Klarvaken. . Tar över gryningen, sparkar runt nere i strandbrinkens sand ― urskiljer en grålada stå bland sommarens ruiner . Stiger upp på kanten till en ännu sovande stenbro när en liten forsärla flyr iväg med ett slocknat skri; nästan ohörbar i vårt samtycke till tysta vindkast . (Det sårar att vara så bottenlöst utsatt … Continue reading I ETT TIDLÖST