Där trädan låg tillgänglig i åratal gnistrade kallaste nattstenar; kallar inne i hultens snötäckta mörker innan natten växte all sin frost klar   Åskådar kvarlevorna sänkta ner i blodet.   (Mina intensiva dubbla blickar skvallrande om tidigare liven, minnes övertydligaste spåren.)     Följer min längtans omöjliga krav,   Den, vilken aldrig någonsin omfamnar; hugger … Continue reading INNAN SKÖNHETEN DÖR