuset ovan flyktigt sjungande isar,

vid tusentals frusna tjärnar i skogsgläntor

 

 

                   

Vinterfälld,

          rimfrosten biter tag i grenverken       

       likt vi hör våra knarrande steg tystna

                                                                                                                                                         

Lyssna.

                     

Tyst nu snöfall,

 
här invid granen äter vinterfågeln för sitt liv

medan Döden vill säga något om sorgerna:

 

―Var den som blev född till snö i ständig tö,

den världen skyfamnat iströdda spillrors svar

och lämnade mig kvarad, hållbar likt trindsnö,

en så allenad, lämnande sorgen över fel gravar

 

Väljer i tårar ett dött hjärta framför ett sjukt

 

Sista synen ömmar marken av blod och sten

och kisar över denna så tunnsådda skönhet

järnnätterna fryst fast inne i mörkrets sken

 

Vill äga mig intet bortom Frid, dvalans ändetid

Vill något högre viljornas lågor sänt här inbränt

 

Väljer i tårar ett levande hjärta framför ett dött