SOM ATT TILLVARATA VERKLIGHETEN

Gräver sönder tårmarken

med egna tårar

medan knopparna rejält näpsats i förtider.

 

Röker ut mig vara en alltför kräsmagad,

en kvardröjd, växt i levandets gränser.

 

Saknar alltid känslan av rädsla, men aldrig vettet. Snavar rastlöst och samtidigt tröttnad runt i ett verkligt ofattbart tillstånd; normaliteten för de rubbade. Det lilla kvar av värde härnere i denna värld, vilket har försökts önskats, har i stort ödelagts och därefter lövats över.

Så mycket är det värt…

Även mina säkra kort har länge räknats med enda lit och lön lagd i sorgen. Så min otacksamhet till min mottagna kärlekslön är förståelig. Nedslagen under en påtvingat värdelös värld, må vara att den mellantid vi tvingats ner i är en tillfällig parantes, där vi alla vet eller känner att ”något” eller närmast allt är fel; det normala höga, rena och självklara har sänkts med våldtagna ord…

 

Tanken trampar sitt kött

genom rötade årsringarnas hat

där synvillorna skördar sina kart.

 

Ger det sista av min ork. Vad som är godhet är utan tvivel. Allt är blod.   

Världen är tydlig nog.

SOM ATT TILLVARATA VERKLIGHETEN

SOM ATT TILLVARATA VERKLIGHETEN

Leave a fogprint

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s