Vaktar timmarnas skiften; deras byten: Mitt byte.

Dimtäckt ― UPPVÄCKT!, stiger ― lyfter sig Gryningen

snarvaket öppnad i de genomlysta skogsrummen

och hela natten saknas ― för en stund, ― igen.

(Oro biter ― en tyngd dröjer sig kvar.)

Vandrar upp Stigarnas åldrade, inbrända, årssteg,

står uppå blommande åkeröar,

lämnande mina falnande fotspår

och infångar slitna tankar ― när sagt i hjärtat klarnar, ― kvarstår:

Livets hjärta, våra hjärtan; är födda mognade.

Så återvänd, kom ni vilka lyssnat, känn kvalen renhjärtade;

på hat och glädjes villkor här tillåtet att ömt sammanfogas

med sorglösa ― kanske sorgstinna, upplysta Solens färdvägar

Är överbevisad ― när dina kårar kryper kalla, ― om du vaknar.