TILL ETT NÄRBELÄGET MINNE

Det mest självklara för vargen förvånar fåren.

 

Ser en dödad vinterbrodd fastfrusen träcket

och igenkänner de direkt födda ner i gravfamnen:

 

Fattiga ungskogarna, tätt eller glest växta,

i ett frånvarande tillstånd vänder till trotset

däri själva vissnandet upptar all deras tid…

 

Sårbara, så gåtfullt överens med hårdaste erfarenheten,

växta på en stenbumling med rötterna synliga runtom

felslut som; tvivel, olust, sorger, vekhet och misär

där orden mest bjuder på gammal halvmesyr

dugligt till smickret; klent till Verkligheten

 

Fulländat dagdrömda dansade på nattgammal is,

äcklande gynnade produkter fria från renhet

och har frihet till hopp om ynklig nåd efter illdåd,

ty ungdomens dumheter slösar ungdomens glöd bort

 

Vänner! Såren kommer till innan lidandet

och täckes sällan över av att gjort är gjort

för när det strids om att få äta tistlarna,

vara mest kväljande trälföda lekt i lort,

kommer döden aldrig hit för fort

TILL ETT NÄRBELÄGET MINNE.jpg

 

Leave a fogprint

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s