Bor i mina ord; kommande minnen.
(Lever omsådd ― Lönt till åkerspöke.)
När dimstråken nattligt med mig vandrat,
från skogar till åkrar sakta letat
där bortslitna famntagen tömt hjärtat
(Är en fredlös, i smygande nare gömd,
övertäckt med nattlövens nötta bleknad)
Ödsligt,
dricker källan innan saknaden blir omistlig
Tar fram ett sista ensamstråt.
(Drar ner ömkligt, väderbitet, vått mull,
in i ett dammigt ruckel nedanför tallåsen
där sprucket ljus skär genom träspringorna)
Omärkligt,
insvepta vindspår kliver till med kylan
Och intet är mig lämnat kvar ― Ogripbart
ETT INSVEPT VINDSPÅR (MINNEN)
