Längst ute på en holme där havet väter skären
står kampen att skydda tankarna från insynen
Mörkad ligger Stigen ― Mörkad ligger blicken
Bränner orden.
Lyfter blicken,
slagen den drar till marken att kvara
En vänlös
Ty mattat glitter är odugligt
En kärlekslös
Ty putsat glitter är befängt
Rör senare vid dammet fallet ödestugegolvet,
i lånat nattläger, sliten itu och famnande Intet
Mörkad ligger Gården ― Mörkad ligger skogen
Striden hugger.
Lyssnar,
hör stillheten vandra över skogens insjö
när solkattade månan glänser i träårorna
Står lustdräpt, vacklar,
i ljusan Sommarnatt framför inre skygga tankar
Drar åt tyngder, hotar,
i mörkan Sommarnatt där alla Svaren sig frågar
Släpad till Livet märkt igen
In i klarhet och imma hälld
Hatet så starkt att det vägrar sig fäste
att ta strandhugg nere vid de tio floderna
1 SIGFRIDSSON
