Unknown's avatar

ON ROSECOVERED SNARES` PATH

Weedbundles to catch

Nettles to eat

Blindfolds to carry

Walls to bury

 

Life to sort

 

In drunken swagger after slightest right to hold loved

sifts the funny farms steadily for what is most sane

while the scum lie absent-minded with a red apple in the mug

 

Un-astute unwieldy ― Wretched,

grubbing in exchangable Nothing,

turns around,

not unlike stinking and staring cows

 

And hardships small bread crumbs look good in darkness’ corner

while the very finest scum oink away to their babble songs

 

Retards demand to equal eachother to live furthest down

in clutching after cheap thought-jewelry and life-pettiness

Misgrowth is dug up ideals: Meaningless crass experiences

But, unclean will remain being Gladness’ most rare guests

 

Weedbundles to throw

Nettles to grow

Blinfolds to burn

Walls to build

 

 

Life to sort

Unknown's avatar

WINDSIDES

Living merely in my autumn leaves, watercourses and clouds,

like a kissed harvest pulled by longings silenced promises

and as unwillingly begged, hard nightflowered and teared

 

The forest sun-striated (Dreamed in Life’s Windsnare)

meanwhile the raining leaned in slowly, hesitent steps

 

(Watching melting, hectically dripping under springsun’s might)

 

In stonelee will soon the violets be placed harrowed here again

and then fade, shyly slouch, under the night-time’s journey

 

(Enough about that.)

 

Stepping up a daily route and got beautiful together with dawning

and when later the rain carefully fell asleep weary beside the evening

down under raking forest tree tops underneath the greyspeckled skies

was springs-ground seen turning home to barrenly (and slowly) drink thaw

 

Gazing miles wide around over the halfway snow stained mounds

where furrowed fields stood silent as frozen, stopped sea waves,

while the Winds hit, took headway from all four sides, then suddenly!:

At precisely the right time beams from the Sun broke in over the district

 

The springtender light lit carefully (Warmed the last years grass)

and little shadows flickered themselves quickly over creek and river

 

I have eye-caressed the pinebedded grounds fairest days

before nocturnal fog arose around tender forestshadows

 

Beneath rainpines’ dripping greeted my sight modest flowering,

together with the rain teared down with most broken branches

 

Indulgent crop on sweet forest ploughed strips, stay here.

WINDSIDES

WINDSIDES

 

Unknown's avatar

WILD STRAWBERRY FLOWERS

WILD STRAWBERRY FLOWERS 1

WILD STRAWBERRY FLOWERS 1

WILD STRAWBERRY FLOWERS 2

WILD STRAWBERRY FLOWERS 2

WILD STRAWBERRY FLOWERS 3

WILD STRAWBERRY FLOWERS 3

Unknown's avatar

ULTIMATUM

O!

You so easily bought, mightless and tarned,

trapped scabby with the loss of lust caught,

fully emptied of rights: Necessarily trashed!

 

You…

 

You! Forgotten remaining in a worn and fouled

You! Eyetiredly drowned in permanent quicksand

You tracelessly left to be helpless,

you filthy weak and meek, listen up a while!

 

Long enough has wished for been searched down in unwanted

while illusions has been emptied of gladness

where false found thought-worthy qualm unthought thought

and exertedly spilled its power on the pitiful needs

 

Only misanthropists can love what our world has become

while deprived and crushed promises been mortarized

for the weed itself has scuffled in thirst after our blood,

around, and down, at the poisoned well’s places

 

And few wish little more than to qualify as wretch…

 

It is me anyway so bitingly bitter to break

with ripped apart society’s broken

where the crippled and dizzy demand Life to crippled be

 

Hardly.

Unknown's avatar

IN NIGHT FROST DRAUGHT

Hidden in my last winter abode came Death

alike a frail and excusing crying mourner

and sat down in apprehension, in whispering:

 

Searched here for Life itself to befriend,

in the wounded, in your lone dying

 

We are left here, a shadowfree storm,

holding our rugged words against darkness,

pressing the nights hours; teaching us coldness

 

(Got dragged here through the lands inside darkness

Carried over all the time distances, stones and ices)

 

And cold has just my fairness in its word,

while emptiness,

has its emptiness stuck in the Weave

IN NIGHT FROST DRAUGHT

IN NIGHT FROST DRAUGHT

Unknown's avatar

GUDARNAS HÄGN

Det välkänt påtvingade sveket mot Gudarna och Livet självt formade den mellantid och parentes vi fortfarande är kvar i, och är som de flesta vet eller anar så långt ställt från något önskat eller självvalt för folken som är tänkbart här i Odins ägda värld.

Seden, d.v.s. alla våra liv och arvet från Gudarna själva, är bara en liten början att nysta rent i världens kollektiva samvete och historia. Många har bevisligen inte klarat av att på egen hand inse det mest självklara; Att bortom Gudarnas hägn är en människa lämnad till att vara rättslös och oskyddad. Någon hänsyn finns sedan länge inte kvar att skänka vår världs fiender och det har inte heller framkommit några förmildrande omständigheter i Striden.

Det vi övertydligt ser, och sedan hundratals år tillbaka har tvingats åskåda är; ”Den brända jordens taktik”; en plundring, ett utnyttjande och en hjärtskärande förnedring av samtliga våra samhällen och kulturer vilka ställts under ett manipulerande vilket övergår förståndet hos flertalet. I första hand har Europa och ”västvärlden” varit, och är fortfarande, onekligen mest utnyttjat och samtidigt det starkaste vapnet för fienden att parasitera på; att nedbryta och vända mot våra andra kulturer i vår värld. Det har alltför länge pågått att missbruka och söndra folken inom och mot varandra med en systematisk hjärntvätt. Denna onekligen extrema parasitering med psykiska och fysiska övergrepp mot alla delar av världen saknar motstycke och påstås samtidigt inom denna illusion vara en normalitet; en naturlighet och en mänsklig progression. Ingalunda. Inget kan vara mer felaktigt.

Denna världs förnedring kan svårligen bli mycket värre. Fienden har i förväg; innan den nya tiden inträder, inbillat stora delar av världen att de är deras ”vänner” och ”hjälpare”. Givetvis är de i fullt medvetande över att om folken visste att Gudarna existerade så skulle deras tid här vara slut. Och det är just detta nämnda faktum fienden ständigt strävar efter att dölja och söker att hindra nå det allmänna medvetandet. Det hela har nu så länge pågått och har så långt blivit genomfört att det har likt ett accepterat fel lämnats i fred som varande övermäktigt; detta oaktat faktumet att det endast leder fram till den degeneration och dess medföljande genocid vi alla tydligt kan iaktta. Att någon ens för en sekund kunnat sätta någon som helst tilltro till fiendens löjliga historier och smutsiga icke-läror bevisar världen något ofrånkomligt; mänskligheten är fullständigt maktlös utan Vetandet: Kunskapen om Gudarna.

Syftet, den så skenbart lätt utbytbara och skiftande ”planen”, fienden driver fram är att nå fram till vår förnedring och därmed vår död. De känner inte någon slags ära, kärlek eller rättvisa; annat än som ett medel att bruka till fördelar till sin egoism och defekta existens. Alla meningslösa ”ideologiska” trätor och krig, de ständiga övergreppen, allt detta påtvingande måste upphöra att hamna fel. Ty, skulden fienden har till Gudarna och mänskligheten är redan i det närmaste ofattbar.

Striden pågår i vardagen för de ovetande under ett tragiskt och smått komiskt sken av tal om fred och progression. Flertalet tvingas ner och nedbryts ständigt under träldomen till att bli ”öppna och mottagliga i sinnet” till vad de själva aldrig skulle önska sig och verkligen inte har någon som helst egen vilja till att vara delaktiga i. Dessa, gjorda till redskap, vilka inte har en aning om vad Striden innefattar; och följaktligen inte någonting alls av verkligt värde för den delen, kommer tyvärr att få lida svårt en tid under sitt uppvaknande till verkligheten och den nya tiden. Fiendens vapen består dels av pornografi i formen av välkänd och välkänt smutsig litteratur vilken de tvingat fram att nå större spridning än någonting annat på denna jord. Dessutom sprids en uppsjö av andra förvirrade åsikter och läror, de s.k. rubbade ”ideologierna”, vilka är gjorda att skenbart konkurrera med deras andra nonsensläror. All denna milt sagt plågsamma dumhet formar de nuvarande icke-kulturerna, propagandan blir efter tvång och upprepningar till slut en oreflekterad och normaliserad ”sanning” att hålla nere de naiva med.

Allt detta är till ett tillfälligt understöd för deras tre sjuka huvudläror i formen av s.k. ”monoteism”, vilket som bekant formar en extrem sinnessvaghet. (Det är fullständigt inbegripet att de ändrade ordens dolda och ursprungliga betydelser i den löjligt simpla koden de falskt gömmer sig bakom är medräknad. I vanlig ordning har de parasiterat och i stort sett förstört våra språk till detta onödiga och smutsiga ändamål. För att inte undgå att nämna det omogna manipulerandet av våra andra språk.) Nåväl, denna alltför skenbara intelligens vilken endast kan stjäla och utnyttja, därefter göra de redan tanklösa och veka till fullständigt okunniga är redan hatat av stora delar av världen, men långt ifrån tillräckligt hatat ännu. Fienden har alltför enkelt satt sig över och kontrollerat dessa slagna och tömda på vett i sinnet efter sitt behag. Men, det är faktiskt nära sitt slut nu.

Denna mellantid, med dess låga liv fastnat i falskhet och sinnessjuk inbillning, önskar Viet vara ett passerat stadium. Det vore som bekant högst önskvärt att förbjuda dumhet, särskilt när denna dumhet som råder bland slöddret, d.v.s. de icke-vetande om Gudarna och Verkligheten, är direkt dödlig. Någon åtskillnad på några av fiendens ”läror” vilka sprider runt sina meningslösa åsikter likt en vindflöjel behöver inte anställas. Resultatet blir bevisligen ändå någon slags komplett imbecill utan ett enda rätt i sig med snar död som enda hopp om en framtid. Fiendens icke-läror inom dessa skämt som vill påstå sig vara ”religion” och ”politik” etc. ska samtliga bli till vad de i Verkligheten varit hela tiden; ett intet, när Vetandet återkommer med makten till vår värld. De välkända försöken att skylla Gudarna för sina egna smutsiga verksamheter när de i nuläget har alltför stor kontroll över det smutsiga beteendet i världen, blir även i fortsättningen en löjeväckande propaganda; ställt mot det obestridliga faktumet att det är Gudarnas eget blod som brukats, plågats och slaktats i Striden.

Att något slags val ens skulle vara möjligt att finna mellan att acceptera eller att kunna förkasta Gudarnas existenser och rättigheter till förmån för detta perversa slödder vilka tagit på sig Odins namn ”Gud” och även namnet av ”änglar” osv. för att sedan låta påskina att de trots Gud, Gudarna och de andra Makterna har en slags allomfattande makt är nästan för pinsamt att tvingas nämna som en självklarhet. Minns och vet att vi strider med Gudarna mot Surt. Allt annat är nonsens.

Det Viet just nu befinner sig i är långt värre än vad den näraliggande framtiden kommer att bära med sig med hårdhet och strider i våra länder. Det blir onekligen en bris av lättnad att då och därefter äntligen kunna erhålla våra fullvärdiga liv och att kunna bli till verkliga och värdiga människor; för de allra flesta för första gången i närheten av detta, för en fri och Vetande människa så givande och självklara tillstånd. För oss, vilka levt i tidigare liv; vilket med det sagt är långt ifrån förbehållet alla varelser här, så måste just vi leda in den nya tiden. Vi vill låta denna ruttnade mellantid mellan Gudarnas heiliga tider, mest känd som en parentes i vår världs historia, vara till sorg och hån för kommande tider. (I den mån nu framtiden kommer att kunna återfinna något av dess meningslöshet och orenhet i sitt minne.)

Bortom Gudarnas hägn finns endast lidande och död i väntan.

Striden är oskiljbar från oss alla.

Det är hög tid att starta våra egna liv.

KORPAR

KORPAR