FRIDLYST

Skänkte i några värmande glimtar till rara minnen

att bära iväg, ynket bort förbi, hägna detta fridlysta,

ännu få känna vätade Sommarängarna smeka benen,

fånga stiltjen invid den vita husknuten i mitt Kyrsta

 

Drömd,

blir härnere överallt kallad en drömd

 

En gömd,

inuti tvekan, årstiderna håvar mig svunnen

 

Skymtar av Livet dröjer kvar mot bittrande skarnet

och gästar ägorna som om detta liv ännu var vid liv,

som om en okänd imma hängde vid Livet övergivet,

som vore mitt liv ännu kvar i Livet som mitt eget liv

 

Köldklart. En halvt avhakad trägrind gnisslar vind,

öppnad in till en glömd gård vars rester kan skymtas

 

Lutad över trälårar bräddade med sättpotatis och morötter,

doftande i fyllda kassar med mjöliga äpplen i farstukylan

vilket räckte så långt Vintern förmådde spä sitt tillstånd

 

Frostslaget. Grusgången glimmar sina sköra isflak,

småstenarna fastkilade i frusna sanden blänkte stilla

 

Är snarad sorgvis, grätten, mildögd och mycket bräcklig

likt sista äpplet lyst igenkänd grenat kvar sin Vintergren

synande årets skörd av Höstlöv vackert rullade i frosten

 

Står slut,

ensamt kvar oförställd inför overklighetens rusk

 

Kliver upp längs med den av trakten bortglömda kolmilan,

och tänker på vännernas svärd dragna från åkern nedanför

 

Nedan mörkret,

nylagda snödrivor i blåbleka Vinterkvällen.

 

 

 

Bryggd eftersken;

döda stjärnors ångerklagan i natten

att under glimtvist dröjande dagbräcken förbli ― Onåbar

 

FRIDLYST

FRIDLYST

One thought on “FRIDLYST

Leave a fogprint

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s