Bor i mina ord; kommande minnen.

(Lever omsådd ― Lönt till åkerspöke.)

När dimstråken nattligt med mig vandrat,

från skogar till åkrar sakta letat

där bortslitna famntagen tömt hjärtat

(Är en fredlös, i smygande nare gömd,

övertäckt med nattlövens nötta bleknad)

Ödsligt,

dricker källan innan saknaden blir omistlig

Tar fram ett sista ensamstråt.

(Drar ner ömkligt, väderbitet, vått mull,

in i ett dammigt ruckel nedanför tallåsen

där sprucket ljus skär genom träspringorna)

Omärkligt,

insvepta vindspår kliver till med kylan

Och intet är mig lämnat kvar ― Ogripbart

ETT INSVEPT VINDSPÅR (MINNEN)