Unknown's avatar

DEN NYA TIDEN

Det är verkligen ingen gömd, eller ens för flertalet glömd, hemlighet i självklarheten att Världarna och Gudarna existerar. Detta är det mest upprepade och samtidigt det tydligaste svaret världshistorien har ägt att förvalta och erbjuda våra liv. Det enda Vetandet, vilket ständigt påstås vara nästintill omöjligt att få bekräftat, är lämnat mänskligheten mer övertydligt än någonting annat. Det mest sannolika och det enda värdefulla är sant.

Den nya tid vilken snart inträder, eller snarare delvis återinträder för flertalet, är ett i ledet av Gudarnas reinkarnationer, vilket närmast som en lag och regel snart kommer att fortsätta att forma vår värld. Denna gång, det måste nämnas, har detta dock varit betydligt svårare att manifesteras tydligt då de tidigare reinkarnationerna av “De Sju Gudarna” misslyckades att visa sig för omvärlden, för omkring fyrahundra år sedan. Den som vill söka i Vetandet kommer tydligt att se omvälvningarna vilka har skett under tusentals år tillbaka inom folkslagen och kulturerna i alla världsdelar som klockslag. Dessa milt sagt omvälvande händelser har satt spår ingen längre fortsatt ska kunna ignorera eller dölja över med några slags smutsiga och simpla manipulationer. 

Vetandet och traditionernas verkliga nytta kommer att återföras till vår påminnelse och med detta följer en ständig förbättring och förnyelse av denna värld. Skapandet av högkulturer, och ett korrekt återställande av Vetandet, eller Kunskapen om man så önskar, är onekligen i ett skriande behov för återupprättandet av mänsklighetens enda möjliga väg tillbaka till en sund ära och livsvärdighet. Medvetandet om Gudarnas existens är även det enda självförsvaret till mänsklighetens överlevnad. Som alltid kommer dessa mycket enkla och tydliga faktum att försöka motarbetas på alla upptänkliga sätt i Striden.

Okunnigheten är ett dödligt vapen och därmed vår starkaste inre fiende, vilken redan utfört vad som borde vara fullständigt otänkbart i samtliga länder, inne i våra egna samhällen. Striden verkar ständigt i det öppna och fördolda med vissa människor, eller varelser om så önskas, vilka är i stort sett ovetande spelpjäser där de små delarna av Sanningen är närmast ingenting värt för dessa fiendens brukade slödder då detta inbegriper faktumet att de därmed sorgligen är ingenting och saknar rättigheter i vår värld. Vi är samtliga tvunget involverade deltagare i Striden, vilket sammanfattningsvis handlar om Makten över vår gemensamma tillvaro; våra liv eller vår död.

Världen liknar nu mest något gjort för att snara alla som söker Vetande och frihet. Men, även detta är en skenbar föreställning riktad mot de fattiga i kunskap och den tiden är snart blott ett vekt minne. Siandets möjligheter att i förtid uppställa efterkonstruktioner har utnyttjats till det maximala och visat sig vara ett oerhört starkt vapen. Onekligen har Viet lidit svåra nederlag tillräckligt och länge nog. Men, vi har nu största nyttan av ett sant, verkligt och fungerande siande fram till Ragnarök.

Det finns inget val. Bortom Gudarnas hägn finns endast smuts, dumhet, lidande och slutgiltig död.

Vi måste samtliga hålla våra liv vakna inom Vetandet om Gudarna och Striden.

DEN NYA TIDEN

DEN NYA TIDEN

Unknown's avatar

ALLODJORD

See

earth fill cloth

.

Hear

ditches in still trickle

.

Hamstringing Fate.

.

Waiting three Sundays.

.

Breaking nested dusk — Cracks

Opening the drum — Cracks

Frozen solid wells — Cracks

 

Making torched night paths there black-clad birds dances

while moon bites caress inside a Windkissed harvest

.

Lifting,

pressing land and mountains home to Godan blood

ALLODJORD TIME

ALLODJORD TIME

Unknown's avatar

I KLARHET ― IMMA

GLÄDJE! Smid här i din styrka, 

var ständigt Viet ädlaste vishet att famna 

och ljuvande glittra, glimma, I KLARHET ― IMMA

*

SANNING! Äran är all kärlek, 

Livet segrat högt och värdigt genom ensamma

hemligheter hällda blodet, I KLARHET ― IMMA 

*

MAKTER! Öppna vår Verklighet, 

nu varsamt vidrör skyarnas ristade mylla 

och vaksamt låt oss stanna kvar, I KLARHET ― IMMA 

I KLARHET ― IMMA

I KLARHET ― IMMA

Unknown's avatar

ALMOND TREES IN BLOOM II

ALMOND TREES IN BLOOM  - 1 SIGFRIDSSON

ALMOND TREES IN BLOOM – 1 SIGFRIDSSON

ALMOND TREES IN BLOOM  - 1 SIGFRIDSSON

ALMOND TREES IN BLOOM – 1 SIGFRIDSSON

ALMOND TREES IN BLOOM  - 1 SIGFRIDSSON

ALMOND TREES IN BLOOM – 1 SIGFRIDSSON

ALMOND TREES IN BLOOM  - 1 SIGFRIDSSON

ALMOND TREES IN BLOOM – 1 SIGFRIDSSON

ALMOND TREES IN BLOOM  - 1 SIGFRIDSSON

ALMOND TREES IN BLOOM – 1 SIGFRIDSSON

ALMOND TREES IN BLOOM  - 1 SIGFRIDSSON

ALMOND TREES IN BLOOM – 1 SIGFRIDSSON

Unknown's avatar

CENTER OF THIS WORLD

CASTALIAN

VALLEY DELPHI DELPHI VALLEY
DELPHI DAWN

NEAR DAWN IN DELPHI
Unknown's avatar

SOM BRYTPUNKTER

Tar mig ner i smutsiga illusionens nästen. Söker lindra något tröstlöst, men tål i sanning blott det mig tilltalande… Förblir omutbar. Låter laterna och begären sakna tillträde. Vägrar knäa böjd inför orätten. Smickrar ändå obehagens lönnrum för en tid.

Letar brytpunkter.

Iklädd smärtan; den sist önskade vännen.

(Vi inkommer härmed till ett par månader som var en intagande och förundrande gåta som ingen annan riktigt vill glömma fort. Det fanns mig intet kvar till val.)

Flyr undan och tillgriper dessutom något lekande alla tänkbara och påstådda upphöjda tankar som tidigare burit min vardagsheder vidare.

Jagad. Hemlös. Slaggar på golvet med dragen kniv. Omgiven av några spridda stycken tillgripet gods.

Befinner mig långt borta från litteraturens imaginära estetik där inga ord lämnar mycket kvar av verkligt intresse till vare sig samtid eller framtid. Säljer ner mig till mina ensamt tillåtna brott med en giltig äkthet, givetvis patinerad; så att den blir vackrare. Det sägs mig att detta är erfarenheter ingen behöver, erfarenheter som kan erhållas lättvindigt med tanken, det är erfarenheter som få andra kan finna motiverade. Bara en dåres infall…  

Överger ställa tankarna på annat än min Nöd, Rätten; och den ”maximerade vinsten”. Avvaktar utan att finna mig några applåder… Det är förgjort. Står tungt lastad med ”en fjäder gör en höna” och tillskriven än värre. Möter mig ständigt i det otänkbara. Ständigt… Är alltid fortsatt oskadd allra längst härinne i mig och dessutom litet road. Är hårdare än ni kan föreställa er. Är även vekare än ni tror.

Väljer att fastna. Inhägnas till att lida mer.

Gallren hindrar inte att utanför återförs ett snötäckt landskap. Låter mig nästan maktlöst nedslås till att känna en viss mättnad inför den komiska situationen.

Lider mer.

Det naiva i oss alla vill stundtals återkomma segrande med ett sken av insikter och handfasthet. När ett tvärsäkert övande med sötaste orden har bortvalt allt oönskat härinne i oss och lämnat kvar till lönen att nu verkligen försöka känna rädslorna… Eller snarare känslorna, ni vet det där djuriska, mest uppbyggt av ord, av inbillningar och föreställningar parat med kroppens egna nycker och tillkortakommanden.

Vill någon invända något, kanske upphäva, forsla bort Livet till att bli vid den tomhet vi redan känner? Världen här har kvarstannat i ett grumligt och löjeväckande medan skenbara svepskälen växer sin styrka i svagheter. Låt mig åtminstone få införa inre blidväder till den skymda sikten… Låt oss kalla det att uppnå ett Intet. Kalla det klarsynen. Existens i samklang med Alltet. Dumheter oavsett.

Framstiger sedan som en oändligt härdad, i ett eget grepp innesluten, inskuren, övertäckt misärerna åren tvivlat sig genom.

 

Har ingrotts,

insett nödtorften,

redan tanklöst spillts iväg på lort och glitter. Kärlek.

SOM BRYTPUNKTER

SOM BRYTPUNKTER

Unknown's avatar

SOM EN PLANERAD GLÄDJE

Att finna invändningar blev massorna intellektets absoluta höjd att finna i världen medan sorgerna ständigt tog sina alltför lätta segrar.

Till vårt yttre är de så rejält fagra, i sitt nys. Dock blott i jämförelsen med andras nys och inre; alla dessa andras delade egna sanningars inbilskhet… Det är mig ohållbart… Tänker inte ärerädda fler skönhetsillusioner. Den tiden är förbi.

Ägnar mig inte åt någon hänsyn till störda och fallna. Tänker inte heller ta några rekommenderade åtgärder till någon nydanande och sammetslen hjärntvätt. Det må vara fungerande eller inte. Det är mig ärligt talat för orent att röra vid. Vad världen redan vet är att smygande och lismande sköna ord, parat med hotelser om straff fungerar som vapen. Det är starkaste vapnet mot de svaga; oaktat sanningshalten. Patetiskt och tragiskt.

Visar inte mitt äckel, min sorg, öppet för ofta. Det missförstås ändå oftast vara något annat än medkänsla över vad fienden gjort mot folken i vår värld. Har lämnat mig tillfälligt till vara vid ett jämnstruket obehag och illamående inför stora delar av omgivningen, syftande deras fråntagna ansvar och frihet. Vi måste samtliga tvingas rätt till vilket pris som helst eller lida och dö som slödder.

Har inte direkt sparsamt ordat mina kval. Är väl otidsenligt konsekvent. Bunden ett enda tidlöst ideal: Sanning.

Nåväl, tillvaron är överfylld av parasiter och andra tristesser vilka alltför länge rikt gynnats på bekostnad av allt värdigt liv. Medan tvivlet snabbt söker efter sina rätsidor bland sin hjärntvätt så pågår en Verklighet långt ovanför… Letandet i självhyllandet, i överlevnadsinstinkterna, i alla egoismens stinkande bakgårdar där den avbetade och fråntagna äran lämnats övergiven att självdö.

Mina vänner, äran är verkligen ingen ansträngning i ett vettigt samhälle. Inget att skryta om eller hålla högt för annat än att vara ett sunt och normalt tillstånd; vilket inte behövs läggas någon kraft på att uppbygga eller förstöra. Men, i denna förlegade och ruttna tid försöker andra i regel dra ned det de inte själva klarar att uppnå. Det är en tillfällig och ”modern” syn på jämlikhet att samlas på botten av en dynghög. Ligg kvar där orörlig och instängd om du nu måste… 

Hämtar mig ändå lite ytlighet och synar identiteterna. Tar på mig foderpåsen i samhällets utkanter för en tid och ligger gömd latsidan i ett mindre överförfinat spel. Tvingar mig ner till provtagningar av illusionen däri föraktet och det rättfärdigade äcklet allt som oftast tvingats ta sjukvägen ända ner till ett accepterande… Finn er föga mer än att det tillfälliga nuet, allt detta tomma icke-liv, gläder lidandet något oerhört.

Vetandet. Gudatidernas renande av omognaderna ligger sönderfallet medan förlusternas fel minns här blott vara själva förlusten. Vi finner oss en fagerväxt lyckträff stundtals som är tillräcklig, må den skaran växa till att bli den enda skaran.

Universum är mitt insnöade område.

Närmar mig nu återfärden. Känner kärlekens stigar och dess visslande dövblinda fasor. Känner alla mixturers hävdelser och meningslösheter. Det är inte frågan om annat än att styra med Makten. Exakt så stort är Alltet.

 

Vi ska vara upprättade och rättmätigt leende.

Öppna den tillåtna Glädjen med en iver, ett snabbt ryck!

S

S

Unknown's avatar

AUTUMN SPECIAL